- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
66

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 31. Konungens kyrkoplundring - § 32. Gustaf Vasa söker afskaffa biskopsembetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid gudstjenstens förändrade skick ansågos kunna umbära,
utan prut måste afstås till kronan.

§ 32. Gustaf Vasa söker afskaffa biskopsembetet.



Den nya rigtning, som reformationen börjat taga efter
1539, kunde icke vara behaglig för biskoparne, och följden
blef, att flere ibland dem önskade lemna sina platser. Så
nedlade biskop Jöns Månsson i Linköping sitt embete 1543,
missnöjd med sakernas nya ordning. Följande året afträdde
äfven biskop Sven i Skara. Samtidigt begärde och erhöll
den gamle biskop Mårten Skytte i Åbo afsked, men fortfor
dock att utöfva sitt embete till sin död 1550. Huruvida
de män, som sattes i de afgångnes ställe och af konungen
omedelbart utnämndes utan föregående val af kapitlet,
erhöllo invigning till sitt embete, är icke bekant. Deremot
känner man, att Gustaf, som förut så inskränkt biskoparnes
magt, att föga mer än namnet syntes återstå, nu äfven
ville afskaffa detta. Ty alltifrån 1543 tillade konungen icke
de utnämnda tillsyningsmännen öfver stiften namnet biskop,
utan kallade dem ordinarier eller superintendenter.

Men icke allenast genom biskopsnamnets bortläggande,
utan ock genom sönderdelande af stiften ville konungen
minska det hierarkiska inflytande, som han så mycket skydde
och fruktade. Början skedde 1554 med Åbo stift, som delades
i två: Åbo och Viborgs. Det första gafs åt den förut
nämnde Mikael Agricola, det senare åt Pavel Juusten,
hvilken såsom skriftställare gjort sig känd genom sin "Analysis
evangeliorum totius anni" och sin Finlands biskopskrönika:
"Chronicon episcoporum Finlandensium". Det bör anmärkas,
att under det man ej har sig bekant, huruvida de på
1540-talet utnämnda s. k. ordinarierna erhöllo vigning till
embetet, så känner man deremot med visshet, att de begge
omförmälda finska stiftsstyresmännen på konungens befallning
vigdes till sina embeten af biskopen i Strengnäs
Bothvid Suneson.

Nyssnämnde Bothvid var för öfrigt, utom erkebiskopen,
snart den ende, som ännu bar biskopsnamn. Han hade
innehaft sitt embete alltifrån 1536 och stod i början i stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free