Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 76. Petrus Kenicius och hans samtida embetsbröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sant är, att han med mycken flit och framgång arbetade
på att lyfta de halfvilda, i laster och vidskepelse
nedsjunkna finnarne upp ur deras stora råhet och okunnighet.
Han höll täta prestmöten och visitationer, införde ordning
och skick bland presterskapet, lät af trycket utgifva en
finsk bibel, var sjelf såsom predikant utmärkt för
brinnande nit samt bestraffade gängse vidskepelser och laster
i de skarpaste ordalag. Rothovii efterträdare Eskil
Petræus, som innehade biskopsstolen i Åbo från 1652 till
1657, var likaledes en mycket framstående man. Han hade
med nit och allvar deltagit i den finska bibelöfversättningen
och kanske hufvudsakligen varit den, genom hvars
bedrifvande denna bibelöfversättning utkom af trycket 1642.
Äfven Isaks broder Jonas Rothovius, hvilken från
1618 till 1625 var superintendent i Kalmar, inlade såsom
stiftsstyresman stora förtjenster om folkupplysningen och
prestbildningen. Icke mindre utmärkt var dennes
efterträdare Nicolaus Eschilli, som var superintendent i
Kalmar från 1627 till 1650. Han har förvärfvat sig ett stort
rykte såsom en mycket begåfvad och nitisk predikant samt
visade sig synnerligen ifrig att försvara den rena
evangeliska läran och afvärja all synkretism.
Superintendent i Götheborg var Sylvester Johannis
Phrygius från 1620 till 1628. Redan under sin studietid i
Wittenberg hade han väckt uppseende genom sin poetiska
begåfning, och han var kanske den ypperste af samtida
skalder i latinsk verskonst. Hans efterträdare blef Andreas
Prytz, som innehade superintendenturen i Götheborg från
1631 till 1647 samt dog såsom biskop i Linköping (1655).
Förut hade han på grund af sina "stora och dråpeliga
predikogåfvor" en tid varit anstäld såsom Gustaf Adolfs
hofpredikant samt stod allt fortfarande i högt anseende
såväl för sin vältalighet som för sin orthodoxa nitälskan.
Då Sveriges biskopsstolar samtidigt innehades af så
många utmärkta män, som allesammans voro strängt
orthodoxe och endrägtige i sina bemödanden att befordra
kyrkans bästa, så må man ej undra på, om presterskapet
under så framstående ledare intog en aktningsbjudande
ställning och egde tillräcklig kraft att med framgång kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
