Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 85. Johan Duræi besök i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 85. JOHAN DURÆI BESÖK I SVERIGE.
näs utnämnde domprosten i Upsala Laurentius Olai
Wallius den 23:dje Juni 1638 med döden afgick, innan han
hunnit tillträda sitt nya embete, blef Zebrozynthius 1639
biskop i Strengnäs, der han dog den 9:de Juli 1642 med det
rykte om sig att hafva varit en af sin samtids mest
utmärkte predikanter. Duræus berättar, att begge de män,
med hvilka han sålunda aldraförst trädde i beröring,
verkligen visat sig benägna att lyssna till hans plan.
Uppgiften är säkerligen rigtig beträffande Johannes Matthiae.
Hvad deremot Zebrozynthius angår, hvilken i öfrigt ej
gjort sig känd för unionistiska tänkesätt, så torde å hans
sida alltsammans hafva stadnat vid ett höfligt och vänligt
bemötande, som den lättrogne främlingen genast var färdig
att tolka såsom ett bevis på deltagande för både honom
och hans sak.
Från Stockholm begaf sig Duræus till Upsala, i
afsigt att framlägga sin unionsplan för dervarande
theologer. Han kallar dem "denna kyrkas utmärkta ljus", och
sant är, att professorsstolarne i den theologiska fakulteten
vid ifrågavarande tid verkligen innehades af ganska
framstående män. Den nyss förut omnämnde, grundlärde,
kraftfulle och vältalige, men mycket despotiske och trätlystne
Laurentius Olai Wallius var nämligen domprost och
förste theologie professor. Vid hans sida, men i opposition
mot honom, stod den lika grundligt lärde och skarpsinnige
Johannes Canuti Lenæus samt den talangfulle, men
hetsige aristotelikern Jonas Magni. Mellan dem alla intog
den fromme och milde, högt begåfvade Olof LAurelius en
medlande ställning. Han var, såsom erkebiskop Paulinus
uttryckte sig, "likasom ett läkeblad till att stilla oenighet och
trätor".
Efter muntliga öfverläggningar med Duræus afgåfvo
Upsalatheologerna den 13:de Sept. 1636 ett utförligt svär på
hans framställningar. De tacka Gud för den endrägt, som
rådde inom den svenska kyrkan, men erkänna, att split
och oenighet äfven här lätt kunde uppstå. Man borde
visserligen hysa deltagande för andra församlingars olyckliga
tillstånd samt efter förmåga söka bistå dem med råd och dåd.
Men en synkretism mellan lutheraner, mähriska bröder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
