Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 99. Kyrkolagsfrågans lösning. - § 100. Kyrkolagens betydelse för bevarandet af kyrkans enhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skild förordning, "huru med rättegång uti domkapitlen skall
förhållas", hvarpå alltsammans trycktes och utdelades med
befallning om uppläsning från predikstolen. Det nya i
denna ännu gällande kyrkolag låg väsentligen deri, att dels
en mängd mål af mera verldslig natur afsöndrades från de
kyrkliga myndigheternas domsrätt, dels dessa myndigheter
fullständigt underordnades den verldsliga magten, hvadan
sålunda den enhet i kyrkostyrelsen, som förut saknades,
nu blef vunnen, i det att konungen med full bestämdhet
såsom kyrkans summus episcopus trädde i spetsen för
ledningen af hennes angelägenheter.
§ 100. Kyrkolagens betydelse för bevarandet af kyrkans enhet.
Om konungens förändrade ställning till kyrkan var af
stor och genomgripande betydelse för åvägabringande af
verklig enhet i kyrkostyrelsen, så var ock den nya
kyrkolagen med dess för rikets alla stift lika gällande
stadganden af yttersta vigt för bevarande af den svenska kyrkans
enhet i det hela. Ty hittills hade hennes sammanhållning
i sjelfva verket varit temligen lös och osäker. I början af
reformationstiden sammankallades kyrkomöten för
reglerande af sådana frågor, som rörde hela kyrkan. Men under
17:de seklet användes icke längre denna utväg. I stället
började man betrakta det vid riksdag samlade
presterskapet såsom ett slags nationalsynod och högsta domstol, till
hvilken kunde vädjas från domkapitlen. Man tillade det
benämningen " consistorium regni", någon gång äfven rentaf
namnet "rikssynod". Då emellertid ifrågavarande
myndighet icke var i lag erkänd, utan endast hade att åberopa
gammal häfd, så kunde hennes föreskrifter icke anses ega
någon giltighet, med mindre än att de inom de särskilda
stiften godkändes. Också finner man, att
stiftspresterskapet vid prestmöten öfverenskom om iakttagande af de
åtgärder, som blifvit beslutade af consistorium regni. Och
icke nog med att prestmötet tillmätte sig befogenhet att
förläna gällande kraft åt riksdagspresterskapets beslut, det
anså% sig ock kunna på egen hand stadga och reglera
åtskilligt, som inom stiftet syntes nödigt eller nyttigt att vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
