- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
219

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 106. Prestsysslors tillsättning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106. PRESTSYSSLORS TILLSÄTTNING. 219

Icke alltid gåfvo dock socknemännen’så lätt vika. Ej
så sällan hände, att de tillstängde sin- kyrka för den prest,
som emot deras önskan blifvit dem tillsänd, samt
undangömde eller vägrade att till honom utlemna kyrknyckeln.
I sådana fall måste regeringen ofta blanda sig i saken
och söka medla mellan de motsatta anspråken, hvarvid hon
vanligen föreskref, att biskop och konsistorium, om de icke
kunde godkänna den prestman, som af församlingen blifvit
begärd, skulle föreslå församlingen tre prestman, ibland
hvilka hon hade fritt val. Så t. ex. resolverade drottning
Kristina den 30ide April 1649 i ett dylikt besvärsmål från
Karlstads stift, att superintendenten och
konsistorium,*"följande laga plägseden och bruket, skulle ordentligen ställa
tre skickliga män pä förslag, af hvilka socknemännen kunde
taga hvem de ville".

Angående prestsysslors tillsättning gjorde 1686 års
kyrkolag ingen väsentlig ändring i förut gällande
bestämmelser. Det heter der först och främst, att när ett
prest-gäll blir ledigt, så "skall församlingen inom sex månaders
förlopp välja en annan kyrkoherde". Socknemännens
uråldriga rätt att utan förslag utvälja den lärare, till hvilken
de satte sitt förtroende, blef således ånyo erkänd. Men
likaså förnyades stadgandet om nämnda valfrihets
begränsning genom biskopens pröfningsrätt, hvarvid dock märkes,
ätt denna rätt i så måtto utsträcktes, att biskopen ej blott
egde pröfva den af församlingen föreslagnes skicklighet,
utan äfven jemföra honom med andra embetsbröder och, i
fall han befunnes dem i gåfvor och skicklighet underlägsen,
förordna en annan och bättre, i hvilket fall
församlingsboarne "borde, i det som skäligt är och till deras bästa
länder, låta rätta sig och åtnöjas med biskopens och
kon-sistorii förordning". Det är tydligt, att biskopens och
domkapitlets förmynderskap öfver församlingens val härigenom
fick långt vidsträcktare spelrum, än kyrkoordningen af 1571
tyckes vilja medgifva. Ändtligen stadgade 1686 års
kyrkolag, att derest någon församling försummar att i rätt tid för
biskopen presentera en vederbörligen qvalificerad prestman,
så skulle " biskopen utse en tjenlig, god och trogen
kyrkoherde", hvarvid så skulle tillgå, att biskopen med kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free