- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
221

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 107. Regala gäll och konungens ingrepp äfven i andra prestsysslors tillsättning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 O 7. KONUNGENS INGEEPP I PEESTSYSSLOES TILLSÄTTNING. 221

fanns redan under medeltiden en konungens rätt att
utnämna till vissa prestgäll, men märkvärdigt nog nämner
Laurentii Petri kyrkoordning ej ett ord om konungsgällen.
Deremot stadgades i Sigismunds försäkring om religionen,
att menighetens och biskopens samtycke skulle* först
inhemtas, innan konungens utnämning till regalia beneficia
och gällen i städerna finge ske. Detta iakttogs dock
ingalunda, utan utnämning skedde af konungen, oaktadt
församlingens och biskopens bifall ej var vunnet. I 1686 års
kyrkolag medgafs visserligen såväl biskopen som
socknemännen rättighet att inkomma med förslag på lämpliga
personer till regala gäll, men konungen egde dock att
"efter sitt nådiga behag och godtycke" utse antingen en af de
föreslagne eller ock någon annan.

Antalet af regala gäll var länge obestämdt, och
konungarne sökte ofta utsträcka det så långt som möjligt.
Särskildt finner man, att Karl IX på visst sätt förvandlade
alla prestlägenheter till béheficia regalia. Konungen hade,
heter det i en förordning af den 28:de Juli 1606, med
ledsnad förnummit, att biskoparne utdelade prestgäll efter veld
och icke efter lärdomen, äfvensom att de bortgåfve jemväl
konungsgäll samt ordinerade för gåfvor flere prester, än
som kunde med gäll och underhåll förses, så att den ene
prestmannen traktade " efter den andres vilkor och
lägenhet, såsom den onde traktar efter själen", hvarföre konungen
fann nödigt förbjuda, det biskoparne finge utdela gäll efter
eget behag; utan skulle först socknemännen höras, om de
ville antaga den föreslagne prestmannen till lärare, och
skulle sedermera denne hos konungen söka, konfirmation å
gällét. Denna förordning, som icke allenast i strid med
kyrkoordningen betydligt inskränkte biskoparnes rätt vid
utdelande af gäll, utan äfven upphäfde all patronatsrätt,
fortfor att ega gällande kraft under Karls återstående re- .
gering.

Efter konungens död återgick man visserligen till
gammal häfd, men någon tillförlitlig förteckning på regala
pastorater fanns icke att tillgå. Saknaden af en sådan
vållade ej sällan oreda och missnöje. Det hände ofta nog, att
biskoparne såsom konsistorielia betraktade och med kyrko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free