- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
267

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 126. Skriftermålet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 6. SKRIFTERMÅLET. 267

nom fritt. Han skall då blott taga sig tillräcklig tid, för
att höra alla de skriftande. i

Detta enskilda skriftermål, ehuru det enda som
kyrkoordningen vet af, hade dock genom kyrklig sed fått
bredvid sig ett annat, som tillgick så, att samtlige de biktande
gemensamt gjorde sin syndabekännelse och mottogo
gemensam aflösning. Förgäfves hade redan Johan IIl!s
ordinantia af 1575 ifrat deremot. Lika förgäfves anbefaldes
presterna i 1619 års kyrkolagsförslag att påminna folket "icke
så i hoptals gå till absolution, utan en och en". Seden var
starkare, än att förbud och förmaning kunde bryta den,
samt understöddes af presternas benägenhet att anse
enskild bikt och aflösning öfverflödig, när den skriftande icke
hade någon alldeles särskild bekännelse att aflägga. Följden
blef, att privatbikten mer och mer kom ur bruk, och att
det blef allt vanligare att låta flere på en gång göra sin
syndabekännelse och undfå aflösning, helst presterskapet
utan tvifvel fann detta sättet för sig beqvämare.
Emellertid var enskildt skriftermål ingalunda aflagdt, utan man
ansåg blott såväl det ena som det andra sättet lika
tillåt-ligt.. Derföre heter det ock i 1686 års kyrkolag: "Till det
allmänna skriftermål, som uti alla våra svenska
församlingar brukas, kommer folket fram för skriftefadern, stundom
få stundom många, som sina synder bekänna och begära
ifrån dem blifva aflöste, eller ock en person särskildt och
allena; hvilka begge sätt äro, uti sitt rätta bruk, loflige,
och fördenskull bör den särskilda aflösningen, der hon
begäres eller i vårt rike brukas, ingom förvägras".

Kyrkoordningen af 1571 stadgar, att " skriftermålet är
till ingen viss tid bundet, utan när som helst det kan
behöfvas och enom sjelfvom täckes, må han gå till skrift".
Häraf synes, att skriftermålet kunde ega rum, utan
afseende på om nattvard omedelbart derefter skulle begås. Det
visar sig ock, att kyrkoordningen å andra sidan tänker sig
nattvardens utdelande kunna ske, utan att skriftermål
omedelbart föregått, hvadan sålunda detta sistnämnda ännu ej
betraktades såsom en nödvändig beredelse till Herrans
nattvard. Men omsider stadgade sig den ordningen, att dels
skriftermålet sällan brukades annorledes än i samband med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free