Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. (487.) 29 april 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sidan om själfva saken förekom
ett särskildt meningsbyte mellan friherre
C. Klingspor, biskop Billing och d:r
C. Nyström. Den förre begagnade
nämligen tillfället att kritisera hela vårt
folkskoleväsende och framför allt den
nuvarande inspektionen. Skolan lämnade
nu ytterst dåliga resultat, och att
hvarken inspektörer eller domkapitel begrepe
något af inspektionen, hade de visat
genom sina svar på statsrevisorernas
anmärkningar. Detta anförande uppkallade
biskop Billing, som tog samtliga dessa
»okunniga varelser» i försvar samt
klandrade statsrevisorerna. D:r C. Nyström
åter fann sig manad att såsom
statsrevisor försvara de gjorda anmärkningarna
mot reseräkningarna.
Och därmed var diskussionen slut.
Utan votering godkändes utskottets
hemställan.
*
I andra kammaren fördes
reservanternas talan af hr Ol. Jonsson i Hof, som
därvid understöddes af hrr N. Nilsson
i Skärhus, O. B. Olsson, E.
Hammarlund, Sv. Nilsson, E. Beckman,
P. Andersson i Högkil, Fridtjuv Berg, lektor
Elowson och professor E. A. Wijkander.
Af dessa talare, med hvilka flera
ledamöter instämde, framhölls, att den
motsedda reformen i
folkskoleinspektionen (flera inspektörer, som uteslutande
ägna sig åt uppdraget) snarare skulle
hindras än befrämjas genom
tillsättandet af en öfverinspektör; att denne skulle
få en mycket säregen ställning (»sväfva
mellan himmel och jord», som en talare
uttryckte sig); att inspektionens
öfvervakande i stället kunde ske genom
folkskolebyrån, hvars chef borde vara
pedagogiskt bildad och vid sin sida hafva
nödigt antal juridiska biträden.
Den kongl, propositionen försvarades
däremot af hrr Nils Petersson i
Runtorp, K. A. Kihlberg, rektor C. F.
Vinkrans, kontraktsprostarne O. V.
Redelius och A. T. Pettersson, hrr A. P.
Danielsson och A. E. Petersson i Hamra
samt ecklesiastikministern. Dessa talare
sökte göra gällande, att
öfverinspektörsinstitutionen skulle i hög grad främja
folkskoleväsendets utveckling. Om man
erhölle en öfverinspektör, skulle en aldrig
anad enhet, klarhet och reda införas i
vårt folkskoleväsen.
För den enhet i folkskoleundervisningen,
som på detta sätt skulle
åvägabringas, betackade sig emellertid
åtskilliga af kammarens ledamöter, särskildt
hr Sv. Nilsson i Efveröd.
Folkskolorna och folkets förmåga att bedöma
folkskoleväsendet hade nu utvecklats så, att
man borde slippa ifrån ett nytt
statsförmynderskap. Det hade sagts, att det här förslaget
ginge i den rätta riktningen. Ja, om man vill
reaktionära reformer, då går det i rätt riktning.
Med den enhet man här talat om åsyftade man
måhända egentligen att mota och kväfva de
sträfvanden, som inom en och annan kommun
yppat sig att minska något på
katekesplugg-ningen.
Om en sak voro sä godt som alla
talarne eniga, nämligen därom, att vår
nuvarande folkskoleinspektion är i hög grad
otillfredsställande och att en reform af
densamma är af behofvet påkallad. Ett
par talare riktade ock till
ecklesiastikministern bestämda uppmaningar att icke
låta de ifrågasatta reformerna i
folkskoleinspektionen falla, äfven om det nu icke
skulle blifva någon »öfverinspektör».
Efter nära tre timmars diskussion var
kammaren färdig att fatta beslut. Två
voteringar måste anställas. I den första
blef med 129 röster mot 72 rent afslag
antaget till kontraproposition;
minoriteten röstade för den kongl, propositionen.*
Hufvudvoteringen stod mellan rent afslag
och ett af hr Sv. Nilsson under
diskussionen framställdt yrkande att med
förkastande af öfverinspektörsförslaget
ändock höja anslaget till
folkskoleinspektionen från 95,000 till 100,000 kr. Äfven
här segrade rent afslag med 108 röster
mot 93.
Dessa siffror lämna ingen ledning för
bedömandet af huru många som voro
för eller emot öfverinspektörsinstitutionen,
enär helt naturligt flertalet af dem,j som
önskade framgång åt hr Sv. Nilssons
förslag, vid voteringen om kontraproposition
röstade för den kongl, propositionen,
såsom varande det förslag, hvilket hade
minsta utsikten att segra gent emot hr
Nilssons yrkande.
Till sist förtjänar antecknas, att af
andra kammarens 25 skolmän på sin
höjd tre röstade för
öfverinspektörsförslaget i den nu föreliggande formen.
Förslaget rönte redan strax efter sin
framkomst bestämdt motstånd just hos
fackmännen i kammaren.
Första kammaren sade nej.
Man hade väntat, att sedan andra
kammaren utan ringaste motstånd beslutat
en skrifvelse till k. m:t rörande
folkskollärares yttranderätt i frågor, som röra
skolväsendets allmänna anordning samt
tukt och undervisning, och sedan första
kammarens utskott enhälligt tillstyrkt en
dylik skrifvelse, den lilla reformen icke
skulle röna något motstånd i vårt
öfver-hus. Det oväntade inträffade emellertid,
att första kammaren utan votering afslog
betänkandet.
Beslutet föregicks af en diskussion,
som öppnades af d:r C. Nyström,
ledamot af Stockholms folkskoleöfverstyrelse.
Han undrade, huru det skulle ställas i
så stora skoldistrikt som t. ex.
hufvudstaden. (Svar: därom skulle k. m:t
utfärda föreskrifter.)
Sedan kommo andra talare med mera
bestämda anmärkningar. Lektor
Törnebladh ansåg det i utskottets kläm
förekommande uttrycket, att lärarepersonalen
skulle beredas tillfälle att yttra sig i
frågor, som röra tukt och undervisning,
vara sväfvande och ägnadt att framkalla
trakasserier. Han yrkade därför
återremiss i syfte af en tydligare redaktion.
Samma yrkande gjordes af biskop
Billing, som icke var mot själfva saken,
men hyste betänkligheter mot uttrycket:
»frågor, som röra skolväsendets allmänna
anordning.» (Svar: hvad som närmare
afses med det ena eller andra uttrycket
skulle naturligtvis inryckas i de
bestämmelser, hvilka enligt andra kammarens
motivering skulle utarbetas af k. m:t.
De klandrade uttrycken äro för öfrigt
precis desamma som användas i den norska
folkskolelagen.)
Rent afslag yrkades först af
bruksägaren H. M. Ericsson, som förklarade,
att han i sin hemort (norra delen af
Örebro län) haft tillfälle att erfara, hvad
det ville säga att lämna folkskollärarne
tillträde till skolrådets öfverläggningar.
Det hade blifvit strid mellan skolmästarne,
hvilka voro kända för att kunna tala
mycket och ihållande. Tal:n själf skulle
aldrig sitta i skolråd mer, och han
beklagade dem som så måste göra, om
detta skrifvelseförslag blefve lag. (Svar:
det var nu icke alls fråga om att
insläppa skollärarna i skolrådet, utan blott
att på ett eller annat sätt bereda dem
tillfälle att yttra sig i vissa frågor.)
Friherre C. F. K Barnekow
(Kristianstads län) yrkade äfven afslag, men
på alldeles motsatta skäl. I hans
hemort hade skollärarne deltagit i skolrådets
öfverläggningar, och detta till mycket
gagn för skolrådet. En allmän föreskrift
i ämnet vore sålunda öfverflödig och
skulle blott leda till trassel och missnöje
mellan lärare och skolråd.
När sedan äfven kammarens
ålderspresident, hofmarskalken P. O.
Reuterswärd, yrkade afslag, var utgången
gifven. Förgäfves talade sådana i
skolfrågan moderata män som landshöfding C.
Treffenberg, generaldirektör S.
Wieselgren, professor O. J. Alin och förste
landtmätaren C. O. Vidmark för bifall
till den mycket anspråkslösa
framställningen. Utan votering blef den af
kammaren afslagen.
Öfverläggningen i denna kammare
visar, att frågan ännu icke är mogen i
vårt land, utan att en ytterligare
diskussion är behöflig för att klargöra, hvad
saken gäller och huru den skall kunna
lämpligast anordnas hos oss. Frågan
kommer ock, såsom förut omtalats, att
i år utsändas till kretsföreningarna af
den allmänna folkskollärareföreningen.
Samarbete
mellan folkskoleinspektören och
lärarepersonalen har enligt den nyligen
utkomna årsberättelsen för Malmö städs
folkskoleväsende därstädes ägt rum, då
det gällt att med anledning af den nya
normalplanen utarbeta förslag till ny
undervisningsplan för stadens skolor.
Likaledes har på grund af skolrådets uppdrag
inspektören i samråd med lärarne gifvit
bestämmelser med afseende på de delar
af katekesutvecklingen, som skola
ordagrant memoreras och hvilka »endast skola
tjäna till ledning vid katekisationen».
Lönefrågan
har nu genomgått utskottets skärseld.
Betänkandet, som återgifves här ofvan,
inkommer dag på kamrarnas bord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0184.html
