Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (509.) 30 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK IÄRARETIDNIN&
419
»utan afseende på den tidrymd,
hvarunder han innehaft samma lön». Det är
endast i det fall, att delaktighetsbeloppet
är högre, än hvartill skoldistriktet är
skyldigt, som det stadgandet gäller, att
läraren måste hafva uppburit en dylik högre
lön under minst fem år, för att han skall
kunna få pension efter ifrågavarande
belopp.
Med delaktighetsbeloppets höjande till
700 kronor följer som bekant ej blott att
lärarens pension blir högre, utan äfven
att pensionen till änka och barn stiger i
samma proportion.
Skolrotes byggnadsskyldighet.
Ett den 11 d:s af k. m:t afkunnadt
utslag förtjänar uppmärksammas. Att det
här gällt ett mera än vanligt inveckladt
fall framgår däraf, att olika utslag fallit
i alla tre instanserna. Af så mycket större
betydelse är det slutliga utslaget.
De skolhusbyggnadsskyldige inom
He-darne Skolrote i Lys viks församling,
Värmland, begärde hos kyrkostämman, att alla
utgifter för byggnad och underhåll af
skolhus inom församlingen skulle för framtiden
utgå från hela församlingen gemensamt.
Detta förslag förkastades å kyrkostämma
den 30 december 1889. Församlingen
beslöt vidblifva den dittills tillämpade
anordningen af indelning i rotar, hvilka själfva
hvar för sig bekostade nödiga skollokaler.
I de besvär, som med anledning häraf
inlämnades till länsstyrelsen, anfördes,
att, då enligt folkskolestadgan kostnaderna
för skolväsendet inom ett skoldistrikt skulle,
där ej annorlunda öfverenskommes, bestridas
gemensamt af hela distriktet och uttaxeras efter
de grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet vore stadgadt, men den
inom Lysviks församling från äldre tider
till-lämpade öfverenskommelse angående
församlingens indelning i rotar, hvilka skulle bekosta
hvardera sina skollokaler, icke kunde emot
några skolhusbyggnadsskyldige medlemmars
bestridande fortfarande äga bindande kraft,
sedan förändrade förhållanden numera gjort
densammas tillämpning till en obillighet och
orättvisa, öfverklagade kyrkostämmobeslutet
måtte till all kraft och verkan upphäfvas.
Genom utslag den 20 mars 1890
förklarade länsstyrelsen,
att enär den å kyrkostämmor med Lysviks
församling den 28 augusti 1871 och den 20
oktober 1877 bekräftade öfverenskommelse
angående församlingens indelning i rotar för
skolhusbyggnadsskyldighetens utgörande icke afsett
någon bestämd tid och således upphört att
gälla, då församlingens medlemmar ej längre
förenade sig därom, funne k. befhde flertalets
beslut å kyrkostämman den 30 december 1889
icke hindra tillämpningen af allmänna
stadgandet i 57 § i nådiga stadgan angående
folkundervisningen i riket den 20 januari 1882 i
fråga om skyldighet för hela skoldistriktet att
gemensamt bestrida kostnaderna för byggnad
och underhåll af skolhus, i följd hvaraf samma
beslut blefve till all kraft och verkan upphäfdt;
men skulle, då församlingen sålunda öfvertager
byggnadsskyldigheten, de särskilda skolrotarna
vara berättigade att tillgodoräkna sig de
kostnader, de hvar för sig på sina skolhus användt.
Församlingen klagade hos
kammarkollegium, som den 28 augusti 1890 upphäfde
länsstyrelsens utslag,
enär inom Lysviks församling efterlefts den
öfverenskommelse, att hvar och en af de rotar,
i hvilka församlingens skoldistrikt vore inde-
ladt, ålåge att själf bygga och underhålla de
inom roten erforderliga skolor, samt denna
öfverenskommelse med hänsyn till
medgifvan-det i § 57 af folkskolestadgan måste anses
fortfarande äga giltighet, intill dess annorlunda
af församlingen i behörig ordning beslutades.
Ärendet drogs så inför k. ni:t, som den
11 d:s af kunnat följande utslag:
K. m:t har låtit handlingarna i detta mål sig
föredragas; och då ej ådagalagdt blifvit, att
någon öfverenskommelse om fördelning af
skolhusbyggnadsskyldigheten inom Lysviks
församling mellan de särskilda skolrotarna blifvit i
vederbörlig ordning träffad, har k. m:t funnit
skäligt att, med ändring af kammarkollegii
utslag, fastställa k. befhdes utslag, så vidt
därigenom ifrågavarande kyrkostämmobeslut af
den 30 december 1889 blifvit till all kraft och
verkan upphäfdt; finnande k. m:t frågan om
de grunder, efter hvilka de nu befintliga
skolhusen må öfvertagas af distriktet, hvilket det
för framtiden åligger att, därest ej annorlunda
öfverenskommes, bestrida kostnaderna för
skolväsendet inom församlingen, icke i detta mål
kunna komma under bedömande.
Det vill af detta utslag synas, som om
en mera rimlig tolkning af
folkskolestadgans § 57 hädanefter skulle komma att
göra sig gällande, än fallet var i det mål,
som finnes refereradt i denna tidning n:r
38 år 1889.
Ett sätt,
hvarigenom man utan för stort besvär
kan taga reda på, om en ordinarie
läraretjänst varit ledigkungjord i
Posttidningen, påvisas af en insändare. Man
ser efter i Skolräkenskaperna, om kvitto
på dylik annonsering finnes.
Kvartalsskifte
står för dörren. Glöm icke, att det ännu
finnes några tusen lärare och lärarinnor,
som icke hålla sig med någon
skoltidning ! Att verka för ändring härutinnan
borde vara hvarje för sitt kall intresserad
lärares uppgift.
För detta fordras påtagligen en allt
sammanhållande lifskraft. Och en sådan finnes, men,
så vidt jag vet, blott en. Det är den, som
oaflåtligt arbetar på uppbyggandet af
mänsklighetens Pantheon af lefvande stenar.
Förkastas den kraften, då blir hela det oerhörda
mänskliga sträfvandet efter vetande endast ett
uppstaplande af väldiga, men
osammanhängande kunskapsblock, hvilka en gång, såsom nu
Egyptens pyramider, skola tjäna till ett
kolossalt omhölje för liket af en förgången
civilisation.
Skolreglementen
hafva tillsändts oss från åtskilliga håll,
men vi önska ännu flera sådana. Då vi
erhållit en större samling, skola vi göra
en ny axplockning.
Ur statsrådet G. Vennerberg^ tal
vid invigningen af Göteborgs högskola den
15 dennes:
Man säger, att vår tid är demokratisk, och
man säger sant, om man menar rätt.
Demokrati fans hvarken i Orienten, ej heller i
Grekland och Rom, och den kunde ej finnas, då
ännu ej människovärdet ställts lika för alla.
Men äfven efter detta värdes fastställande af
den största människovännen skedde endast ett
nödtvunget erkännande af dess sanning långt
in i den kristna tiden, men i verkligheten stodo
folken kvar i de gamla banden, och de stå där
ännu i dag öfverallt, där ej grundvalen för en
sann demokrati är lagd - i den allmänna
folkbildningen.
Det är vår tids största ära, att en sådan
grundval finnes lagd. Först på dess breda bas
skall staten förmå förverkliga alla sina höga
ändamål. Och ett bland dessa är den
vetenskapliga bildningen. Folkskola och högskola
skola erkännas lika nödvändiga för staten och
genom den för mänskligheten. De skola stå
i en lefvande växelverkan och ej oorganiskt
ställas bredvid hvarandra med skilda
sträfvanden och mål.
Ett protestmöte kommer att anordnas
af styrelsen för Stockholms
folkskollärare-förening. Vid föreningens sammanträde i
lördags afton väckte nämligen hr Fridtjuv
Berg fråga om, hvad som från lärarekårens
sida borde göras med anledning af de
upprepade anfall mot folkskolan, som
under de senaste dagarna varit synliga i
hufvudstadens press. Vid spaningarna efter
de djupaste förklaringsgrunderna till det
nidingsdåd, som nyligen upprört
allmänheten, hade man ej nöjt sig med att
påpeka det öfverdådiga lefnadssättet,
rusdrycksbruket, spellidelsen,
skuldsättningssystemet o. s. v., utan genom en
tankekedja, hvars första länk man knutit vid
den Mörnerska mordbädden, hade man
omsider ledt sig fram till - folkskolan, som
ju ock af ålder varit allas syndabock. En
»allt för långt drifven» folkundervisning
vore, hette det, en väsentlig orsak till
dagdrifveriet och förbrytelserna bland
ungdomen. Nu, då dessa inom reaktionens
läger så länge idisslade beskyllningar tycktes
vilja sprida sig äfven till den mera
frisinnade pressen, syntes det vara hög tid att
underkasta dem en granskning från
lärarekårens sida.
Med gillande häraf beslöt föreningen
enhälligt hemställa till sin styrelse att
inom den närmaste tiden sammankalla ett
extra sammanträde för behandling af
följande fråga: Är det påståendet med
verkliga förhållandet öfverensstämmande, att
folkskolan gör sina lärjungar odugliga och
ohågade för arbete?
Sammanträdet kommer att hållas i
Praktiska arbetsskolans hörsal nästa lördag kl.
6,30 e. m.; och äga enligt styrelsens beslut
samtliga medlemmar af lärarekåren vid
Stockholms folkskolor rätt att däri deltaga,
hvarjämte sådana utom lärarekåren stående
personer, hvilka säsldldt intressera sig för
denna fråga, skola genom annons inbjudas
till sammanträdet.
Förnyad dispens. År 1889 medgaf
k. m:t, att fröken Alma Johanna Stenbeck
(dotter till aflidne klockaren och organisten
i Kongsbacka) finge anmäla sig såsom
sökande till klockare- och
organistbefattningen i Kongsbacka och Hanhals
församlingar, utan hinder däraf att hon är kvinna.
Sedan numera bestämts, att församlingarna
icke vidare skulle hafva gemensam
klockare och organist, har fröken S. anhållit om
tillstånd att få söka klockare- och
organistbefattningen i Kongsbacka församling. Denna
ansökan har den 11 d:s bifallits, sedan
församlingen förklarat sig ej hafva något att
erinra mot en dylik tillåtelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
