Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmqvistska skrifmetoden framstäld i kritisk belysning af bröderna Påhlman, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medföljer Svensk Läraretidning N:o 38, år 1893.
HOLMQVISTSKA SKRIFMETODEN
FRAMSTÄLD I
KRITISK BELYSNING
AF
BRÖDERNA PÅ H LM A N
STOCKHOLM.
Den Holmqvistska skrifmetoden har på en kort tid
vunnit en del erkännande och utbredning inom vårt land. Den
har förordats af några skolföreståndare och antagits vid vissa
skolor. Saken skulle synas märklig för oss, som var fått
erfara, hvilken grundlig praktik utbildandet af en duglig
skrifmetod kräfver och hvilket mångårigt arbete sedermera erfordras
för att få densamma pröfvad och införd. Men det förvånande
bortfaller, om man vet, att den s. k. nya metoden endast är
ett plagiat af andras ernådda resultat och ett skickligt
inträngande på en af andras mödor gynsamt upparbetad mark. Det
må dock icke förtyckas oss, att vi känna oss smärtsamt berörda,
då vi finna en annan person ej allenast draga vinsten af, utan.
t. o. m. begagna som vapen mot oss de insikter och den
erfarenhet, som vi förvärfvat oss och delgifvit honom och som väl
därföre borde i främsta rummet af honom erkännas vara vår
andliga egendom.
Vi skulle likväl hafva funnit oss i vårt öde, om den nya
metoden, sedan den hämtat våra bästa materialier och till dem
lagt åtskilligt af egen uppfinning, därmed förmått uppbygga
något bättre än det förutvarande, och sålunda fört den
pedagogiska Skrifundervisningen ett nytt stycke framåt. Sådan är
utvecklingens lag, att det gamla får åtnöja sig med att vara
grunden för ett nytt och bättre. Men där så ingalunda är
fallet, utan där det tillkomna, långt ifrån att förbättra den .
gamla grunden, tvärtom tjänar till att upprifva och försämra
dess vunna resultat, med andra ord hotar att åter draga
Skrifundervisningen ned från en med arbete och möda uppnådd
ståndpunkt, där blir det en pligt för skolans och ungdomens
egen skull att uppvisa missgreppen, deras innebörd och följder.
Vi tveka således icke att beteckna den Holmqvistska
metoden ej blott som ett plagiat öfver hufvud, utan hvad värre
är, som ett dåligt och skadligt plagiat. Den följande
undersökningen skall ådagalägga det, men detsamma torde redan
framgå af metodens uppkomst. Man föreställer sig måhända,
att hr Filip Holmqvist och vi hvar på vårt håll och under
många år arbetat på att förbättra Skrifundervisningen och
skrif-metoderna, tills vi omsider med stöd af den långa erfarenheten
och oberoende af hvarandra uppställt hvar vår länge öfvertänkta
och experimenterade metod. Men så förhåller det sig
visserligen icke. Den Påhlmanska metoden har utarbetats och
fullkomnats under loppet af decennier. Vår metods principer
började grundläggas redan af vår fader och sedan fullföljas af oss,
som redan från barndomen blifvit förtrogna med den, men hr
Holmqvists metod har sprungit som MindfVa fullrustad ur
Jupiters hufvud. Intet under, ty hr H. har lärt sin välskrif-
ning hos oss (1885 var han utan några som helst förkunskaper
vår elev) och lärt sin skrifmetodik hos oss (1886 förestod han
en af våra filialer). Då han efter skilsmessan från oss vid
slutet af 1887 fick sin metod färdig, säger redan denna korta
redogörelse af fakta, hur det hänger ihop med hans och vår
själfständighet - han må söka of verskyla sitt elevskap med
en viss bedårande pedagogisk apparat, så kan dock
uppränningen af hans metod ej vara annat än - hvad han lärt af oss.
De som känna vår metod behöfva dock endast kasta en
blick på den s. k. Holmqvistska för att upptäcka plagiatet.
Visserligen har H. för att på något vis skilja sig från våra
regler nödgats göra några afvikelser i konstruktionen, gifva
bokstäfverna en annan form och upptaga ett bokstaf smått, som vi
förut begagnat, men numera blott undantagsvis använda. Men
om man från den Holmqvistska metoden borttager
konstruktionsprincipen, vidare bokstafsmåttet och den systematiska
uppställningen enligt den Påhlmanska metodens ordningsföljd af
bokstäfverna - så återstår endast en gammal vanlig metodlös förskrift.
De lånta fjädrar, hvarmed H. nu smyckat sitt opus, kunna
emellertid, då de i allmänhet äro oskickligt och otillfredsställande
anbragta, endast förläna det karaktären af ett förfuskadt plagiat.
Såsom alltid är fallet med dylika plagiat, söker
naturligtvis äfven H. att nedrifva och nedsätta den metod, hvarur
han öser med fulla händer.
’ Så äro t. ex. i hans »Metodik» uppgifterna om vårt
bokstaf smått felaktiga och vrängda. Han säger (sid. 10): >I
skrif-häftet af adjunkt Tegman är idén ined gradnätet äfven
upptagen. Medan i Påhlmanska metoden bokstäfverna äro indelade
i sjettedelar samt halfva och fjärdedels sjättedelar, begagnar
Tegman endast femtedelar».
Vårt gamla före 1880 använda mått utgjorde */5 af de
stora bokstäfvernas höjd, och kunde på grund af sin storlek
endast begagnas vid konstruktion af ett fåtal bokstäfver. Detta
vårt gamla mått har emellertid Tegnaan i Upsala, som två
gånger varit vår elev, återupptagit.
H. vill nu låta påskina, att eleven måste enligt vår metod
dela hela stora bokstafvens höjd i sex delar. Hvad vi bestämt
är dock en stor skilnad: eleven får afsätta småstilens höjd tvä
gånger öfver lilla höjdlinien och sedan dela hvarje tredjedel på
midten. Visserligen blir resultatet, att vårt mått motsvarar . %
af stora bokstafvens höjd, liksom det förekommer, att eleven
får sätta en punkt på midten af ett helt mått för att få ett
halft och på midten af det halfva för att få ett fjärdedels,
men benämningen fjärdedels sjättedel (1/24!) begagnas icke i vår
metod, såsom en hvar kan genom vto arbeten öfvertyga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
