Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (628.) 10 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SVENSK LAEAKETIDNING.
N:r 2
arbete,rsom han utfört, och som han
fullföljer med outtröttligt nit. Men den
lyckönskar sig att på samma gång hafva fått
tillfälle att gifva sitt erkännande åt en
lifsgärning, hvilken varit helt ägnad åt det
uppväxande släktets undervisning och
uppfostran. K. E. Lidholm.
FÖR DAGEN.
Skolans auktoritet och
ungdomens brottslighet.
Det beklagansvärda förhållandet, att
antalet unga brottslingar är
anmärknings-värdt stort, har i den af
fångvårdsstyrelsen nyligen afgifna berättelsen för 1892
ånyo blifvit berördt. Det ligger då nära
till hands att söka efter orsakerna till
detta sorgliga tillstånd bland den
uppväxande, ännu ej till myndighetsåldern
hunna ungdomen. I respektiva
fängelsepredikanters till berättelsen afgifna
yttranden påpekas ett och annat, som i
detta hänseende kan tjäna till ledning.
Så nämnas rusdryckerna, dåliga
exempel, fattigdom o. s, v. såsom mera direkta
orsaker till de ungas fall. Flera af
dessa utlåtanden visa dock mer eller
mindre oförtydbart på en annan, djupare
liggande orsak till det onda, nämligen den
rådande slappheten i ungdomens
uppfostran. Härom yttrar bland andra
predikanten vid länsfängelset i Malmö:
Såsom orsak bland alla andra till berörda
sorgliga förhållande torde ock skäligen böra
räknas den underliga uppfattning rörande
hemmets plikter mot barnen, sedan de inträdt i
skolåldern, som hos många föräldrar, äfven
om oftast icke uttalad, är gängse. De anse
sig nämligen, sedan barnen inskrifvits i skola,
likasom lösta från sina föräldraplikter och kasta
hela uppfostringsbördan på skolan, låtande
under ferier och dagliga fristunder barnen löpa
hvart de vilja, medan de sedan gifva skolan
skulden för hvad de själfva utsått. Den
själfs-våldiga anda, som pä detta sätt utbildar sig
hos barnen, näres naturligtvis och starkes
sedan under uppväxten genom inflytandet från
något äldre, på syndens väg längre komna
ynglingar.
Med all önskvärd tydlighet är här
uttaladt, hvar en af de väsentligaste källorna
till ungdomens förvildning är att söka.
Plikten att med kraft och allvar uppfostra
barnen synes nämligen bland vår tids föräldrar
blifva allt mer och mer förgäten, medan
samtidigt den förvända åsikten gör sig
gällande, att skolan bör jämte
undervisningsarbetet omhändertaga barnets hela
uppfostran. Orimligheten häraf synes
man icke besväras af, oaktadt man vet,
att barnen åtnjuta skolans ledning
endast under en del af den tid, de behöfva
tillsyn.
Härmed är emellertid ingalunda sagdt,
att skolan städse såsom uppfostrarinna
gör, hvad på henne ankommer. För att
hon det skall kunna, fordras
oeftergifli-gen såsom hufvudvillkor, att hon skall
stödjas i sina sträfvanden å ena sidan
af hemmen och å den andra af de
henne öfverordnade myndigheterna. . Det
fordras från hemmens sida ett ständigt
samarbete och däraf följande samförstånd
med skolan, så att barnen få en tydlig
förnimmelse däraf, att mellan båda råder
fullkomlig öfverensstämmelse.
Men lika viktigt är det ock, att
skolan i sitt uppfostringsarbete åtnjuter det
stöd uppifrån, att den gent emot både
barn och oresonliga föräldrar kan
uppträda med vederbörlig auktoritet. Att på
ett och annat ställe ett motsatt
förhållande i detta fall äger rum, kan beklagligt
nog icke förnekas. Och som bekant
råder just i Malmö - därifrån nu
klagomål öfver ungdomens förvildning] låter
höra sig - ett dylikt sorgligt förhållande.
En lärare råkar i sin klass erhålla en
oregerlig och trotsig gosse och nödgas
slutligen på honom använda skolans
sista disciplinarmedel, kroppslig aga. Då
han härvid icke ställt sig till bokstaflig
efterrättelse en af inspektören gifven
muntlig föreskrift, hvilken för öfrigt är af den
beskaffenhet, att den aldrig hade bort
utfärdas, drages denne lärare af
inspektören inför skolrådet, där han erhåller
varning. Det hjälper icke, att domkapitlet
enhälligt upphäfver varningen, det
hjälper heller icke, att gossens fader,
finnande saken gå allt för långt, återtager
den af honom väckta ansvarstalan.
Skolrådet fullföljer målet i högsta instans,
och k. m:t fastställer varningen,
naturligtvis utan ett ords motivering.
Och hurudan var den gosse, hvilken
skolmyndigheterna sålunda voro
angelägna att skaffa »upprättelse» - i högre
grad än t. o. m. fadern ansåg lämpligt?
Fem andra lärare än den, som under
förra årets vårtermin råkade hafva
ifrågavarande gosse i sin klass, hafva om
honom utfärdat följande intyg:
Undertecknade, ordinarie folkskollärare i
Malmö, hvilka haft gossen August Hörup
under sin ledning, hafva funnit, att han i sina
läro- och öfningsämnen har visat sig lat och
slarfvig, på sin plats i skolan oregerlig och
ouppmärksam, gent emot tillsägelser olydig och
stursk, vid aga hård och envis, på lekplanen
fallen för slagsmål och oljud samt dessutom
vid många tillfällen talat osanning, hvilket
härmed på begäran intygas.
Malmö den 6 april 1893.
(Namnunderskrifter.)
Äfven utom skolans väggar hade
ifrågavarande gosse gjort sig beryktad för
sitt uppträdande. Tvänne tulltjänstemän,
hvilka nere vid hamnen varit i tillfälle
att iakttaga gossen, hafva meddelat
följande intyg, hvilket liksom det förra bifogats
handlingarna i målet:
På begäran–––––-intyga undertecknade,
att gossen August Hörup tilltvungit sig vår
synnerliga uppmärksamhet genom sitt ohyfsade
och fräcka uppträdande, samt att han visat sig
begifven på alla slags elakheter, slagsmål och
otidigheter i tal och åtbörder, därvid städse
ådagaläggande ett tygellöst sinnelag.
Malmö den 22 juni 1893.
(Namnunderskrifter.)
För en gosse, som gjort sig förtjänt
af dylika vitsord, torde en eftertrycklig
tillrättavisning vara ganska väl på sin
plats. Men af folkskoleinspektörens,
skolrådets och k. m:ts åtgöranden i denna
sak kunna oförståndiga föräldrar
näppeligen draga annan slutsats, än att dylik
ungdom numera står under myndigheter-
nas särskilda huld och skydd, och att
en lärare icke har laglig rätt att med
lämpliga medel söka stäfja ens den mest
uppenbara fräckhet.*
Huru skall under dylika förhållanden
lärarepersonalen kunna uppträda med
någon kraft gent emot trots och
uppstudsighet? Det skulle icke förvåna,
om hädanefter en och annan af dessa
illa uppfostrade ungdomar vid minsta
anledning helt enkelt afspisade läraren
med hot om varning och afsättning. Och
då läraren icke kan uppträda med
nödig auktoritet eller till och med icke
vågar handla med den kraft, sakens
allvar kräfver, då måste upplösning af
ordning och lydnad vara nära för handen
och den rena anarkismen utan tvifvel
komma att nedslå sina bopålar redan
inom skolans väggar.
Om skolan och dess lärare af sina
närmast öfverordnade på detta sätt
stödes i sitt uppfostringsarbete, kan man
knappt vänta andra frukter än denna
viljeslapphet och moraliska
begreppsförvirring, hvarom fångvårdsstyrelsens
berättelse har åtskilligt att förtälja i
afseende på de unga, som under sin
framfart råkat i rättvisans händer.
För det uppväxande släktets framtid
må man emellertid hoppas, att skolans
närmaste vårdare i allmänhet bättre
tillvarataga hennes dyrbaraste intressen,
än hvad beträffande det sorgligt ryktbara
fallet i Malmö synes hafva varit händelsen.
Vår tids allt för långt gångna
eftergifvenhet gent emot de mindre goda
anlagen hos en och annan individ bland vår
skolungdom har redan hunnit visa
betänkliga frukter, hvarom dessa tidiga
skeppsbrott och fängelsernas journaler
tala ett språk, som icke kan missförstås.
Låtom oss därför med alla till buds
stående medel arbeta på åstadkommandet
af ett verkligt samförstånd och
samarbete mellan skola och hem, och låtom
oss därjämte hoppas, att vederbörande
skolmyndigheter lämna skolans arbetare
det kraftiga bistånd, utan hvilket alla
ansträngningar blifva fullkomligt
fruktlösa.
Jultomtens resestipendium
skall sökas fore den l nästkommande
mars. Närmare upplysningar meddelas
i centralstyrelsens inbjudan, som
åter-gifves på annat ställe i dagens nummer.
Två Öfverläggningsämnen
skola i år utsändas till kretsarnas
behandling, nämligen om
folkskollärarinnornas rättsliga ställning samt om an-
* Våra läsare torde erinra sig, att ett
fullkomligt motsvarande fall under nästlidet år
förekommit i Göteborg. Äfven där hade mot en
gosse skolans strängaste straffmedel måst
tillgripas och äfven där drogs saken af
oförståndiga föräldrar inför lokalmyndigheterna.
Utgången blef emellertid en helt annan.
Skolmyndigheterna, både inspektör och
skolstyrelse, ställde sig nämligen på skolans sida, väl
inseende hur nödigt det är, att hennes
auktoritet kommer till sin fulla rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
