Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (642.) 18 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
197
trycket, att ej säkerhet men väl osäkerhet
i Interpunktionen skall bli en följd af
densamma. Skall man söka följa den, fordras,
som vi sett, ett så strängt aktgifvande på
hvarje vid skrifningen användt uttryck, att
interpunkteringen komme att kräfva ett
mycket större arbete än det, den hittills
fordrat. För djärf torde man väl därför
ej vara, om man vågar förutsäga, att
denna interpunktionslära icke kommer att bli
tillämpad i vår litteratur. Och att det är
ett oting, om vid seminarier och folkskolor
skola inläras interpunktionsregler, hvilka
man ej har utsikt få se tillämpade utom
i folkskolans läsebok, därom torde väl
knappast kunna råda mer än en mening.
R
FÖR DAGEN.
Det nuvarande
inspektionssystemet enhälligt utdömdt af
andra kammaren,
Främst på andra kammarens
föredragningslista vid dess sammanträde förliden
lördag stod kammarens första tillfälliga
utskotts betänkande öfver
folkskoleinspektionen, hvari som bekant föreslogs
en skrifvelse till k. m:t med anhållan
om »sådana åtgärder, att
inspektörsuppdraget icke göres till en bisyssla vid
sidan om annan tjänstebefattning, utan i
allmänhet anförtros åt personer, sorn
under den tid de innehafva detta kall
odeladt ägna sig åt detsamma, samt att i
samband härmed till
folkskoleinspektörer förordnas personer, som visat sig
innehafva den pedagogiska insikt och
den på personlig erfarenhet hvilande
kännedom om folkskoleundervisningen, att
en verksam och
tillfredsställand^inspek-tion genom dem må kunna utöfvas».
Omständigheterna voro de bästa
tänkbara för en liflig och grundlig
principdebatt, ty kammarens ledamöter af alla
partier voro talrikt samlade, och
ärendet stod som sagdt främst på
dagordningen. Härtill kom, att man trodde sig
veta, att den nuvarande innehafvaren af
ecklesiastikportföljen icke i allo delade
de åsikter, som hans företrädare i
ämbetet 1891 så kraftigt och talangfullt
förfäktat, i hvilket fall det folie af sig själft,
att han skulle använda sin stora
förmåga för att just i andra kammaren
hindra ett uttalande i den riktning, som
utskottsutlåtandet anvisade.
Förväntningarna om en parlamentarisk
strid blefvo emellertid fullständigt svikna.
Utskottets yrkande upplästes, ingen enda
begärde ordet, talmannen framställde sin
fråga, huruvida kammaren behagade
godkänna utskottets hemställan, svaret blef
ett enda enstämmigt ja, och klubban föll.
Andra kammaren hade, utan att den
minsta motsägelse från något håll
förspordes,, brutit stafven öfver det
nuvarande oefterrättlighetssystemet på
folkskoleinspektionens område.
På sätt och vis kan man icke annat
än beklaga, att alltsammans gick så i
en handvändning. Ty om en debatt
blifvit af, så skulle, efter hvad man
känner, representanter för alla
meningsgrupper hafva tagit bladet från munnen och
eftertryckligen låtit veta, hvad man
tänker i landet om inspektionen, sådan den
nu är. Beslutet skulle hafva blifvit
detsamma, men motiveringen hade blifvit
gifven i en långt skarpare form än i ett
utskottsbetänkande lämpligen kunnat
användas.
Utskottets medlemmar hade emellertid
ingen anledning att inlåta sig på någon
debatt, så länge intet motstånd reste sig
mot deras förslag. De tre motionärerna
hade helt och hållet eller åtminstone i
det hufvudsakliga fått sin vilja fram och
kunde därför lika litet känna sig
uppfordrade att utan orsak börja någon strid.
Hvad de öfriga kammarledamöterna
angår, får man väl taga för gifvet, att de
antingen i utskottets betänkande funno
ett tillfredsställande uttryck för sina egna
tankar eller kände sig af dess
framställning öfverbevisade eller ock - där så
ej var förhållandet - att de icke trodde
sig kunna vederlägga den af utskottet
framlagda bevisningen.
Allt nog - utgången blef, att andra
kammaren såsom en man uttalade sig
för en genomgripande reform af
inspektionen, en reform just af den art, som
bland folkskolans egna män länge
betecknats såsom den enda rätta. Sådant
händer icke hvar dag, allra minst då det
är första gången, som ett positivt förslag
till en viktig frågas lösning föreligger.
Dylika enstämmiga uttalanden ske blott
i frågor, som äro hvad man kallar
»mogna», och att ett sådant nu gjorts i
inspektionsfrågan, visar tydligt, att denna
fråga nu verkligen är mogen. Den mera
folkvalda kammaren, och genom den alla
de lager af folket, hvilka hafva något
slags närmare beröring med folkskolan,
har nu sagt sitt ord, och vid detta ord
lärer den hädanefter komma att stå.
Detta är den väsentligaste betydelsen af
lördagens beslut.
Återstår nu att se, hvad första
kammaren, inom hvilken statsrådet
Wennerberg, ecklesiastikministern från 1891,
ännu har säte och stämma, kan komma
att i saken åtgöra. Intressant skall i
alla händelser blifva att få höra,, hvilka
skäl, som skola kunna af reformens
motståndare förebringas mot densamma.
* *
Den omgestaltning af
folkskoleinspektionen, som nu erhållit andra
kammarens enhälliga gillande, synes äfven inom
pressen hafva blifvit föremål för ett
nästan lika enhälligt godkännande.
Tidningar af vidt skilda politiska färger, såväl
i hufvudstaden som i landsorten, hafva
uttalat sin anslutning härtill.
Sålunda aftrycker Svenska
Morgonbladet hela den utförliga afdelning af
utskottsbetänkandet, som uppvisar det
nuvarande irispektionssystemets
olägenheter såväl för staten och de ordinarie
tjänsterna som i synnerhet för
folkskolan själf.
Stockholmstidningen uttalar, att »det
torde falla sig svårt att finna några
rimliga invändningar mot det förslag, som
andra kammarens första tillfälliga utskott
har framställt om en förbättrad
folkskoleinspektion».
Aftonbladet afslutar en längre artikel
i ämnet med följande ord:
Det är sålunda svårt att se, hvilken
förnuftig invändning, som skulle kunna
göras mot utskottets ofvannämda förslag.
Utan ökad kostnad för det allmänna -
antalet inspektörer kan ju utan olägenhet
minskas, om de utnämde uteslutande ägna
sig åt sin uppgift - har man utsikt att
på den anvisade vägen vinna en
omsorgsfull inspektion, som kan höja folkskolan
till gagn för vårt folks medborgerliga
bildning i allmänhet.
En särskild uppmärksamhet har
förslaget tilldragit sig i Dagens Nyheter,
som efter en ganska utförlig redogörelse
för utskottsbetänkandets innehåll,
belyser frågan från en synpunkt, som, just
därför att folkskolemän äro medlemmar
af utskottet, ej i dess betänkande blifvit
särskildt betonad, men som, ifall en
diskussion kommit till stånd i kammaren,
ganska säkert skulle, enligt hvad vi tro
oss veta, hafva blifvit med styrka
framhållen. Tidningen yttrar:
Vid bedömandet af utskottets förslag bör
man komma ihåg, att fordringarna på en
folkskoleinspektion måste vara helt andra
nu än vid institutionens upprättande. Då
ägde folkskollärarekåren i allmänhet icke
på långt när den bildning och skicklighet
som den nu har, och folkskolan låg i
lägervall både i fråga om lokaler och
undervisningsmateriel. Det behöfdes då
företrädesvis personer, som hade auktoritet att
förmå församlingarna eller enskilde till de
nödiga uppoffringarna och som kunde
bistå dem med råd i afseende på ordnandet
af deras skolväsen och rycka upp en
försumlig lärare eller få bort en oduglig
sådan. För dessa uppgifter torde valet af
prästerliga inspektörer pä sin tid ha varit
ändamålsenligt i de fall, där det skedde
med nödig urskillning i afseende på
vederbörandes intresse för folkundervisningen.
Men nu ställa sig förhållandena
annorlunda: folkskoleväsendets organisation är
i det närmaste genomförd, en duglig,
intelligent lärarekår har utbildats, som själf
genom föreningar och möten arbetar för
sin vidare utbildning, skolråden ha ock
väckts till mera själfverksamhet och
ansvarskänsla, och inspektionerna i den
gamla bemärkelsen kunna därför, utom i några
efterblifna landsdelar, betydligt inskränkas.
I deras ställe kräfves en mera fackmässig
inspektion, en sådan som gäller själfva
undervisningens beskaffenhet och därvid
använda metoder och som, tagen i sin
helhet, kan blifva vägledande för den viktiga
gren af samhällsutvecklingen som heter
folkbildningens höjande. För en sådan
inspektion torde det finnas tillräcklig
kompetens hos rätt många af våra skollärare
- och hvarför icke äfven lärarinnor? -
hvilka dessutom erbjuda den fördelen att
ej vara vana vid för höga löneanspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
