Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (665.) 26 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING,
491
vi vid Sönderjyllands gräns. Ej blott där,
utan hvar vi drogo fram, mötte oss de
röda och hvita färgerna öfverallt - i
husens ornering, i festlokalernas
dekorationer ej mindre än i de buketter, hvarmed
vänliga kvinnohänder öfverallt ville pryda
oss. Mäktigast grepos vi dock af den
danska unisona sången, som växlade om
med de många och ofta ypperliga talen.
Vi behöfva ju ej påminna om, hvilken
plats sången intager såsom väckelsemedel
i den grundtvigska folkhögskolan. Men
ville man riktigt göra sig en föreställning
om dess betydelse, då skulle man hört,
huru gamle Grundtvigs berömda
folkhögskolesång »Hvad solskin er for det sorte
Muld» (Svensk Läraretidnings sångbok n:r
7) dånade genom hvalfven på den stora
gymnastiksalen vid Askov under den första
möteskvällen.
För all den välvilja, som vi i så rikt
mått njöto under den oförgätliga
återfärden från mötet, tillkommer vårt tack i
främsta rummet dem, som buro dagens
tunga och hetta såsom »Faellesreisens»
ledare. Det är blott en skyldig gärd af
tacksamhet då vi sålunda nämna de båda
föreståndarne vid Testrups folkhögskola
J. Nörregård och C. Bågö, som förde oss
an under färden på Jutland, - Jörgen
Petersen från Dalum och Kristensen-Randers
å Ollerup jämte den senares maka, Kristen
Bergs dotter och andliga arftagerska, Al fr.
Poulsen å Ryslinge och Jens Lund å
Vejst-rup, hvilka fyllde värdskapets plikter på
Fyen, -r- samt föreståndaren Bjerre på
folkhögskolan vid Sorö. Flera andra namn
skulle förtjäna att nämnas, men vi skulle
blott stanna i förlägenhet, om vi hade att
göra vårt val inom den krets af
utpräglade och högt begåfvade personligheter,
som vi under dessa dagar lärde känna.
Akademiska sommarkurser i
Helsingfors,
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Då, såsom jag funnit af Svensk
Läraretidning, tanken på sommarkurser vid
universiteten vunnit liflig anklang i Sverige,
särskildt inom lärarekåren, torde några
meddelanden om de akademiska
feriekurser, som höllos i Helsingfors den 13 - 25
augusti innevarande år, icke vara utan sitt
intresse för svenska lärare och lärarinnor.
För deltagarne, hvilka till öfvervägande
delen utgjordes af folkskollärare och
folkskollärarinnor, voro de 13 dagarna i
Helsingfors en tid af hänförelse och
vederkvickelse. Kurserna voro oförväntadt
talrikt besökta, och detta ej allenast om man
tager hänsyn till den häfdvunna finska
trögheten, utan ock om man betraktar dem
i och för sig. De voro nämligen de största
af alla akademiska sommarkurser, som
hittills hållits i Norden.
Måndagen den 13 augusti vid
middagstiden såg man talrika skaror vandra åt
universitetsbyggnaden till, stiga upp för
dess breda trappor och träda in i
festsalen, hvilken snart fylldes så att säga
ända till bräddarna. Det var för det mesta
enkla, anspråkslösa, sträfsamma människor,
hvilka stilla och undrande satte sig ned
att vänta på det högtidliga öppnandet och
voro besjälade af en gemensam önskan att
inhämta det mesta möjliga. Efter en stund
bestegs katedern af professor Th. Rein,
hvilken i högstämda ord hälsade de
tillstädes-komna och utvecklade den tanke, som
legat till grund för feriekursernas
föranstaltande. Den hade först vaknat i England,
därpå vunnit insteg i Skandinavien och
förliden jul blifvit med godt resultat
försökt äfven i Helsingfors genom på svenska
språket hållna kurser. Den stora
tillströmningen till de nu påbörjade visade
nogsamt, att äfven hos den finsktalande delen
af vår nation funnes samma
bildningsbe-hof. Efter slutadt tal uppstämde hela
församlingen »Vårt land».
Bestyreisen hade på grund af den
erfarenhet man vunnit vid kurserna i
Uppsala senaste sommar och de svenska
feriekurserna hos oss förliden jul antagit, att
deltagarnes antal på sin höjd skulle stiga
till 300 eller 400. Det befanns
emellertid, att de 500 festmärken och biljetter,
som den hade till sitt förfogande, voro
alldeles otillräckliga. Antalet blef nämligen
690.
Af dessa 690 voro 438 folkskollärare
från vidt skilda trakter af landet, från
Hangö udd ända upp till Lappmarken, från
Mariehamn till de östligaste gränstrakterna
i Karelen. De öfriga representerade snart
sagdt alla arbetsområden och
samhällsklasser från den simple tjänaren till
domaren och universitetsprofessorn. Sålunda
voro: jordbrukare 14, handlande 12,
skräddare 20, skomakare 3, målare 3,
sömmerskor 2, urmakare l, sotaremästare l,
guldsmed l, kopparslagare 2, bagare l,
organister 2, poliskommissarie l,
fångvaktare l, sjöman l, byggmästare 3,
post-skrifvare l, sjuksköterskor 2,
senatskrif-verska l, aktris l, järnvägsarbetare 5,
domare l, folkhögskoleföreståndare och
folkhögskollärare 8, docenter 2, magistrar
4, kolleger 2, studenter 5, professorer 3
o. s. v. För 66 uppgafs endast titeln
»fru», för 23 titeln »fröken».
Föreläsningarna, hvilka alla höllos på
finska språket, omfattade följande ämnen:
finska språket och dess litteratur (professor
Setåla),
geografi (lektor Meta),
öfversikt af finskhetens historia (docenten
Krohn).
Sofokles’ Antigone (professor Tudeer\
Finlands kommunalförfattning (d:r Ståhlberg).
hälsolära (d:r Pätiälä).
pedagogik (d-.r Johnsson) och
finska landtdagens historia (professor Palmén).
Pärjämte höll professor Danielson
onsdagen den 22 ett extra föredrag om
Finlands statsskick.
Dagligen åhördes 4 föreläsningar. Det
hela var så anordnadt, att hvarje
kursdeltagare skulle kunna vara med om
alltsammans, Något val mellan humanistiska och
realistiska föreläsningar kom ej i fråga.
Det visade sig ock, att denna anordning
var i full öfverensstämmelse med
deltagarnes önskningar; de ville vara med om allt
hvad som stod att få. »Universitetets
festsal», skref en tidning, »företer hvarje dag
en utomordentligt liflig anblick. I god tid
före hvarje föredrags början fylles den och
är slutligen så besatt, att man icke skall
finna där en enda ledig plats. En
kon-sertgifvare skulle med förtjusning
öfverblicka en så talrik publik och känna sig
inspirerad, och helt visst har denna
ofantliga åhörareskara äfven inspirerat sina
före-dragare, att döma af deras intressanta
an-draganden. De hafva alla löst sin svåra
uppgift på ett berömvärdt sätt och förstått
att gifva sina föredrag en så fängslande
form, att uppmärksamheten hela tiden
hållits vaken oaktadt hettan och trängseln.»
Eftermiddagarna voro ägnade åt besök
i museer och samlingar samt till
diskussioner, utfärder och samkväm.
Så hade kursdeltagarne tillfälle att
skärskåda våra tafvel- och skulptursamlingar,
hvarvid d:r Tikkanen och professor Tiideer
godhetsfullt tjänstgjorde som förevisare och
gåfvo åskådarne nödiga förklaringar.
Professor Aspelin och d:r Appelgren voro
ciceroner i historiska museet, och magister
Schwindt förevisade hvarje dag för en
begränsad åhörareskara de etnografiska
samlingarna.
#
Diskussionsmötena, hvilka höllos i
Studenthusets festsal, voro ock mangrant
besökta. Tisdagen den 14 öfverlades om
lärareföreningars ändamål och betydelse.
Inledare var folkskolläraren Werkko, som
utvecklade betydelsen af en allmän
lärareförening.
Han bemötte till en början de inkast, som
hos oss gjorts emot bildandet af en dylik
förening. De funnes, hvilka ansågo
ortföreningarna tillfyllestgörande; andra åter påstodo,
att de regelbundet återkommande läraremötena
erbjöde tillfälle nog till sammanslutning och
tankeutbyte. Båda åsikterna vore falska. För
folkskolesakens utveckling vore det
oundgängligen nödvändigt att hafva en stor och stark,
hela landet omfattande förening. Endast den
kunde vinna gehör för personalens önskningar,
endast den kunde med framgång arbeta för
dess höjande i socialt och ekonomiskt
hänseende. Dylika föreningar funnes i alla land
med ett vaket lärareintresse. De hade
uppstått i »folkskolans hemland» Tyskland och
där förgrenat sig som ett tätt nät öfver hela
landet. I Danmark och Sverige hade de länge
funnits och redan öfvat ett vidsträckt inflytande.
De danska lärarnes löneförmåner hade på
föreningens initiativ förbättrats. I Sverige hade
den allmänna föreningen kraftigt verkat för
den stora tanken att få folkskolan till
bottenskola för alla samhällsklasser, för lärarnes
fortsatta utbildning, för åstadkommande af
resestipendier m. m. samt framför allt för väckande
och vidmakthållande af gemensamhetskänslan
inom lärarekåren.
Talaren slutade med att uppmana till
inträde i den nyligen stiftade allmänna
finska folkskollärareföreningen. Denna vore
afsedd för såväl svensk- som finsktalande,
ty det gemensamma bildningsarbetet vore
ett föreningsband, som ej kunde eller finge,
sprängas af olika uppfattningar i den
språkliga tvistefrågan. Samtliga öfriga talare
förordade med värma sammanslutningen.
Lördagen den 18 diskuterades om
undervisnings- och skolplikt. Frågan, i
hvilken mån det vore möjligt för den fattigaste
delen af Finlands befolkning att hålla sina
barn i skolan, besvarades af lärarne med
den försäkran, att de fattigare i allmänhet
visat sig
mycket villigare och angelägnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
