Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (669.) 24 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 43.
(669.)
STOCKHOLM, 24 OKTOBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f, m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt ä allm.
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag,
An nonsprlss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser)*
Födelse-, förlofnings- och
vigsel-agmons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Svensk Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
kostar
från l oktober
till årets slut
endast
l kr. 25 öre
" - Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
-l-Svensk läraretidning^
Kvartalsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för
undvikande af afbrott i tidningens försändning.
BV Prenumerationen sker alltid
på närmaste postanstalt.
pedagogiska guldkorn.
Genom känslan skapar man måhända
känslosamma barn, smekfulla snarare än
kärleksfulla, och därtill med villkor, att
man af dem just ej begär annat, än hvad
som behagar dem. Genom myndighet
skapar man vördnadsfulla söner och döttrar
samt pliktmänniskor. F. Nicolay.
. Uppfostran skall vara ett upprepande i
smått af civilisationen, hon skall såvidt,
möjligt är vara en själfutveckling, och hon
skall vara roande. H. Spencer.
Folkskoleinspektörernas berättelser
för åren 1887-92,
9.
Om undervisningen i modersmålet.
a) Innanläsningen.
l de flesta folkskolor är åt modersmålet
anslaget mera än tredjedelen af
lärotimmarna. Detta ämne uppbär ju också alla
de öfriga, och barnens mognad häruti är
ett säkert kriterium på folkskolans
ståndpunkt i intellektuellt hänseende.
Liksom det lefvande språket talas, läses
och skrifves, så måste också
undervisningen i ämnet omfatta dessa tre grenar, och
det är af stor vikt, att icke en af dem
omhuldas på den andras bekostnad, eller
att någon af dem af annan orsak
försummas. Länge meddelade folkskolan knappast
undervisning i något annat än läsningen
af modersmålet. Under de senaste 20 åren
hafva skolans målsmän i allmänhet
sträf-vat att också låta talandet och skrifningen
mera komma till sin rätt, men ännu
försummas dock ofta undervisningen häri.
Hvad hafva nu inspektörerna att
förkunna om framstegen i ämnets olika delar?
Vi börja med läsningen och låta dem själfva
vittna.
Innanläsningsfärdigheten i folkskolorna torde
nog på det hela taget kunna sägas hafva gått
framåt, men är ännu mångenstädes äfven i
högsta folkskoleklassen föga tillfredsställande.
(Fr. Laurell.)
Väl läsa i en del skolor många, ja de flesta
barnen mekaniskt rätt, men verklig välläsning
får man sällan höra, och en sammanhängande
redogörelse för det lästa än mera sällan.
(F. V. Åmark.)
Ett vanligt fel vid innanläsningen är det,
att barnen äro allt för lågmälta, ett annat, att
de läsa med sångton. (B. G. V. Vestling.)
- - Efter tvänne års småskoleundervisning
äro barnen vanligen, hvad läsfärdigheten be-
träffar, fullt vuxna att ingå i den egentliga
folkskolan. - - Man skulle efter en sådan
i småskolan lagd gnmd ju kunna vänta att i
folkskolan, åtminstone i dess högre klasser,
möta en god och tillfredsställande läsfärdighet.
Så är nog fallet i några folkskolor, men dess
värre ej i de flesta. Redan rättläsningen
lämnar vanligen mycket öfrigt att önska, och
vill man höra egentlig välläsning, får man icke
hafva stora anspråk. Det har synts mig, som
om färdigheten i innanläsningen icke gått
framåt, utan sorgligt nog måste jag, med
erfarenhet från en tolfårig inspektörsverksamhet,
vitsorda, att den gått tillbaka.
(Rud. Fj etter strö m.)
Verklig välläsning är dock ännu sällsynt.
(G. Tranér.)
I några skolor höjer sig läsningen under en
skicklig lärares ledning till innehålls- och
välläsning, men detta är ännu långt ifrån det
vanliga. (Arv. Sundblad.)
De synas mångenstädes icke vänjas att vid
läsningen med tanken tillägna sig innehållet.
(C. G. Åström.)
Folkskolebarnen hafva vunnit att läsa rätt
och flytande; med afseende på deras välläsning
har icke varit så litet öfrigt att önska,
öfning-ärna att uppfatta och muntligen redogöra för
det lästa hafva i de flesta skolorna blifvit mera
eller mindre försummade.
(J. N. Agardh.)
I folkskolans öfra afdelning stiger förmågan
att läsa innantill; stundom* kan man där få
höra välläsning, särskildt af flickor, som genom
pauser och betoning visa, att de förstå* hvad
de läsa. (Gust. O. Börjesson.)
- - i skolor med afdelningsläsning, där
t. o. m. i de högre klasserna den mekaniska
innanläsningsfärdigheten ej sällan varit rnera
än lofligt skral. (Joh. Odin.)
Det kan just icke sägas vara vackra
vitsord, som här uttalas om innanläsningen:
den mekaniska läsfärdigheten är
någorlunda tillfredsställande, ehuru långt ifrån
alltid, och läsning, som visar att barnen
uppfatta innehållet, hör till undantagen;
likaså »verklig välläsning». Knappast
någon inspektör är belåten med läsningen
* Kursiveradt af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
