Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (680.) 9 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
SVENSK
N:r 2
Kyrkhult, Blek.: Fyra slöjdskolor för flickor
skola upprättas inom församlingen.
Lidhult, Kron.: Ett nytt skolhus skall
uppföras vid kyrkan och vara färdigt vid nästa
hösttermins början.
Ekeberga, Kron.: Ett nytt skolhus skall
uppföras vid Kosta bruk.
Ed, Vnrl.: Lärarinnan A. Nordins lön höjdes
från 300 till 350 kr.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Nora, Vnrl.: Frågan om premiernas
borttagande vid distriktets skolor förekom till
behandling. De flesta talare, såväl lärare som
skolrädsledamöter, voro af den åsikten, att
premierna voro mer till skada än gagn. Istället
borde de afgående barnen erhålla någon
värdefull bok som minne af sin skoltid. Mötet
uttalade sig för föräldramöten, och uppdrogs åt
lärarepersonalen att i sina resp. skolor anordna
sådana.
Litteratur.
JesuHerskolen. dens maal og midler,
frem-stillet efter kilderne ved Matias Skard.
Kristiania, J. V. Cappelens forlag. 2 kr.
75 öre.
Skard, den framstående norske
skolman-| nen, har ånyo riktat nordens pedagogiska
litteratur med en värdefull bok. För
nå-f gon tid sedan hade vi anledning fästa
i svenska lärares uppmärksamhet på hans
då nyligen utkomna förtjänstfulla och
intressanta arbete Skolens historie. Den bok,
; vi nu hafva fått oss tillsänd, behandlar
icke såsom den förra en sammanfattning
af uppfostrings- och undervisningskonstens
utveckling från den klassiska forntiden
intill våra dagar utan blott en enstaka bild,
hämtad ur historien om denna utveckling.
Det är den kända om än icke alltid så
välkända jesuiterordens arbete på
undervisningsväsendets område, som här
framställes och belyses. Uti den halftannat
hundrade sidor starka boken, hvilken bär
vittne om sin författares beläsenhet och
grundliga studier på här ifrågavarande
område, behandlas jesuiterordens uppkomst
och mål samt den säregna inverkan på
ungdomen, som utgjorde ett af de
viktigaste och mest verksamma medel för
fyllandet af ordens uppgift, att bekämpa
protestantismens såväl utbredning som anda.
På sitt åskådliga och därför så
intressanta sätt visar oss nu Skard, huru hos
jesuiterna striden mot frihet, vetenskap
och mänsklighet är oförsonlig. Han för
oss in i deras skolor, såväl i de
grundläggande som de för akademiska studier
afsedda. Han visar oss, huru den
jesuitiska anda, som besjälar dem, ytterst går
ut på ansvarslöshet, på Upphäfvandet af
samvetet, och huru den, som likt jesuiterna
gifvit sig själf in under någons auktoritet,
ofta är mest villig att vara auktoritet för
andra. Han visar oss, huru »Jesu sällskap»
var så långt ifrån en vän af
folkupplysningen, att sällskapets eget tjänstefolk fick
hvarken kunna läsa eller skrifva. Han
omtalar för oss vidare, huru man inom
orden på sätt och vis ringaktar läraregär-
ningen, i det att en bestämmelse finnes
Q4iv, att de, hvilka på grund af sin ålder
eller begåfning icke böra sättas till
»allvarligare studier», skola i orden upptagas
under uttrycklig förpliktelse att tillbringa
hela sitt lif med undervisning. Han
klargör för oss, hurusom, medan i all sund
pedagogik uppfostran och undervisning
innerligt slingra sig .tillsammans, hos
jesuiterna däremot i kraft af »den heliga
lydnaden» följdriktigt intet väsentligt
sammanhang finnes mellan uppfostran och
undervisning. Han visar oss, huru i
jesuiter-skolorna religionsundervisningen egentligen
består uti en rent mekanisk utanläsning
af Canisius’ katekes, ett tillvägagående, på
hvilket åtskilliga belysande exempel
framdragas. Han berättar sålunda, att af
lärjungen fordrades den säkerhet i katekesen,
att han skulle kunna fortsätta efter hvilka
som helst tre ord, som upplästes midt i
en rad utan sammanhang och mening eller
utan att förlora sammanhanget kunna
uppräkna alla i läxan förekommande
enstafviga ord eller angifva på hvilka ställen ett
bestämdt vanligt ord förekom och annat i
samma väg. Enligt Skards mening är
sålunda »den ensidige hukommelses- og
forstandsindpluggen af de kristelige
sandheder en egte aff0dning af den
jesuitisk-pelagianske forgudelse af
menneskenaturen-jesuiter naturen».
Bokens tvänne sista icke minst
intressanta kapitel äro ägnade »den heliga täflan»
och skoltukten. Författaren visar här, huru
systematiskt allt var anlagdt på att sporra
lärjungarnes äregirighet genom premier och
andra utmärkelser, för hvilka en utförlig
redogörelse lämnas. Han framhåller, att
man i jesuiterskolan räknade med
sakförhållandet, att arbetet i skolan af lärjungarne
uppfattades såsom något obehagligt, och
att alla anordningar utgingo från denna
förutsättning. Såsom goda sidor hos den
jesuitiska uppfostran betonas, att man
uppmuntrade ungdomliga lekar och andra
förströelser samt lade stor vikt vid kroppens
vård och sunda utveckling.
På bokens åtta kapitel följer en
»Slut-ning», en sammanställning och jämförelse,
väl värd att läsas och läsas om igen. Med
vemod sker detta, ty dess värre måste man
instämma i författarens yttrande, att
»hver-ken paa latinforgudelsen,
orddyrkelsen-for-malismen- eller sergjserlighedseggelsen har
jesuitismen eneretten, hvor meget den end
har fortrinsretten». Skards senaste bok
är, rätt uppfattad, en spegel, om än något
utbuktad. Våra dagars skola bör
säkerligen kunna hafva gagn af att blicka in
i den.
Till boken är fogad en lång lista af
hänvisningar till de af författaren begagnade
källorna. För vår del tro vi, att det hela
skulle vunnit i lättlästhet, om motsvarande
siffror icke varit inryckta uti texten,
hvilken därigenom verkar något oroande.
Ett internationellt lärarinnehem
i hufvudstaden är nu en verklighet. Det
är endast något öfver ett år sedan man
på allvar upptog den tanken att har,
likasom i de flesta af Europas hufvudstäder,
söka åstadkomma ett lärarinnehem med
ändamål att i inackordering till billigt pris
mottaga sådana in- eller utländska bildade
kvinnor, hvilka ägna sig åt undervisning
och uppfostran. Framför allt skall detta
lärarinnehem utgöra en tillflyktsort för
sådana lärarinnor, som för tillfället sakna
anställning eller som af hälsoskäl behöfva
någon tids hvila. Där komma äfven att
mottagas kvinnor, hvilka för studier eller
utbildning i någon förvärfsgren uppehålla
sig i hufvudstaden.
Hemmet är tills vidare inrättadt uti en
förhyrd lokal i huset n:r 26 vid
Kungsgatan, 4 trappor upp. Det utgöres af en
större matsal och 4t mindre rum samt
kök och rum för hemmets föreståndarinna
och tjänstepersonal. Möbler och behöfliga
husgerådsartiklar hafva till största delen
erhållits såsom gåfvor af för saken
intresserade personer.
Sedan nu hemmet är uppsatt och
ordnadt, hyser man den förhoppningen, att
det skall kunna bära sig själft, på samma
gång det lämnar inackordering till
möjligast billiga pris. För närvarande är
in-ackörderingspriset bestämdt sålunda: för
deladt rum 45 kr. och för ensamt rum
55 kr. i månaden; för vecka 11 kr. 50
öre, resp, .14 kr.; för dygn l kr. 75 öre,
resp. 2 kr. 10 öre samt för natt 60 öre,
resp. l kr.
Den 29 december hade styrelsen för
hemmet anordnat en enkel invigningsfest och
till densamma inbjudit Fredrika
Bremer-förbundets styrelse och byråpersonal,
representanter för pressen och åtskilliga andra
personer. De närvarande hälsades af
styrelsens ordförande fru A. Vicander, hvarpå
lektor J. Humble i ett längre tal redogjorde
för hemmets uppkomst, betydelse och
framtidsutsikter.
Behofvet af lärarinnehem - yttrade talaren
- hade i flera af utlandets större städer redan
för åtskilliga år sedan blifvit tillgodosedt.
Dylika hem finnas bland annat i Paris, London,
Forest vid Bryssel, Dresden, Berlin, Wien,
Köpenhamn, Buda-Pest och Bukarest. Hemmet
i Wien grundades af en enskild person,
ma-demoiselle Blaireville, som till en början hade
många och stora svårigheter att bekämpa.
Efter några få år förfogade hemmet emellertid
öfver 91,000 francs och lät då åt sig uppföra
ett eget hus. Äfven det i Köpenhamn
inrättade lärarinuehemmet har egen gård och grund
och kan på en gång rymma 100 personer.
Hos oss är nu en liten början gjord. Bidrag
hafva med stor beredvillighet lämnats, t. ex.
af drottningen, kronprinsessan och hertiginnan
af Dalarne, af fru E. Benedicks, från Schweiz
o. s. v. En af fru Millet anordnad soaré
inbragte öfver 1,000 kr. och genom en tombola
samlades öfver 3,000 kr. Men kassan är likväl
ännu tämligen oansenlig och behöfver
förstärkning. Föreningens ledamöter äro för
närvarande 200.
I afseende på hemmets framtid trodde
talaren, att det snart behöfde utvidgas.
Framtidsmålet vore eget hus. Då borde
hemmet blifva en samlingsplats, där för
våra lärarinnor kunde anordnas
sällskapsaftnar med musik, uppläsningar och
diskussioner, där skulle finnas ett välförsedt
bibliotek och där kunde utländska lära-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
