Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (687.) 27 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
109
dessa riktningar blifvit af de andra
fördömda såsom kätterska. Så den s. k.
waldenströmska, så i dessa dagar äfven
den ritschlianska. Vi hafva icke funnit
det vara vårt värf att sätta oss till
domare i de vetenskapligt teologiska
tvisterna mellan dessa olika uppfattningar
inom vår kyrka, än mindre att blindt
instämma i de så tvärsäkert afkunnade
kättaredomarna, vare sig dessa gällt
wal-denströmare eller ritschlianer eller andra
riktningar, och våra läsare hafva nog i
allmänhet hållit oss räkning härför.
Då vi emellertid lämnat rum för en
insänd anonym skrifvelse, hvari mot
pastor primarius Fehr framkastas en allmän,
alldeles obevisad beskyllning för kätteri,
hafva vi ansett det vara vår skyldighet
att äfven bereda plats för en allmän
protest häremot från den sålunda anfallne.
Protesten är af följande lydelse:
Herr Redaktör!
Med anledning af en anonym »öppen
fråga», införd i n:r 7 af Eder tidning och
undertecknad »Lärare», anhåller jag att få
yttra några ord, som jag gärna såge
publicerade i Svensk Läraretidning.
Ni har utan tvifvel varit mycket
oförsiktig genom att erkänna goda egenskaper
hos och till lärarekårens studium
anbefalla ett arbete, som af åtskilliga, hvilka
tydligen vilja gälla för stora mästare i
Israel, att icke säga de enda mästarne,
högljudt och med en rörande ifver förklarats
vara »icke renlärigt», hvilket enligt den
inom dessa kretsar af gammalt rådande
begreppsförvirringen är liktydigt med
okyrkligt, okristligt o. s. v. Men försiktighet är
lyckligtvis icke alltid en dygd.
Understundom är det intet annat än feghet. I mina
ögon äger Edert uppträdande i denna
angelägenhet karaktären af sedligt mod, för
hvars bevisande i vår icke minst på det
kyrkliga området så afgjordt
opportunistiska tid jag härmed uppriktigt tackar Eder.
För öfrigt faller det mig visserligen icke
in att vilja inlåta mig i något
meningsutbyte med vare sig den anonyme
fråg-ställaren i Eder tidning eller de andra
skribenter, som genom allehanda
smäde-artiklar i en del tidningar äflats att under
skenet af en kritik af mitt arbete:
»Undervisning i kristendomen» göra min
kyrkliga ställning och verksamhet misstänkt i
allmänhetens ögon. De träpilar, de mot
mig afskjuta, äro dess bättre allt för
trubbiga för att kunna skada mig, äfven då
de - förmodligen in majorem Dei et
ecc-lesiae gloriam - äro som allra mest
drypande af etter och galla. Jag bestrider helt
enkelt dessa herrars rätt att för oss andra
bestämma, hvad som är »öfverensstämmande
med den kyrkliga bekännelsen», och hvad
som å andra sidan är »mot den kyrkliga
läronormen stridande».
Äfven jag och mina meningsfränder i
teologiska frågor räkna oss till Sveriges
evangeliska kyrka, och det med alldeles
samma rätt, som våra motståndare räkna
sig till densamma. Ännu åtminstone är
det icke ådagalagdt, om än med stora ord
och åthäfvor, som dock endast skrämma
den enfaldige och rädde, otaliga gånger
påstådt, att Sveriges kyrka sjunkit så lågt
eller - enligt de andras åskådningssätt
- står så högt, att hon icke längre under
sitt kyrkotak förmår härbergera olika
riktningar på evangelii grund, hvilka ärligt
vilja tjäna henne. Och ännu - Gud vare
lof! - har icke heller i det allmänna
kyrkliga medvetandet evangelium blifvit ett med
en sig såsom ofelbar betraktande
traditionell dogmatik. Skulle åter den tidpunkt
- det Gud förbjude! - en gång inträffa,
då den bestående svenska kyrkans
irre-formabilitet icke längre låter sig draga i
tvifvelsmål, då skall ock jag veta att
iakttaga min plikt såsom en Kristi och
sanningens vän, och för visso många med
mig.
Man må gärna på grund af okunnighet
eller på grund af partisinnets maktanspråk
eller af båda dessa motiv i förening söka
blanda bort korten så mycket man behagar,
och sålunda framställa såsom en
motståndare till Kristi evangelium den, som blott
motsätter sig dettas bundenhet för all
framtid vid en gång af människor formulerade
och en gång officiellt antagna eller enligt
gammal häfd såsom oomkullstötligt vissa
ansedda lärosatser. Det där
tillvägagåendet är icke från i går; det är tillräckligt
kändt och vitsordadt snart sagdt hela kyrkans
historia igenom ända från de första
århundradena. Men det är och förblifver
icke desto mindre ett förvändt och
förkastligt tillvägagående.
Må vara att vedersakarne af min
teologiska och kyrkliga ståndpunkt för
närvarande hafva majoritet inom vår kyrka.
Men den under en gifven tid, vore den
ock aldrig så lång, inom en kyrka
rådande majoriteten får dock aldrig förväxlas
med denna kyrka själf. Det skulle då
vara, att vi evangeliske sålt vår andliga
fön;tfödslorätt - till hvilken
ovedersäg-ligen enligt icke blott Luther och Paulus
utan äfven Kristus själf hör en kristen
människas frihet - för en hierarkisk
maktlystnads ärtvälling å la Rom. Och om än
minorietetens rätt för en tid kan
undertryckas, upphäfvas kan den dock icke
därför. Huru är det Luther säger: »Om
också Huss har blifvit bränd, har dock
sanningen icke blifvit bränd.» Den detta tror,
han faller icke till föga för hotelserna och
skrämskotten, vore de än så grufliga.
Jämför särskildt Kristi ord i Matt. 10: 28.
Herr Redaktör! Äfven jag menar mig
hafva studerat något litet teologi och
desslikes hafva samlat något litet kyrklig och
pedagogisk erfarenhet. Det är icke på
grund af några ur luften gripna hugskott
utan på grund af vunna teoretiska
erfarenheter och praktiska rön - om hvilka det
för öfrigt här tydligen icke tillhör mig att
tala - och i bestämdt syfte att väcka
och befordra evangelisk-kristlig tro och
evangelisk-kristlig sedlighet hos de unga,
som jag bjuder till att undervisa i
kristendomen så, som jag bjuder till.
Och till dem, som ständigt och jämt
synas vilja lägga mig till last, att jag icke
gör någon hemlighet af att hafva lärt
mycket af den af dem så bittert förkättrade
Albrekt Ritschl, vill jag i detta
sammanhang endast nämna: 1) att mycket, kanske
det mesta af hvad de påbörda Ritschl, är
helt enkelt ett odisputabelt commune
bonum för hela den nyare vetenskapliga
evangeliska teologien alltifrån Schleiermacher;
2) att denne Ritschl var en i vederbörlig
ordning antagen och till sin död sitt
ämbete med heder förvaltande luthersk
teologie professor i ett lutherskt land.
Stockholm den 23 februari 1895.
Med största högaktning
Fredrik Fehr.
Dödsfall.
J. A. Sjöberg1 f. Den 18 dennes
afled folkskolläraren Johan Anton Sjöberg
vid Viksbergs skola å Sala stads område
i en ålder af något öfver 31 år. S. var
född i Sala 1863 och genomgick
läroverket därstädes samt utexaminerades från
Uppsala seminarium 1884. Efter att hafva
vikarierat på olika platser inom
Västmanland erhöll S. år 1887 ordinarie
läraretjänst i Ragunda, Jmtl. Nuvarande
befattning tillträdde han 1891. Den så hastigt
bortgångne sörjes närmast af fader och
syskon.
Breflåda,
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
sorn icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
110. S-m i G. 1) och 2) Antagligen ej.
3) Jo.
111. Ln i Thn. 1) Ja. 2) Vi kunna ej se
något hinder härför. 3) Se § 7 i k.
kungörelsen den l juni 1894 (införd i denna tidning
n:r 26 förra året). 4) Ja, 5) Ja; beror på
reglementets lydelse.
112. Missnöjd. I nuvarande innehafvarens
förmåner kan inskränkning ej göras.
113. Gregorius. Ja.
114. Slöjdlärare E-d. I detta fall synes
oss statsbidrag böra utgå. Åtminstone bör
skolrådet göra ett försök.
115. Hogenskild. Hvad som i detta fall är
meningen, är icke godt att säga, men
inspektörens tolkning förefaller oss väl sträng. Det
enda råd vi kunna gifva är, att skolrådet bör
göra ett försök att utfå statsbidrag.
116. Jonte. 1) I kol. 10. 2) Så länge icke
10 år äro förflutna, torde den med orätt
er-lagda lösen för fullmakt kunna återkräfvas hos
den, som uppburit beloppet.
117. Prenumerant 1895. 1) Ja, vid
beräkning af pension. 2) Nej, endast det som
öf-verskjuter fem år får räknas. 3) För sökande
af organisttjänst fordras ovillkorligen
organistbetyg. 4) Nej. 5) Nej, icke om någon klagar.
118. Dixiö. 1) Om kyrkostämmoprotokollet
öfver valet alldeles saknas och ej heller
fullmakt finnes, torde vara säkrast, att en följande
kyrkostämma snarast möjligt och medan ännu
åtskilliga personer, som voro närvarande vid
valet, äro i lifvet, intygar, att Ni verkligen vid
den ifrågavarande tidpunkten blef vald till
ordinarie lärare. 2) Finnas uppräknade i §
26 af pensionsreglementet.
119. P. V. $> G. E. Enär det gäller ändring
i villkoren för statsbidrag, är det nu för sent
att i år väcka motion härom, intressera Eder
orts riksdagsmän för saken till ett annat år.
Är det så alldeles visst, att I ej kunnen få
statsbidrag i år? Gör åtminstone ett försök!
120. H-n. K. m:t måste gifva ett svar på
riksdagens skrifvelse. Frågan är f. n. under
utredning.
121. V-n. En förteckning å dylika böcker
blir antagligen under årets lopp synlig i denna
tidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
