Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (691.) 27 mars 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nrr 13
SVENSK LÅRAEETIDNING.
153
kronors delaktighet från 140 kr. till 175
kr. och för änka efter lärare med högsta
delaktighetsbeloppet från 200 till 250 kr.
Om utom änka finnes ett eller flera
pen-sionsberättigade barn, höjes pensionen
med 50 procent.
En åtskillnad,
hvars riktighet besannat sig.
Ett hufvuddrag i den systematiska
sträfvan, hvars år efter år eftertrådda mål
är Sveriges allmänna
folkskollärareförenings splittrande, har varit bemödandet
att konstruera upp ett motsats- och
fientlighetsförhållande mellan nämda
förening och föreningen »Svenska
folkskolans vänner».
Särskildt har rektor Fredrik
Lundgren vid sina båda senaste
stormlöpningar gjort allt för att bibringa sinar
åhörare och läsare den öfvertygelsen, att
ett dylikt fientlighetsförhållande ej
allenast faktiskt vore till finnandes, utan
rent af låge i sakens .natur, enär de
sträfvanden, som förmenades besjäla Sveriges
allmänna folkskollärareförening, skulle
vara motsatta dem, som förmenades
besjäla »Svenska folkskolans vänner».
Hans oupphörligen upprepade
framställningar i denna riktning hafva länge
fått passera utan någon offentlig och
kraftig gensaga från d^n förening, hvars
mest framträdande förtroendeman han är,
och å hvars vägnar han föregifver sig
tala. Ja - den tidning, som utgör
»Svenska folkskolans vänners» organ (i
hvilken mening och till hvilket omfång
är dock aldrig klargjord t), har städse
utan betänkande följt rektor Lundgren
på alla hans krigiska ströftåg samt helt
och hållet gjort sig till hans lydige
va-pendragare.
Under sådana förhållanden kunde för
en ytlig betraktare det antagandet
onekligen ligga nära till hands, att rektor
Lundgren och hans språkrör hade
massan af »Svenska folkskolans vänner»
bakom sig.
Som våra läsare nogsamt märkt, hafva
vi emellertid under de små
försvarsdrabbningar, hvartill vi blifvit af rektor
Lundgren nödgade, allt igenom gjort en
bestämd åtskillnad mellan honom och hans
organ å ena sidan samt det stora
flertalet af »Svenska folkskolans vänner» å
den andra. Det är de förra - och de
ensamma - som vi hållit oss till. Att
de senare så länge under passiv tystnad
låtit sig af dem representeras hafva vi
visserligen icke funnit i allo försvarligt,
men åtskilliga omständigheter hafva dock
gjort det åtminstone i någon mån
förklarligt. De hafva ju oupphörligen fått
sig inpräntadt såsom en af lärarekårens
heligaste plikter att underordna sitt eget
omdöme under auktoriteternas bud. Nu
måste helt naturligt för många af dem
hr Lundgren stå såsom den stora
auktoriteten såväl i yttre som inre
hänseende - såsom seminarierektor, såsom
lärare i pedagogik, såsom akademiskt
bildad teolog, såsom prisad metodisk för-
fattare o. s. v. Då härtill kommer,
att äfven den hofsammaste opposition
från medlemmar af »Svenska folkskolans
vänner» understundom blifvit af honom
offentligen och exemplariter (om ock »i
kärlek») bestraffad, så kan man ju ej
undra på, att han vid nämda förenings
sammanträden vanligen kunnat tala med
samma oemotsagda myndighet, som då
han sitter i sin kateder. Publiken har
i hans ögon uppenbarligen varit
enahanda: i lärosalen blifvande
föreningsmedlemmar, i sammanträdeslokalen f. d.
elever och deras vederlikar.
Emellertid - äfven för de
fridsammaste kan måttet omsider blifva rågadt.
Såsom läsaren finner af ett längre fram
meddeladt referat från »Svenska
folkskolans vänners» lokalafdelning härstädes;
har det nu blifvit uppenbart, att rektor
Lundgren vid sitt senaste anlopp
öfverskridit den gräns, till hvilken han kan
få någon afsevärd del af lärarekåren med
sig. Man har inom denna förening
tydligen ej velat kännas vid hans så
egendomligt formulerade »dogmfråga», än
mindre vid hans af partisinne och
fördömelselust så starkt färgade
inledningsanförande och resolutionsförslag. For att
få en allsidigare belysning har man funnit
sig behöfva en ytterligare inledning.
Såväl denna som den följande diskussionen
synes visa, att det numera är icke blott
inom Sveriges allmänna
folkskollärsre-förening, som lärarne upphört att tärjka
på kommando. Äfven rektor Lundgren
själf tycktes hafva en förnimmelse häraf,
ty han ansåg sig ej kunna yrka bifall
till det af honom vid ett föregående tillfälle
framlagda resolutionsförslaget, och då
icke heller någon annan visade sig hågad
att upptaga hans fallna mantel, så blef
denna liggande, där den låg. Frågan
lämnades utan svar; det stora
stridsropet dog bort utan genklang.
Hvadan denna för rektor Lundgren så
förvånansvärda hållning hos de trupper,
på hvilkas blinda disciplin han säkert
litat? Förklaringen ligger ej långt borta.
Ifrågavarande trupper hade helt enkelt
funnit, att de kolonner, mot hvilka man
/Sökt. drifva dem ,till storms, icke
inne-slöto fiender, som borde bekämpas, utan
kamrater, hvilka sträfvade mot samma
slutliga mål som de själfva, om ock på
något skilda vägar och möjligen under
något olika formade fälttecken.
Att så omsider skulle ske, därom
hafva vi länge varit förvissade, och det är
därför, som vi från början gjort den
bestämda åtskillnad mellan hr Lundgren å
ena sidan och föreningen »Svenska
folkskolans vänner» å den andra, hvars
riktighet nu blifvit besannad.
Stor utsikt
finnes, att bestyreisen för sjunde
nordiska skolmötet skall få det begärda
statsbidraget af 10,000 kronor.
Statsutskottet har nämligen enhälligt tillstyrkt k.
m:ts proposition i ämnet.
Nytt kvartal
står för dörren. För dem, som ännu
icke prenumererat på Svensk
Läraretidning, är det alltså nu en lämplig
tidpunkt att anmäla sig på närmaste
postanstalt. Alla nummer från årets början
kunna ännu erhållas.
20 år
hafva nästa söndag förflutit, sedan den
märklige skolmannen, professorn och
folkhögskolläraren, etatsrådet Kristian
Flor afled, hvilket gifvit oss särskild
anledning att i dagens nummer för våra
läsare meddela såväl en bild af honom
själf, som ock af nordens äldsta
folkhögskola, där han en tid hade sin
verksamhet.
Skolhuset skall hafva sundt läge.
Gessie församling beslöt den 2 juli 18&5
enhälligt att till byggnadstomt för en ny
folk- och småskolebyggnad inom
församlingen skulle af ägarne till hemmanet n:r
2 och 9 Gessie inlösas mark, belägen norr
om socknens utfartsväg. Den 29 januari
1894 tog församlingen ärendet ånyo under
behandling samt bestämde efter
omröstning med 1,803 röster mot 1,558 att,
med upphäfvande af ofvanberörda beslut,
skolhusbyggnaden skulle i stället förläggas
längre åt öster, å ett ägoomräde inom n:r
2 Gessie, gränsande i söder till socknens
så kallade strandmarksväg.
Åtskilliga församlingsboar klagade
häröfver hos länsstyrelsen i Malmöhus län,
därvid anförande,
att föreskrifterna i 53 § af gällande
folkskolestadga skulle fullständigt efterkommas,
därest skolhuset blefve uppfördt å den plats,
om hvilken församlingen vid kyrkostämma den
2 juli 1885 enat sig, enär denna plats hade
ett i allo fritt och sundt låge på högland mark
samt vore centralt belägen, hvaremot den nu
antagna platsen i följd af sin belägenhet allt
för nära socknens östra gräns vore olämplig
samt för öfrigt hade ett ytterst osundt läge å
sidländ och sumpig mark, som vid större
vattenflöden vore i fara. att öfversvämmas, samt
på två sidor omgåfves af en bäck, som
upp-toge utflödet från Hököpinge sockerbruk.
Länsstyrelsen lämnade besvären utan
afseende. Äfven kammarkollegium fann
det icke ådagalagdt, att den af Gessie
församling å kyrkostämma senast antagna
plats för ny skolhusbyggnad vore för
ändamålet olämplig, hvadan besvären
underkändes.
Klagandena fullföljde sin talan hos k.
m:t, därvid de åberopade dels ett utaf
förste provinsialläkaren i länet den l
december 3894? afgifvet utlåtande, gående
därpå ut, att den senast bestämda platsen
icke borde för det afsedda ändamålet
användas, dels protokoll, hållet vid
hälso-våfdsnämdens i Gessie församling
sammanträde den l december 1894, samt
åtskilliga utaf enskilda personer under
edsförpliktelse afgifna intyg rörande de med
platsen förenade olägenheter i sanitärt
hänseende.
Med afseende å omförmälda af förste
provinsialläkaren afgifna utlåtande samt
hvad i öfrigt numera i ärendet förekom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
