Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (742.) 18 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
Intagning i de återförande anstalterna,
förbättringshemmen (Reformatory Schools),
sker efter väsentligen följande grunder. Om
minderårig i åldern 12-16 år begår brott,
som är belagdt med straffarbete eller
fängelse, kan han af domstolen öfverlämnas till
ett af staten erkändt förbättringshem för att
där uppfostras. Har barn, som begått
dylikt brott, icke uppnått 12 års ålder, kan
det likaledes insättas i uppfostringsanstalt
af detta slag, såvida det nämligen förut
varit öfverbevisadt om förbrytelse, som är
belagd med straffarbete eller fängelse. (Är
så ej fallet, anses det icke hafva definitivt
inträdt på förbrytarebanan och kan då
hänvisas till ett s. k. räddningshem.)
Domstolens beslut måste innehålla uppgift om
tvångsuppfostringstidens längd. Denna är
minst 3, högst 5 år och får icke utsträckas
utöfver det nittonde lefnadsåret.
De förebyggande anstalterna befolkas
hufvudsakligen af sådana minderåriga, hvilka
på ett eller annat sätt undandraga sig folk
skolans uppfostrande inflytande. Också äro
en del af bestämmelserna rörande dem
inryckta i folkskolelagen. Denna föreskrifver,
att om föräldrar ofta och utan giltig orsak
försumma att låta sitt i skolåldern varande
barn komma i åtnjutande af försvarlig
elementär undervisning, eller om barnet är
vanemässig vagabond eller saknar nödig
tillsyn eller sällskapar ined bettlare, lösdrifvare,
liderliga personer eller veterliga förbrytare,
så skall vederbörande folkskolestyrelse till
en början meddela dem en varning.
Blifver denna utan påföljd, så är det
skolstyrelsens plikt att till domstol ingifva
anmälan härom. Efter undersökning af
förhållandena utfärdar domstolen då ett f Or
ständig ande för föräldrarna att låta barnet
besöka en offentlig folkskola. Häröfver
kunna föräldrarna anföra besvär, hvarvid de
dock måste ådagalägga, antingen att barnets
frånvaro från skolan är förorsakad af
sjukdom eller något annat oundvikligt hinder,
eller ock att det icke finnes någon offentlig
skola på två (engelska) mils afstånd från
deras bostad. Om förständigandet icke
åt-lydes, inkallas föräldrarna, och om de då
icke infinna sig eller ej kunna styrka, att
de gjort allt, hvad de kunnat för att hålla
barnet i skola, straffas de med böter. Visa
sig åter föräldrarnas omständigheter vara
så usla, att ingen regelbunden skolgång kan
väntas eller begäras, så bestämmer
domstolen, att barnet skall besöka en
räddnings-skola (Day Industrial School). Denna
liknar folkskolan däruti, att den ej är något
fullständigt »hem», där barnet inhyses hela
dygnet, utan en »skola», där det vistas
endast under dagen; natten tillbringas hos för
äldrarna. A andra sidan skiljer sig
räddningsskolan från den vanliga folkskolan
däruti, att skoldagen i den förra är mycket
längre, och att barnen i vidsträckt grad
sysselsättas med kroppsarbete samt på stället
dagligen erhålla en eller två måltider.
Af denna redogörelse framgår, att
räddningsskolorna egentligen äro afsedda för
sådana barn, som på grund af bristande
tillsyn och omvårdnad löpa fara att blifva
vagabonder och vanartade, men ännu ej
utvecklat sig härtill, och för hvilkas uppfost-
ran man kan påräkna åtminstone någon
medverkan från föräldrarnas sida.
I de fall åter, där den sedliga vanvården
är fullständigare och barnen på grund häraf
i större fara, måste de helt och hållet
skiljas från föräldrarna, samt insättas i
slutna anstalter, där de kunna vara mera
skyddade mot de omgifvande frestelserna.
Ett slag af sådana anstalter äro de af
skolstyrelserna upprättade s. k.
skolkarehemmen (Truant Schools). Dessa åsyfta att
genom sträng disciplin under någon kortare
tid (i medeltal 92 dagar) gifva en varning
och en allvarsam läxa åt sådana barn, hvilka
visat sig benägna för skolkning och härmed
sammanhängande vagabondlif.
För dem åter, som fått utveckla sig längre
och blifvit ytterligare förhärdade, ehuru de
ännu ej kommit i uppenbar strid med
strafflagen, äro de s. k. räddningshemmen
(Industrial Schools) afsedda. Enär det
närmast är ur ifrågavarande barns krets, som
de minderåriga förbrytarne utgå, har man
i England gjort stora uppoffringar för dessa
anstalter, hvilka nu ock äro de talrikaste
af alla. De väsentligaste bestämmelserna
om intagning i dem äro följande.
Hvilken medborgare som helst är
berättigad att inför domstol till intagning i något
af staten erkändt räddningshem anmäla ett
ännu ej 14 år gammalt barn, såvida det
nämligen
a) tigger eller mottager allmosor, vare sig
öppet eller under förevändning att sälja eller
utbjuda varor till salu,, eller i synbarlig afsikt
att så göra uppehåller sig på gator och
offentliga platser,
b) ströfvar omkring utan hem och viss
bostad eller lämplig tillsyn eller påvisliga
existensmedel,
c) saknar båda föräldrarna eller väl har en
af dem i lifvet men denna i fängelse,
d) uppehåller sig tillsammans med veterliga
tjufvar,
e) bor - vare sig tillfälligtvis eller
vanligen eller oafbrutet - hos offentliga eller
notoriska prostituerade eller i något hus, som
bebos eller besökes af prostituerade i och för
utöfvande af deras yrke, «eller tidvis håller
dylika personer sällskap.
Har ett barn, som ej uppnått 12 års
ålder, blifvit åtaladt för brott, belagdt med
fängelse eller mindre straff, och samma barn
ej förut blifvit öfverbevisadt om någon gröfre
förbrytelse, så kan domstolen, om den i
betraktande af sakens beskaffenhet och
barnets utveckling finner sådant lämpligt,
öfverlämna det till ett af staten erkändt
räddningshem.
Hvarje fader, styffader eller annan
målsman för ett barn under 14 års ålder kan
inför domstol anhålla om barnets intagning
i ett dylikt hem, såvida han är alldeles ur
stånd att hafva tillsyn öfver detsamma.
Finner domstolen, att hans uppgifter i detta
afseende äro med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, kan den bevilja hans
sn-hållan; dock måste en mycket noggrann
pröfning här föregå.
Styrelsen för en offentlig eller enskild
fattigskola kan hos domstol anhålla om
intagning i räddningshem af sådan skolas
lärjunge, såvida han visat sig synnerligen
trotsig och uppstudsig eller har en fader eller
en moder, som blifvit öfverbevisad om någon
med straffarbete eller fängelse belagd för-
brytelse; finner domstolen, att uppgiften är
riktig och att uppfostran i ett
räddningshem skulle vara för barnet lämplig, kan den
härtill gifva sitt bifall.
Om modern till ett barn under 14 år för
första gången dömes for ett brott, så kan
domstolen bestämma, att barnet skall
öfverlämnas till ett räddningshem, såvida det
saknar annan vårdare eller påvisliga
existensmedel.
Minderårig, som på något af de nu
anförda sätten blifvit intagen i ett
räddningshem, förblifver under dess styrelses
öfverinseende, ända tills han fyllt 18 år.
Ursprungligen hafva de engelska
förbättrings- och räddningsanstalterna kommit till
stånd genom filantropiska sträfvanden,
utgångna från enskilda personer eller sällskap.
I samma mån, som det blifvit uppenbart,
att den enskilda verksamheten och
offervilligheten icke ensamma förmåt£ lösa den
oerhörda samhällsuppgift, som här förelåg, hafva
emellertid kommunerna och staten kommit
till hjälp, de förra genom penningebidrag
eller upprättande af egna anstalter (särskildt
räddningsskolor och skolkarehem, hvilka i
regeln stå under skolstyrelserna), den senare
genom lagbestämmelser, genom en noggrann
och verksam inspektion samt genom
betydande anslag till sådana anstalter, hvilka
skaffat sig statens erkännande genom att
uppfylla vissa villkor i afseende på
utrymme, hälsovårdsförhållanden, personal,
aflämnande af statistiska uppgifter o. s. v. samt
genom förbindelse att mottaga de
minderåriga, som till dem af myndigheterna på
föreskrifvet sätt hänvisas.
Tillsynen öfver samtliga anstalter utöfvas
genom en för ändamålet särskildt utsedd
inspektör. Denne skall besöka hvarje
anstalt minst en gång om året.
Redogörelserna för inspektionsbesöken jämte
inspektörens sammanfattningar af förhållandena i
det hela äfvensom de reformförslag, som
han med anledning häraf har att framställa,
offentliggöras genom ganska omfångsrika och
särdeles upplysande årsberättelser.
Af dessa framgår bland annat, att
anstalterna äro till sin organisation ganska
olikartade. Dock kunna de i detta afseende
återföras till hufvudsakligen två skilda
grundtyper: kasernerings- eller kollektivtypen och
grupperings- eller familjetypen. Enligt den
förra äro hundratals lärjungar inrymda i en
enda kasernartad byggnad med stora
sof-och arbetssalar. Det säger sig själft, att
lifvet inom en sådan anstalt gärna blir
an-lagdt på massverkan; lärjungarne äro
fördelade i afdelningar och underafdelningar
med hvar sina chefer och underchefer, tukt
och ordning äro ej sällan stramt militäriska,
och det hela får ganska lätt en viss prägel
af dressyr. Enligt den s. k.
grupperings-typen åter fördelas lärjungarne i grupper
(»familjer») på 12-20 barn, hvar och en
skött af sin särskilda gruppledare
(»familjefader»), tillsammans med honom beboende
en byggnad för sig själf samt i hushållning,
undervisning och kroppsliga sysslor skild
från anstaltens öfriga grupper. - En
egendomlig form af kaserneringstypen har
uppstått därigenom, att man förlagt
uppfostringsanstalten till något för ändamålet an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
