Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (743.) 24 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
207
att riksdagen i skrifvelse till k. in:t
måtte anhålla om en sådan reform af vår
skolorganisation:
att vid samtliga de allmänna läroverk,
hvilka anses böra bibehållas, den
nuvarande första klassen indrages,
att inträdesåldern till den blifvande
första klassen bestämmes till fyllda 10
år, och
att fordringarna för inträde däri
förhållandevis ökas, dock så att,f or
intagning i densamma ej fordras insikt i
något ämne, hvari folkskolan icke meddelar
undervisning.
Stockholm den 21 mars 1896.
Ivar Månsson. M. Dahn.
Kyrkofullmäktige eller
stadsfullmäktige?
Två motioner i detta ämne föreligga,
såsom förut omtalats. Lektor L. A. Eklund
från Norrköping föreslår, »att inom rikets
större städer kyrkostämmas beslutanderätt
må, om sådant af henne beslutas, i
ekonomiska ärenden öfverlåtas åt en särskild
institution, benämd kyrkofullmäktige». Hr
E. Hammarlund åter föreslår, »att inom
rikets större städer kyrkostämma må, om
sådant af henne beslutas, kunna åt
stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt i alla
sådana ärenden, som röra folkskolebudgeten».
Hr Eklund har till stöd för sitt förslag
anfört hufvudsakligen följande:
Då kommunalförfattningarna föreskref ve,
att städer, hvilka ägde en folkmängd af öfver
3,000 personer, skulle obligatoriskt utse
stadsfullmäktige (under det att åt de öfriga
tillerkänts valfrihet härutinnan), leddes
lagstiftaren af den uppfattningen, att städerna i
allmänhet innefattade »en folkmängd större,
än att deras röstberättigade medlemmar, allra
minst ofta, lämpligen skulle kunna
sammankallas till rådplägning i stadens
angelägenheter». Ehuru de ordinarie
kyrkostämmornas antal utgjorde blott tre årligen, gällde
särdeles inom de större städerna, där de
röstberättigades antal uppginge till flera tusen,
ifrågavarande omdöme lika väl om dem.
Skulle en betydligare anpart af de
röstägan-de inom dylika städer hörsamma kallelsen
till kyrkostämma, saknades tvifvelsutan inom
de allra flesta af ifrågavarande samhällen
redan lokal för att inrymma stämmorna, för att
nu icke tala om svårigheten, att icke säga
omöjligheten, att med en så omfattande för
samling åvägabringa ärendenas behandling på
ett sätt, som verkligen blefve med
parlamentarisk ordning öfverensstämmande samt reellt
fruktbärande.
En sådan frekvens förekomme emellertid
- efter hvad erfarenheten visat - knappast.
Någon gång, när ett speciellt ärende tilldragit
sig uppmärksamheten samt gjorts till föremål
för agitation, kunde dock mycket betydliga
skaror röstberättigade strömma till
kyrkostämman, och man hade då; ganska svårt
att där reda sig med öfverläggningar och
omröstningar.
Men då spänningen i följd af frågans
afgörande eller en slappad uppmärksamhet vore
öfver, hände merendels, att blott ett ringa
fåtal besökte stämmorna, så att under dylika
omständigheter de förberedande
delegationerna (kyrkoråd och skolråd o. s. v.) allt som
oftast blefve de afgörande och röstade igenom
sina egna förslag, utan att dessa, såsom
vederbort, underkastats någon egentlig pröfning
å kyrkostämman.
Då ifrågavarande delegationer tillika ej
sällan, i ett lätt förstådt nit att på sina
verksamhetsområden åstadkomma det allra bästa,
föranleddes att ställa rätt stora anspråk på
pekuniära uppoffringar från församlingarnas
sida, blefve under ofvan skildrade
förhållanden följden den, att kyrkostämmorna sällan
vore i besittning af den återhållande kraft,
som med hänsyn till de på alla håll stegrade
kommunalbudgeterna otvifvelaktigt vore af
behofvet påkallad.
Utom dess behöfde knappast påpekas,
hurusom en församling af röstberättigade, inom
hvilken fluktuation mellan en större tillfällig
tillströmning och en oftast helt obetydlig
minoritet ägde rum, ingalunda vore i stånd att
åt ärendenas behandling bereda den
kontinuitet och följdenlighet, som för deras riktiga
vårdande otvifvelaktigt vore af nöden.
Hr Hammarlund angifver uttryckligen,
att hans motion endast tillkommit som ett
motförslag mot den förra, för den händelse
riksdagen skulle anse tidpunkten inne för en
skrifvelse i ämnet. Hvad han till stöd för
sitt förslag anfört återfinnes i allt
väsentligt i denna tidning n:r l (sid. 3).
Lagutskottet yttrar om de förevarande
två motionerna följande:
Bland de till kyrkostämmans
beslutanderätt enligt gällande lag hörande ärenden
ingå äfven sådana frågor, som för ett rikligt
afgörande kräfver mera detaljerad sakkunskap
än den, som i allmänhet kan förutsättas hos
flertalet af de i kyrkostämman röstägande.
Följden häraf blir lätteligen den, att de
myndigheter, som haft den förberedande
behandlingen af dessa frågor sig anförtrodd,
komma att på frågornas afgörande utöfva
större inflytande än som från synpunkten af
kyrkoförsamlingens eget intresse kan anses
vara ’betingad. Dessa ölägenheter tillväxa i
såväl antal som storlek i samma mån som
kyrkoförsamlingen innefattar en större mängd
röstägande, och det kan för större städer
skäligen betecknas såsom en mindre välbetänkt
anordning att låta frågor af större vikt och
omfattning, till hvilka kunna hänföras såväl
frågan om folkskolebudgeten som de flesta
andra ekonomiska ärenden, finna sitt
afgörande i en korporation så talrik och af så
växlande kompetens som kyrkostämma.
Hvarken den sakliga pröfningen af föreliggande
frågor eller konsekvensen i behandlingen af
desamma gynnas af det utaf erfarenheten
bestyrkta faktiska förhållandet, att
kyrkostämmorna besökas af ett högst växlande antal
röstägande, hvilket tillika merendels är
synnerligen ringa.
Af denna anledning och på de öfriga
grunder, som af hr Eklund i motionen anförts,
anser utskottet en förändring i den af
motionärerna angifna riktningen vara att förorda.
Genom en sådan bereddes nämligen möjlig
het till frågornas afgörande af personer, som
antingen redan från början kunde såsom
sakkunniga anses eller hvilka i högre mån än
de flesta öfriga församlingsmedlemmar kunde
befinnas villiga att ägna tid och krafter för
att kunna om frågorna förskaffa sig närmare
kunskap. Att åt fullmäktige öfverlämna viss
del af kyrkostämmas beslutanderätt skulle
för ty, enligt utskottets tanke, verka
synnerligen befordrande för ärendenas omsorgsfulla
pröfning och välbetänkta afgörande.
Då det emellertid icke synes böra ifrågasättas
att kyrkostämmas beslutanderätt må till viss
del åt fullmäktige öfverlämnas, utan att en
allmännare önskan om en dylik förändring
är för handen, anser utskottet det böra
uppställas såsom ett oeftergifligt villkor för
fullmäktigeinstitutionens införande rörande
kyrkliga frågor i ett stadssamhälle, att, i analogi
med hvad om tillsättande af
kommunalfullmäktige är fallet, kyrkostämman med mer
än hälften af hela röstetalet efter röstvärdet
förenar sig om ett beslut af ifrågavarande
innehåll.
Utskottet vill slutligen erinra därom, att
särskildt utsedde kommitterade den 6
sistlidna december afgifvit betänkande och för-
slag till ordnande af folkundervisningen l
vissa städer samt att i detta förslag jämväl
ingår förslag om inrättande af Skolfullmäktige
i vissa städer.
Utan att ingå i närmare bedömande,
huruvida eller i hvad omfång de till
kyrkostämmas afgörande nu hörande frågor kunna böra
öfverlämnas till kyrkofullmäktige eller om
särskildt frågor, som röra folkskolan,
lämpligen böra öfverlämnas till stadsfullmäktige eller
till särskilda Skolfullmäktige, synes det
utskottet, att jämväl de i föreliggande
motioner härutinnan väckta förslag böra hänskjutas
till k. m:ts pröfning i sammanhang med
kom-mitterades ofvannämda betänkande; och får
utskottet med stöd af hvad sålunda anförts,
alltså hemställa,
att riksdagen, i anledning af hrr Eklunds
och Hammarlunds föreliggande motioner,
ville i skrifvelse till k. m:t anhålla, att
i sammanhang med den pröfning, k. m:t
lärer underkasta den hos k. m:t nu
hvilande frågan om ordnandet af
folkundervisningen i vissa städer, k. m:t ville taga
i ompröfning, huruvida skäl förefinnes att
inom större städer öfverlåta äfven vissa,
andra af de till kyrkostämmas behandling
nu hörande ärenden åt särskilda
fullmäktige, samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, hvartill denna utredning kan
gifva anledning.
Hr A7. Nilsson i Skärhus har anmält
reservation. Ärendet af göres i riksdagen i
slutet af denna vecka och torde nog komma
att föranleda en diskussion.
Ferieläsningen.
Andra kammarens Skolutskott har nu
slutbehandlat hr C. O. Bäckgrens i n:r 8
af denna tidning återgifna motion om den
obligatoriska ferieläsningens afskaffande.
Utskottet anser, att då läroverkens
feriearbete står i nära nog oskiljaktigt samband
med gällande undervisningsplaner, det å ena
sidan visserligen icke bör ifrågakomma att
oberoende af dessas ändring hos k. m:t
anhålla om det omedelbara och fullständiga
af skaffandet af nämda feriearbete, allrahelst
som tillräcklig erfarenhet om dess
verkningar icke kunnat vinnas redan vid första
tillämpningen af föreskrifterna därom, men
att å andra sidan tungt vägande skäl gifvas,
hvilka berättiga till den förhoppning, att
k. m:t skall finna anledning att i gällande
föreskrifter angående feriearbetet vidtaga
ändringar i det syfte, att
1) en begränsad valfrihet kan medgifvas
t. ex. en lärjunge, som önskar utbyta
feriearbete i ett läroämne, i hvilket han äger
mycket tillfredsställande insikter, mot feriearbete
i ett annat;
2) mer eller mindre fullständig befrielse från
feriearbetet kan gifvas exempelvis åt
lärjunge,
a) som behöfver ägna hela ferietiden åt
vården af försvagad hälsa;
b) som önskar använda sina sommarferier
för att på något praktiskt lifsområde pröfva
sina anlag med afseende på framtida
verksamhet eller rent af grundlägga denna;
c) som vid vårterminens slut icke erhållit
flyttning till högre klass men kan antagas
vara i stånd att vinna*sådan vid höstterminens
början, ifall han finge använda sommarferierna
till att förkofra sig i det eller de ämnen, i
hvilka hans kunskaper befunnits
otillfredsställande.
Utskottet hemställer alltså, »att andra
kammaren ville för sin del besluta, att
riksdagen måtte i skrifvelse till k. m:t anhålla
om sådana ändringar i 15 § af stadgan för
rikets allmänna läroverk den l november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
