Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (753.) 3 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 23
att den erfarenhet, som i Stockholm
vunnits af skolfullmäktigeinstitutioneu, alldeles
afgjordt icke varit af den art, att den
uppmuntrar till efterföljd, och vill
centralstyrelsen i detta hänseende hänvisa till den
redogörelse for härvarande kyrko- (= skol-)
fullmäktiges åtgöranden under de senaste nio
åren, som förekommer i Svensk
Läraretidning n:r 15, Af nämda redogörelse
framgår, att en institution sådan som
Skolfullmäktige icke visat sig ägnad att bättre än
kyrkostämmorna befordra skolans utveckling.
Utan att för egen del framställa något
förslag vill centralstyrelsen till kretsarnas
besvarande uppställa den frågan:
1) Hvilken myndighet bör i de större
städerna bestämma folkskolebudgeten?
2-4. Lärarekårens medinf/ytande.
Grenom § 13 i stadgeförslaget har ett
visst inflytande tillförsäkrats lärarepersonalen
ined afseende på skolreglemente, lärokurser
m. m.
Det hade helt visst varit önskligt, att i
j mom. 2 mer bestämda uttryck än »större» och
»bör» varit använda.* Det förstnämda
ordet kan ju anses något sväfvande och torde
helst kunna utgå. Ordet »bör» anses icke
innebära något ovillkorligt bud utan kan
tydas såsom uttryck af endast en önskan å
lagstiftarens sida. Det bör därför utbytas
mot det bestämda »skall».
§ 19 är ju alldeles som den bör vara,
då den bestämmer, att skolstyrelsen äger ätt
bestämma de läroböcker, som skola
begagnas vid undervisningen. Men ett ganska
betydelsefullt tillägg är här af behofvet
påkalladt. Det kan ju icke anses innebära något
allt för stort anspråk, om lärarepersonalen,
i hvilkens händer dessa böcker utgöra ett
viktigt hjälpmedel, önskar medinflytande vid
valet af läroböcker. Af deri dagliga
erfarenheten inhämtar läraren kännedom om de
läroböcker, som äro i bruk. Finner han
dem olämpliga, söker han gärna, så vidt han
har intresse för sitt kall, att lära känna
andra, bättre utarbetade läroböcker. Helt
naturligt gör han framställning om det utrönta
behofvet af ombyte hos skolstyrelsen, t. ex.
vid årssammanträdet eller på annat sätt.
Styrelsen låter undersöka ärendet samt
beslutar därefter i sista hand. En sådan
samverkan mellan skolstyrelsen och
lärarepersonalen torde numera vara ganska vanlig, och
synes vara af vida större betydelse för
skolarbetet än t. ex. lärarnes medverkan vid
tillsättningar af lärarebefattningar.
Alltså förefinnas skäl för yrkande, att
ifrågavarande paragraf erhåller ett tillägg, som
tillförsäkrar lärarepersonalen medinflytande
vid val af läroböcker för folkskolan.
I § 11 bestämmes, att till biträde åt
skolstyrelsen må, där så finnes lämpligt,
utses en eller flera »skolnämder». A annat
ställe säges, att hvarje skolnämd skall
bestå af minst tre ledamöter, nämligen en af
stadens ordinarie präster samt två eller flera
för nit om skolväsendet kända personer.
* Momentet lyder sålunda: »Innan större
förändringar i reglemente eller lärokurser för
distriktets folkskolor vidtagas, bör, på sätt
styrelsen finner lämpligt, tillfälle beredas
lärarepersonalen att däröfver yttra sig.»
Att döma af det uppdrag, som en
sådan nämd enligt samma paragraf skulle
erhålla, måste den gifvetvis komma i liflig
beröring med lärarepersonalen i sitt distrikt
samt äfven behöfva dess medverkan. Det
synes därför vara af behofvet påkalladt, att
en förmedling af denna samverkan blefve
anordnad. I ett stadssamhälle, som redan
har dylika skolnämder (Gröteborg), är det
också bestämdt, att vederbörande öfverlärare
skall förbereda och föredraga ärendena inom
skolnämden samt likaledes där föra
protokollet. Finnes ingen öfverlärare eller förste
lärare, kunde ju uppdraget lämnas åt annan
lämplig lärare, som för viss tid utsäges
därtill.
Centralstyrelsen finner sig alltså böra till
kretsarna framställa, följande spörsmål:
2) Anser kretsen någon ändring i § 13
och särskildt i mom. 2 önsklig och i så
fall hvilken ?
3) Anser kretsen, att medinflytande bör
beredas lärarepersonalen i fråga om
läroböckers antagande?
4) Anser kretsen, alt medinflylande bör
beredas lärarepersonalen i ’ skolnämderna,
och i så fall huru ?
5. Tillsättning af lärare.
I fråga om tillsättning af lärare hafva
kommitterade föreslagit flera nya
bestämmelser.
Tillsättningen af den ordinarie
lärarepersonalen skulle ske af skolstyrelsen
(såsom fallet nu ar i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Norrköping). Häremot har
kyrkoherden Andersson reserverat sig,
anseende att tillsättningen bör ske af
Skolfullmäktige.
I § 27 stadgas att, för utlåtande
angående tillsättning af läraretjänst, i hvarje
stad skall utses en s. k. pröfningsnämd*
Vid tillsättningen af läraretjänster skulle
följaktligen tvänne myndigheter medverka:
pröfningsnämden, som skulle afgifva utlå
tände, och skolstyrelsen, som skulle
utnämna.
Bland medlemmarne i pröfningsnämden
skulle vara äfven en ordinarie lärare,
ut-1 sedd därtill af de ordinarie lärarne i
di-| striktet. Denna bestämmelse har väl
till-| kommit dels för att bevaka de sökande
| lärarnes rätt genom en deras ämbetsbroder,
dels för att vid pröfningsnämdens arbete taga
i anspråk den sakkunskap, som förutsattes
hos en erfaren lärare. Man måste vara
kommitterade tacksam för det förtroende,
som de genom detta förslag visat, och för
den samverkan mellan lärarepersonalen och
de styrande,, hvilken de därigenom velat
åstadkomma. Men det skulle kunna blifva
ett rätt kinkigt och grannlaga uppdrag för
en lärare att sitta i pröfningsnämden. I
sådana fall, då de sökande till en
lärareplats i hans egei skoldistrikt utgjordes af
för honom personligen obekanta lärare från
annan ort, vore ju intet vidare obehag för
handen. Men om man betänker, att bland
de sökande kunna finnas medlärare i hans
närmaste umgängeskrets, extra ordinarier
eller ordinarie lärare, hvilka senare söka
transport från en lägre lönekategori till en
högre i samma stad, så måste man ju er-
känna, att lärarens ställning såsom ledamot
i pröfningsnämden icke vore så behaglig.
Frestelsen till partiskhet och mannamån
kunde han lättare besegra, ifall den
infunne sig, än han kunde undgå misstanken
att göra sig skyldig därtill. Och att detta
skulle vålla obehag och slitningar, säger
sig själft. Granska stor vore nog faran,
att vid valet af ifrågavarande
förtroendeman rent personliga bevekelsegrunder kunde
i vidsträckt grad göra sig gällande.
Man kan invända, att en lärares
leda-motskap i skolrådet, hvilket man ju icke
inom lärarekåren vill afböja, medför
liknande olägenheter. Detta må vara sant,
men sådant ledamotskap är i alla fall af
vida större och mera omfattande betydelse
för skolarbetet i det hela än lärarens
medverkan vid bedömande af
ansökningshandlingar och upprättande af förslag till lediga
tjänster. Detta senare är ju en mycket
viktig uppgift äfven för skolrådet, men
likväl blott en enda.
Det är visserligen gifvet, att lärarekåren
icke utan vidare bör afböja detta förslag
och blott se på de möjliga
olägenheterna af dess genomförande. Men då såväl
själfva institutionen som lärarens
medinflytande däruti utgöra något helt nytt, bör
frågan tagas under behandling med vägande
af fördelar och olägenheter, hvilka kunna
tänkas såsom följder af förslagets
verkställighet.
Centralstyrelsen får alltså tillspörja
kretsarna :
5) Anser kretsen den af kommitterade
föreslagna anordningen beträffande
tillsättning af lärare tillfredsställande?
6. Samlad eller delad skoldag?
I § 22 af kommittéförslaget bestämmes,
»att efter tre eller högst fyra lärotimmar,
i hvilket sistnämda fall minst en timme
skall användas till undervisning i slöjd eller
gymnastik, skall lämnas en längre ledighet,
hvilken utsträckes till helst två men minst
en timme, såvida icke k. m:t, på grund af
i något skoldistrikt rådande särskilda
förhållanden, härifrån medgifver undantag».
Folkskoleinspektören C. Gr. Bergman har
häremot i afgifven reservation yrkat
rättighet för ett skoldistrikt att anordna den
dagliga lästiden antingen som förmiddags- och
eftermiddagsläsning eller som uteslutande
förmiddagsläsning. För detta senare fall har
han velat till ifrågavarande paragraf hafva
fogadt ett nytt moment af det innehåll, att
lästiden i folkskolan förlägges till fem på
hvarandra följande timmar, hvarunder efter
andra eller senast efter tredje lektionen
gifves en frukostrast om minst 30 minuter och
mellan hvardera af öfriga lektioner en rast
om tio minuter; samt att lästiden i
småskolan förlägges till fyra på hvarandra följande
timmar, hvarvid efter andra lektionen gifves
trettio minuters frukostrast och mellan de
öfriga lektionerna tio minuters rast.
Frågan om s. k. förmiddagsläsning har
vid flera olika tillfällen utgjort föremål för
öfverläggning och underkastats granskning
från olika synpunkter. Senast diskuterades
den vid det sjunde nordiska skolmötet,
därvid särskildt framhöllos de gynnsamma erfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
