Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (755.) 17 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
375
Medlemsafgiftens höjande.
Åstorpskretsen beslöt årsafgiftens höjande
till l krona utan meningsskiljaktighet (»en
krona, sona af alla utlagda kronor vore den
bäst använda»).
Mariestad-Kinnekulle-kretsen: För
årsafgiftens höjande till 75 öre (utan
småskrifter) af gaf vos 14 röster, för dess höjande
till l kr. 9 röster.
Väringens krets gillade förslaget om
årsafgiftens höjande till l kr.
Hofva-kretsen fattade följande beslut:
Då föreningen - tack vare dess dugliga
centralstyrelse och präktiga föreningsorgan -
kunnat uppnå ett så godt resultat, som den
redan gjort, med så små medel som hittills
blifvit använda, så anser kretsen dessa medel
hafva varit synnerligen väl använda, och
höjer kretsen för sin del med acklamation
medlemsafgiften till en krona.
S. Västmanlands-kretsen afslog förslaget
om årsafgiftens höjande till l kr.
Möten mellan skolråd
oeh lärarepersonal.
(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)
Bjärtrå, Vnrl.: Önskningar uttalades
öman-skaffande af nytt skolhus vid en rote, om
anordnande af goss-slöjd vid en folkskola och
handarbetsundervisning vid två småskolor. För
befrämjande af skolrådsledamöternas
regelbundna besök i skolorna förordades
efterlef-nad af reglementets bestämmelse om anslags
uppsättande i resp. skollokaler med uppgift på
den eller de skolrådsledamöter och
tillsynings-män, under hvilkas närmaste tillsyn skolan
står. Eeglementet skulle på skolrådets försorg
tryckas och tillhandahål]as föräldrarna,
hvarvid utdrag ur folkskolestadgans 6 kap. skulle
medfölja. Vidare förordades anordnande af
planteringsland* vid skolorna, och uttalades af
ett par skolrådsledamöter den önskan, att
skolbarnen under lärarnes ledning måtte mer än
hittills öfvas i trädplantering vid hemmen.
Slutligen framhölls önskvärdheten af att
lärarepersonalen hvarje år någon tid före det med
skolrådet gemensamma mötet sammankomme
till enskild öfverläggning rörande frågor, som
kunde vara af beskaffenhet att böra
framläggas i hela lärarepersonalens namn.
Dödsfall.
P. Jakobsson f. En af de äldre
arbetarne i folkskolan, Per Jakobsson i
Spjutstorp, har nyligen ingått i den sista
hvilan. J., som var född i Tranås år 1834,
började sin lärareverksamhet redan som
15-årig yngling, då han erhöll i uppdrag att
sköta en mindre skola i Tryde församling.
Efter att i sådan egenskap hafva
tjänstgjort i flere år aflade J. 1864
folkskollärareexamen i Lund och valdes 1868 till ordinarie
lärare i Spjutstorp (annexförsamling till Tryde),
hvarest han sedan verkat under många år
som ensam lärare för alla församlingens till
bortåt hundra uppgående skolpliktiga barn.
Det i sig själf dryga arbetet var dock
för Jakobsson lätt. Detta icke genom
säregna fysiska eller intellektuella
förutsättningar och icke heller genom rikliga yttre
uppmuntringsmedel, utan genom en kärlek
till lärarekallet och en vördnad för
uppfost-ringsarbetets höghet, som ej gärna hos
någon kan hafva varit djupare och
allvarligare. Denna kärlek satte honom i stånd
att försaka mången bekvämlighet för att
förskaffa sig en ny bok, att afstå mången
nattlig timme, f or att inhämta dess innehåll
och att ända in på de sista åren vandra
långa vägar för att rådgöra med yngre
yrkesbröder om nya undervisningssätt och
undervisningsmedel. Ty det hade J. klart för
sig, så stilla och tillbakadragen han annars
var, att lärarens intresse måste ständigt
tillföras ny frisk luft, om det ej skall dö
missmodets och slentrianens sotdöd.
Lärareföreningarnas kretsmöten voro därför
högtidsstunder för J., och hans kärlek till
skolan- var omfattande nog för att innesluta
äfven kamraterna, oafsedt om de voro med
honom liktänkande eller ej. På honom
slogo söndringssträfvandena ej an, icke ens
när de höljde sig i kristlighetens och
kyrklighetens mantel.
Hans vördnad för lärarekallet härledde
sig i främsta rummet från hans varma
gudsfruktan, och som en gudstjänst betraktade
han kallets utöfning.
Så har den bortgångne hedersmannen
öfvat ett mäktigt inflytande icke blott på de
många lärjungeskaror, som under årtiondena
kommit och gått, utan ock på icke få, som
just hos honom lärt sig tänka högt om
lärarekallets värde och, själfva vordna lärare,
äfven lärt sig tänka högt om lärarekallets
ansvar.
Hvile den redlige arbetaren i frid!
En f. d. lärjunge.
Elvira Andersson f. Under förliden
månad afled i Grebbestad folkskollärarinnan
Elvira Andersson. Hon var född i
Bohuslän 1864, aflade 1887
folkskollärarinneexa-men i Skara samt erhöll 1892 ordinarie
befattning vid Huskvarna folkskola. Längtan
till hembygden dref henne att begära
tjänstledighet och mottaga ett vikariat i
Strömstad, men snart nog måste hon för sjukdom
vända till hemmet i Grebbestad, där hon
dog. Vid den så tidigt öppnade grafven stå
sörjande föräldrar och vänner.
FRIA ORD.
Skola verkligen S. A. F:s kretsar kunna
säga nej till förslaget att höja
medlemsafgiften till \ kr?
Undertecknad har aldrig kunnat tänka sig,
att något sådant skulle vara möjligt, sedan
förslaget erhållit en så öfvertygande motivering
i föreningens årsskrift.
»Om en fattig fabriksflicka i våra
nykterhetsföreningar kan af sin ringa arbetsförtjänst
uppoffra både en och flera kronor årligen till
gemensamhetskassor, så vore det en skam, om
medlemmarne af Sveriges folkskollärarekår icke
med glädje skulle vilja offra ytterligare en
femtioöring till den de förut erlägga, för
befordrandet af det stora mål, föreningen för sig
uppställt, synnerligast som behofvet af en dylik
uppoffring är påtaglig.-»
Detta citat från förra årets ombudsmöte
borde ensamt kunna tysta ned snålhetens och
småsinnets röster. Något annat namn kan
omöjligen gifvas åt detta »tummande» på en
tjugufemöring, då det gäller kårens
gemensamma bästa. Vilja dess medlemmar icke
offra det lilla som är behöfligt härför, så
förtjäna de ej annan lott än förtryck, nöd och
- åtlöje. Men jag vågar ännu hoppas, att
ej många kretsar skola kunna följa de
exempel, som enligt förra numret af Svensk
Läraretidning lämnats af ett par kretsar. Skall detta
hopp svikas?
En gammal vän till folkskollärarne.
Protest.
Den 20 september 1895 inlämnades till S.
A. F:s centralstyrelse af ledamoten inom
Stockholmskretsen hr Otto Carlsson en synnerligen
beaktansvärd motion om anskaffande af eget
tidningsorgan för föreningen. Med hänvisande
såväl till styrelsens uttalande sid. 43 i S. A.
F:s årsskrift år 1896, andra häftet, som ock
till dess svar å motionen, dateradt den l
november 1895, ss. 48-50 i nämda arbete, samt
till åtskilliga andra styrelsens åtgöranden
angående denna fråga, inlägga undertecknade
sin bestämda protest mot den öfverlägsna ton
och det behandlingssätt, hvaraf
centralstyrelsen funnit tillbörligt begagna sig gent emot
motionären och häris motion. Vi kunna i detta
ej annat än se ett anfall af allvarligaste art
mot hvad föreningen enligt dess stadgars
första paragraf uppsatt såsom ett af de mål, för
hvilka hon har att arbeta, nämligen enhet
och god anda inom kåren. Kraftigt och
säkert har föreningen under de sista åren gått
framåt, men löper den enskilde medlemmen
inom kåren fara att se sina åtgöranden till
föreningens bästa upptagas och behandlas på
sådant sätt, som här skett, torde inom kort
det lefvande personliga intresset för
föreningen dödas och dess lugna framåtskridande
omöjliggöras.
Stockholm i juni 1896.
Ernst Carli. Alfr. E:son Lindegård.
And. Branzell. Hj. Ericsson.
A. G. Wihlander. J. P. Lindén.
P. Er. Persson. K. A. Almin.
C. H. Tidelius. Hans Danielson,
J. E. Edqvist. Eric Em. Elin.
Erik Rönnell. Karl Frank.
Mats Dalborg. Chr. Wassberg.
Leo Karlsson. Gust. Bergh.
Lars Huldth. Anton Wassberg.
J. Ludv. Kihlqvist. J. Gustaf Edén.
Alfr. Sjöholm. A. R. Hallström.
Gust. Nilsson. F. L. Fredriksson.
Arvid Holmgren. C. Eriksson.
Alfred Bergh. P. Jonsson.
Carl Vesterberg. A. Nylund.
J. F. Lindgren. K. J. Ahlberg.
Lärare vid Stockholms folkskolor
och
medlemmar af Sveriges allm.
folkskollärareförening.
Rent besked i tidningsfrågan!
Undertecknad, som af mångårig erfarenhet
känner, huru svårt det är att gifva en
allsidig sammanfattning af kretsarnas beslut, i
fall flera eller färre af dessa äro så otydligt
affattade, att ingen med säkerhet kan veta,
hvad vederbörande verkligen menat och
önskat, ber härmed få fästa kretsarnas
uppmärksamhet på nödvändigheten af att särskildt i
den viktiga tidningsfrågan gifva sin ställning
otvetydigt till känna.
Närmaste anledningen till denna
hemställan är det af en krets fattade oklara beslutet
att »uttala sig för J. J. Dalströms reservation
om att återremittera frågan till
centralstyrelsen för utredning af densamma genom en
opartisk femmannakommitté för att sedan
ånyo utsändas till kretsarnas hörande».
Detta beslut hvilar på ett uppenbart
missförstånd af reservationens innehåll,
Centralstyrelsens majoritet har tillfrågat kretsarna
om önskligheten af det föreslagna organet samt
om den föreslagna kommittén. Reservanten
har velat tillfråga dem om alldeles detsamma.
Äfven han yrkar, att kretsarna skola besvara
den första frågan samt att de, ifall svaret blir
ja, skola utse en femmannakommitté för
sakens »fullständigare utredning, innan den
framlägges till slutligt afgörande». I dessa
båda punkter råder mellan centralstyrelsen
och reservanten ingen meningsskiljaktighet.
Olikheten dem emellan gäller uteslutande
lämpligheten att utsända frågorna 2, 3 och 4.
Centralstyrelsen har a) ansett sig skyldig att
låta hr Hammarlunds anbud komma under
kretsarnas pröfning medan det ännu har
gällande kraft, alltså under 1896, b) i likhet
med motionären velat utröna kretsarnas och
kretsmedlemmarnas villighet att för tidningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
