Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (766.) 2 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
515
Härpå svarade professor Ahnfelt ungefä^
följande: Tack för det I kommit, för det
I trifts här och hafven känt Er hemmastadda
i Alma Mäter Carolinas salar, under
lummig Lundagård och under domens hvalf!
Kommen igen! Kommen som vännen till
vännen!
S kolföreståndarinnan f röken Anna Rönström
talade för byrån och dess ledande själ,
hr Nils Lundahl, som tillkom största äran
af de präktiga arrangemanger, hvilka gjort
sammanvaron så behaglig. Fröken Rönströms
anförande var förresten hållet i humoristisk
stil, där matematiken som en viktig faktor
spelade in.
Hr Lundahl svarade och menade, att
bestyret på byrån visst icke föranledt något
»oändligt bråk». Förresten talade hr
Lundahl för Lunds studentkär och särskildt för
dess ordförande samt slutade med ett lefve
för nämda kår.
Talet uppkallade studentkårens ordförande
till ett svar, hvari han med anledning af
»bråktalen» kom att vidröra
»studentbråket». Kunde det mottagande,
studentkåren beredt deltagarne i sommarkurserna,
medverka till ett godt omdöme om nämda kår,
vore talaren nöjd. - - -
Så klingade afskedssången, händer
trycktes, festen var slut - sommarkurserna ett
vackert minne.
Och i dag, då detta skrifves, dagen
efter - hvad saknad betog oss icke, då vi
skredo fram under Lundagårds af höststorm
illa medfarna kronor! Men - vi ses igen!
Joh. Hellberg.
Belåtenheten
öfver sommarkurserna var – skrifver Lunds
Veckoblad - å såväl deltagares som
föreläsares sida mycket stor och mycket allmän
- alldeles som för två år sedan. För de
förra hade dessa två veckor varit verkliga
högtidsdagar – referenten hörde på gatan
en röst yttra: »så mycket nöje vet jag mig
ej ha haft på sexton år» -, och de senare
hade funnit sig synnerligen väl med de
uppmärksamma, vetgiriga och tacksamma
åhö-rarne. Denna ömsesidiga stämning fick
också under afskedsfesten många uttryck, såväl
enskildt som i talen.
FÖR DAGEN.
Lönefrågan under utredning.
Hur går det med lönefrågan? Kan man
våga hoppas, att något skall göras vid
nästa riksdag? Så spörjes det för
närvarande landet rundt.
Som bekant aflat senaste riksdagen
en skrifvelse i ämnet till k. m:t. I denna
skrifvelse anhöll riksdagen det täcktes
k. rri:t »låta verkställa utredning, om och
under hvilka villkor ordinarie lärare vid
folkskola må utöfver nu bestämda
löneförmåner erhålla ett andra ålderstillägg,
samt för riksdagen framlägga det förslag,
hvartill omständigheterna kunna
föranleda».
Den äskade utredningen pågår nu som
bäst. K. m:t har med anledning af riks-
dagens skrifvelse hittills vidtagit tvänne
särskilda åtgärder.
För det första har k, m:t infordrat
domkapitlens och länsstyrelsernas
utlåtanden öfver skrifvelsen i fråga. Dessa
utlåtanden skola vara ingifna före den
l nästkommande november. Såsom
förut meddelats, hafva några utlåtanden
redan afgifvits. Vi återgifva i största
sammandrag de yttranden, som hittills
inkommit.
Stockholms stads konsistorium tillstyrker
det ifrågasatta andra ålderdomstillägget men
öfverlämnar frågan om villkoren till k. m:ts
ompröfning.
Västerås domkapitel uttalar sig, såsom
var att vänta, i den riktning,, som angafs i
sammansatta stats- och lagutskottets
motivering (hvilken motivering ströks af andra
kammaren). Så här skrifver domkapitlet:
Yrkandena på ett andra ålderstillägg åt
folkskollärarne hafva hufvudsakligen motiverats
med, att deras ekonomiska ställning vore så
bekymmersam, att sagda ålderstillägg vore i
hög grad behöfligt. Äfven domkapitlet anser,
att så verkligen är förhållandet i fråga om
ganska många folkskollärare, om än icke
beträffande alla. Då domkapitlet dessutom håller
före, att det vore ganska önskvärdt, att äfven
de lärare, hvilka ej kunna sägas vara i
synnerligen stort behof af förbättrade lönevillkor,
dock erhölle sådana, så skulle domkapitlet,
om det ej toge hänsyn till andra
omständigheter än de nu anförda, ej annat än önska
framgång åt den förändring, som riksdagen
med den föreslagna åtgärden af sett att
åstadkomma, och detta i hela den utsträckning,
som de i riksdagsskrivelsen använda
ordalagen kunna medgifva, då de ej äro på något
sätt genom någon motivering begränsade.
Men då domkapitlet anser sig ej hafva rätt
att bortse från andra synpunkter och särskildt
besinnar den dryga kostnad, som beviljandet
af ett andra ålderstillägg till likets alla
folkskollärare efter 10 års tjänstgöring skulle
medföra, så kan domkapitlet ej underlåta att
såsom sin mening uttala, att icke alla dessa
äro i lika stort behof af det föreslagna
ålderstillägget. ,
Med sanning lär ej kunna påstås, att, om
man tager hänsyn till behofvet, lika goda skäl
kunna anföras för att bevilja det andra
ålderstillägget åt lärarinnor som åt lärare, hvilka i
regel hafva familj att underhålla. Och då
många lärare med sin läraretjänst förena
andra befattningar, hvilka ofta äro ganska väl
aflönade och hvilkas skötande, långt ifrån att
skadligt inverka på deras undervisning,
tvärtom gagnar denna genom den omväxling det
bereder läraren, så synas ej heller alla
manliga lärare vara i verkligt behof af det
föreslagna ålderstillägget. Därtill kominer, att en
och annan lärare icke kan sägas hafva gjort
sig så förtjänt af församlingen, att denna kan
känna sig uppfordrad till att höja hans lön,
ehuru ej mot hans tjänstgöring gjorts någon
anmärkning med laga påföljd enligt gällande
folkskolestadga. Äfven på detta skäl anser
sig domkapitlet böra lägg;a någon vikt, då
församlingarnas utgifter för folkskoleväsendet
redan äro ganska tyngande och då
domkapitlet förutsätter, att församlingarna skulle till
det andra ålderstillägget bidraga med en
tredjedel, samt ingalunda skulle kunna tillstyrka,
att detsamma i sin helhet skulle utgå af
statsmedel.
En blifvande utredning kommer att
ådagalägga, efter huru många års tjänstgöring det
nya ålderstillägget lämpligen borde utgå
likasom det inflytande, detsamma skulle hafva på
vederbörandes pensionsrätt.
Sedan domkapitlet nu såsom sin mening
uttalat, att det anser önskvärdt, att de
församlingar, som tilldela manliga folkskollärare
efter vissa års oförvitlig tjänstgöring ett andra
ålderstillägg, måtte härtill af statsmedel äga
att uppbära två tredjedelar af beloppet, får
domkapitlet i underdånighet tillstyrka, att
Eders k. m:t täcktes i nåder låta verkställa
den af riksdagen begärda utredningen.
Länsstyrelsen i Visby förklarar, att
enligt dess åsikt »en förbättring i
folkskollärarnes aflöning är af behofvet påkallad,
äfvensom att det synes billigt att såväl
staten som skoldistriktet deltager uti kostnaden
för löneförhöjningen».
Länsstyrelsen i Linköping finner
öfvervägande skäl tala för befogenheten af den
ifrågasatta åtgärden.
Det torde - yttrar länsstyrelsen - måhända
hafva varit önskvärdt, att löneförhöjningen
kunnat genomföras i sammanhang med en
reglering af öfriga löneförmåner, helst som
man torde kunna förutse, att exempelvis
frågan om utbytandet af naturaprestationen utaf
sommarbete och vinterfoder åt en ko mot en
viss kontant ersättning, hvarvid statens
mellankomst med bidrag nog torde ifrågasättas,
ånyo skall framkomma och möjligen vinna
framgång. Men såsom löiieförbättringsfrågan
nu föreligger lärer förslaget om ett andra
ålderstillägg innebära en lämplig lösning.
Beloppet af detta kan, om afsedda ändamålet
skall uppnås, icke gärna sättas lägre än 100
kronor, men i proportion till den öfriga
kontanta lönen icke heller högre.
Ålderstillägget bör - anser länsstyrelsen
-. utgå efter 10 eller kanske hellre 15 års
oförvitlig tjänstgöring i ordinarie befattning,
och statsverket bör bidraga med två
tredjedelar.
Länsstyrelsen i Falun har infordrat
yttranden af folkskoleinspektörerna L. J.
Leksell och J. A. Thunberg. I likhet med dessa
tillstyrker länsstyrelsen, att »tillfälle
beredes ifrågavarande folkskollärare till
erhållande af ett andra ålderstillägg efter 10 års
o-forvitlig tjänstgöring, hvilket ålderstillägg
icke torde böra sättas lägre än det första
eller 100 kronor äfvensom utgöras med
enahanda fördelning emellan stat och
skoldistrikt eller så, att 2/s tillskjutas af
statsverket och a/3 af skoldistriktet».
Länsstyrelsen i Mariestad anser den
i-frågasatta löneförbättringen »vara billig och
af behof påkallad» – dock att andra
ålderstillägget bör utgå efter 15 års
oförvitlig tjänstgöring.
Länsstyrelsen i Karlskrona yttrar
följande :
Därest ordinarie lärare vid folkskola anses
böra erhålla ett andra ålderstillägg, synes
jämväl ordinarie lärarinna vid folkskola böra
komma i åtnjutande däraf; hvarjämte detta
andra ålderstillägg torde bestämmas till
enahanda belopp som det första ålderstillägget
eller 100 kronor årligen att utgå efter tio års
oförvitlig tjänstgöring sålunda, att statsverket
bidrager med två tredjedelar och
skoldistriktet får vidkännas återstående tredjedelen.
Då olika uppfattning gjort sig gällande i
fråga om beräkning af ålderstillägg, får k. m ts
befhde i sammanhang härmed nnderdånigst
hemställa, att uttrycklig föreskrift meddelas
därom, att ålderstillägg skall beräknas efter
kalenderår och alltså icke, i likhet med öfriga
bidrag af allmänna medel för folkskollärares
aflönande, efter läsår.
Länsstyrelsen i Västerås slutligen intager
en helt annan ståndpunkt än domkapitlet i
samma stad. Länsstyrelsen anser de
löneförmåner, som tillkomma ordinarie folkskollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
