Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (772.) 14 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
595
Ljusdal, Gflb.: Fyra slöjdskolor skola
anordnas. 35 kr. beviljades till premier för
kyrkosångens höjande.
M al ma, Vstm.: 40 kronor anslogos till
barnbiblioteken.
Litteratur.
Nytt i bokhandeln.
Öfversikt af frihetstidens odlingshistoria med
hänsyn till dess litteratur och konst af Evert
Wrangel. 50 öre.
Lärobok i teknisk mekanik af Hj. Tallqvist.
II. Helsingfors, V. Hagelstams förlag. 4: e
haft. 4 mark.
Mälardrottningen. 10:e-13:e haft. ä 75 öre.
Lifvet på landet. En berättelse af Fritz
Keuter. Sthm, Albert Bonnier. Haft. 9-
16 ä 25 öre.
Genom Sveriges bygder. Skildringar af vårt
land och folk af Herm. Hofberg. 8:e o. 9-.e
haft. ä 50 öre.
Geografisk handatlas öfver jorden, utarbetad
af Evard Cohrs och Nils Torpson. Haft. 15
-18 (slutet) ä 25 öre.
Beckers världshistoria. Ny, ill. upplaga. Haft.
34. 50 öre.
Populär astronomi af Camille Flammarion.
Svensk bearbetning af N. V. E. Nordenmark.
Haft. 13 o. 14 å 50 öre.
Illustrerad handbibel, innehållande Gamla
och Nya testamentet med öfver 1,000 ill.
Haft, 7. 35 öre.
Dödsfall.
P. D. bindelius f. Den 3 dennes
afled efter en långvarig sjukdom (lungsot)
folkskolläraren, klockaren ocli organisten i
Riala Per David Lindelius icke fullt 30 år
gammal. L. var född den 7 december 1866
i Västerlösa församling nära Linköping.
Sedan han efter aflagda examina någon tid
tjänstgjort såsom vikarierande lärare, valdes
han år 1889 enhälligt till folkskollärare,
klockare och organist i Riala församling af
Stockholms län.
Den aflidne var en nitisk, plikttrogen och
duglig lärare, synnerligen afhållen af
församlingsbor och skolbarn. Granska snart
fann han de kunskaper, som vid seminarium
förvärf väts, otillräckliga. Så länge hälsan
varade, sökte han därför med ifver att på
egen hand utvidga sina insikter särskildt i
de ämnen, som vid seminarium blifvit mera
knapphändigt behandlade. I sitt
uppträdande var L. mycket tillbakadragen och
anspråkslös. Till baktal och falskhet var
han en afgjord fiende, och i det sällskap,
där nästans namn och rykte utsattes för
omild behandling, trifdes han icke. Mot
sina närmaste (föräldrar, hustru och barn)
visade han städse den största kärlek och
tillgifvenhet, och deras sorg öfver hans tidiga
bortgång är djup och allvarlig.
Frid öfver den aktningsvärde lärarens
minne l B-n.
JM. G. Ahlén f- F- d- folkskolläraren
Nils Gustaf Ahlén från Dalkarlsberg i
Vikers kapellförsamling afled stilla och lugnt
i Chicago den 18 september. Dödsorsaken
var hjärtfel i förening med katarr och astma.
Han var född den 23 juli 1832 och således
vid sin död något öfver 64 år gammal.
Han sörjes närmast af maka, en son och
en dotter, alla bosatta i Chicago.
Ahlén var skollärare i Dalkarlsberg
nästan hela sin tjänstetid, nämligen 33 år.
Från 1892 har han åtnjutit pension. Samma
år reste han jämte maka till Amerika, där
deras två barn förut voro boende, samt bodde
allt sedan hos sin dotter i Chicago.
J. Hedén f- Efter långvarig sjukdom
afled den 7 d:s klockaren och organisten
i Harplinge och Steninge församlingar Jan
Hedén i en ålder af nära 66 år. Han var
född år 1830 i Gräsmark och aflade
folkskollärareexamen i Karlstad år 1847. Hans
musikaliska begåfning dref honom dock till
fortsatta musikstudier, och år 1854 aflade
han i Stockholm musikdirektörsexamen med
utmärkta vitsord. 1859 blef han organist
och kantor i Åmål, där han verkade till
1881, då han tillträdde klockare-,
kantors-och organisttjänsterna i Harplinge och
Steninge församlingar i Halland, hvilka
befattningar han innehade till sin död.
Grenom sin begåfning och sitt friska lynne,
i hvilket humorn utgjorde ett af
grunddragen, gjorde han sig allmänt omtyckt. Många
äro också nu de vänner, som sakna den
bortgångne.
FRIA ORD.
Tidningsfrågan.
Hr Redaktör.
De i dagens nummer af Eder ärade
tidning förekommande tre »insändarne» rörande
Stockholmskretsens behandling af
»organfrågan» äro särskildt beträffande mina yttranden
så affattade, att de kräfva dels beriktigande,
dels fullständigande.
I den första påstås, att undertecknad skulle
tagit sig anledning antyda, att en annan
talare riktat ett »klander mot kretsarna», då
han om deras svar å centralstyrelsens första
fråga fällt det omdömet, att de icke kunde
äga °i>det värde, som de efter förebringandet af
en verklig utredning kunde f att f.
Detta referat af meningsbytet är i två
afseenden felaktigt: 1) var insändarens omdöme
icke af nu anförda beskaffenhet utan lydde
ordagrant så, att han »e? satte det ringaste
värde på landsortskretsarnas uttalanden, enär
dessa ej hvilade på moget omdöme»; 2) inlät jag
mig icke i någon antydan om^ huruvida
ifrågavarande omdöme innebure eller icke
inne-bure något »klander mot kretsarna». Jag
protesterade blott för min del mot detsamma,
och jag ansåg mig härtill så mycket mera
skyldig, sorn »oppositionen»inom
Stockholmskretsen under tvänne föregående år
framkommit med alldeles samma omdöme om
landsortskretsarnas uttalanden i utsända frågor och
jag äfven då - utan understöd af annan
närvarande centralstyrelseledamot - nödgats
däremot inlägga min gensaga. Att omdömet
nu, och det i anförda skarpa form, skulle
upprepas af en kretsarnas förtroendeman syntes
mig både nedslående och öfverraskande.
Lika öfverraskande syntes mig ock det skäl,
hvarpå omdömet grundades. Om det
nämligen förhåller sig så, att man å första frågan
(och omdömet afsåg ju uteslutande denna) ej
kan vänta något verkligen värdefullt svar
utan föregången kommittéutredning, huru kan
det då komma sig, att insändaren 1) yrkat
nämda frågas utsändande och besvarande utan
dylik utredning, 2) själf deltagit i
Stockholmskretsens jokande svar å densamma? Icke är det
väl blott de nekande svaren, hvilkas värde skall
anses bero af ifrågavarande »utredning»?
I anledning af insändarens meddelande om
hvad han »ursprungligen i olikhet med
centralstyrelsens flertal yrkat» torde till förekom-
mande af all missuppfattning böra erinras,
att meningsskiljaktigheten mellan honom och
nämda flertal visade sig först den 5 januari
innevarande år och då endast rörde tiden för
motionens utsändande, samt att den
sedermera uteslutande afsett lämpligheten att
redan vid ärendets förberedande behandling
utsända frågorna 2, 3 och 4.
I den andra inlagan, som af sin författare
kallas »ett beriktigande», berättar hr Otto
Carlsson bland annat följande: »Däremot
tillbakavisades centralstyrelsens och hr F, Bergs
vid sammanträdet framställda påstående, att
jag skulle väckt motionen i afsikt att söndra
föreningen, samt uppmanades motionens
motståndare att framlägga bevis för sina
tillvitelser. Detta hade ännu icke skett.»
Mera afvikande från verkliga förhållandet
kan ett referat svårligen vara. Det borde i
stället haft ungefär följande lydelse:
»Däremot tillbakavisade hr F. Berg hvarje antydan
om att centralstyrelsen skulle beskyllt
motionären att vilja söndra föreningen, hvarjämte
han enträget uppmanade centralstyrelsens
motståndare att framdraga en enda af de s. k.
tillvitelser, hvartill centralstyrelsen skulle gjort
sig skyldig. Men detta skedde icke.»
Med det af den tredje insändaren
omnämda yttrandet förhåller sig sålunda:
I sitt inledningsanförande uttalade hr
Stenberg, att landsortskretsarna »allt för lätt
af-färdat motione’n», enär man trott den
»innebära ett attentat mot föreningen». Med
anledning häraf framhöll undertecknad, att detta
möjligen kunde vara riktigt i fråga om ett
par kretsar, hvilka, af tidningsreferat att
döma, syntes hafva uttalat sig i dylik
riktning, men att de allra flesta grundat sina
svar på sakliga skäl, samt att i alla
händelser centralstyrelsen icke hade någon del uti
sådana uttalanden.
Jag skulle icke ansett mig behöfva förse
nu ifrågavarande fullständigande med detta
ytterligare fullständigande, såvida man ej på
’åtskilliga håll visat en viss böjelse att göra mig
delaktig äfven af andra inledarens yttranden.
Så särskildt hans ironiska utlåtelse om
»motionärens originella funderingar», hvilken
utlåtelse helt visst skulle gifvit anledning till
många djupt indignerade tillrättavisningar,
ifall den kommit från mina läppar.
Stockholm den 7 oktober 1896.
Högaktningsfullt
Fridtjuv Berg.
Med hänsyn till några i Svensk
Läraretidning dels i referatet i n:r 40, dels äfven förut
synliga, för mig och min motion
ofördelaktiga uttalanden, ber jag vördsamt få göra
några erinringar.
Bland mycket annat har äfven påståtts, att
undertecknad framställt fordran, att
centralstyrelsen hos mig bort »anhålla om tablåer
öfver sättning, ombrytning, tryckning,
fals-ning» m. m. Det, som möjligen kunde gifva
denna beskyllning ett sken att hafva fog för
sig, skulle väl vara, att jag vid
centralsty-relsekommitterades besök på tal om de
utländska tidningarna yttrade, att
centralstyrelsen icke borde komma med begäran om
upplysningar, som i och för frågan icke hade
någon som helst betydelse. Sådant vore väl
endast kuggförsök. Den borde i stället begärt
få veta, hvad en föreningstidning i utstyrsel
och spridning jämförlig med Sv. Ltg
kostade, samt hvad en dylik tidning i föreningens
ägo kunde lämna såsom ekonomisk behållning.
Om föreningsmedlemmarne på allvar förelades
valet mellan att uppsätta en ny tidning eller
köpa en förut befintlig, borde de ha rätt få
veta, hvilka utgifter de i ena eller andra
fallet måste vara beredda på, samt hvilka
utsikter till behållning å utlagdt kapital de
möjligen kunde ha.
Ett dylikt uttalande kan väl icke behöfva
innebära, att jag fordrat, att centralstyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
