Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (775.) 4 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
hafva tänkt på en konstmässig
sångundervisning än på utvecklingsgraden hos de
barn, på hvilka sånglärarinnan nu skall öfva
sin konst. Enligt anvisningarna om
lärogången skall första terminens första
sånglektion börja därmed, att lärarinnan
klargör, låt vara genom exempel, skillnaden
mellan ljud och ton, mellan stöten i golfvet
och blåsningen i en hvisselpipa samt mellan
tal och sång. Författarinnan tyckes
förutsätta, att dessa barn aldrig hört modern
eller vårdarinnan sjunga. Hur nu en dylik
lektion i akustik skall taga sig ut inför de
små 6-7-åringarna, kan man lätt tänka
sig. Huruvida det kan med framgång låta
sig göra att på fortsättningen af småskolans
stadium ägna särskild tid åt redogörelsen
för helt och halft tonsteg, två toner på ett
taktslag, två »noter» mot samma stafvelse
m. m., beror naturligtvis på, huru saken
behandlas. Detsamma torde kunna sägas om
den metodiska föreskriften, att i samband
med inöfvandet af de olika ljuden (under
de första läsöfningarna) bör klargöras både
huru och hvar ljuden bildas.
Arbetets andra del omfattar kurserna för
femte-elfte terminerna, således till tolfte
eller trettonde året. I sammanhang med
tonträffningsöfningar efter noter och
inöfvandet af i progressiv följd ordnade sånger
meddelas åtskilligt om musikens elementer,
såsom ton, tontecken, klav, tetrackord, skala,
grundton, treklang, notvalörer, paus, accent,
rytm, melodi, kvartsextackord,
tempobeteckningar, utvikning, synkop, enharmoniska
toner, skalorna genom hela kvintcirkeln och
mycket annat. Har denna kurs blifvit
ordentligt inhämtad, bör eleven med ganska
stort skäl kunna sägas vara åtminstone till
hälften »musikaliskt bildad». Medgifver
tiden ett fullständigt genomgående af det
föreliggande materialet, så bör ju resultatet
blifva ganska godt, ty hvarken urvalet eller
lärogången lägger hinder i vägen därför.
En egenhet i bokens anordning bör här
nämnas. Texten till samtliga förekommande
sånger är samlad i slutet af häftet. Text
och noter måste således sökas på olika
ställen. För denna anordning har gifvits det
skälet, att vid tonträffningen intet annat än
noterna bör taga elevernas uppmärksamhet
i anspråk. Det torde dock kunna
ifrågasättas, huruvida fördelarna af en dylik
anordning kunna motväga olägenheterna.
Uppmärksamheten på noterna skall säkert kunna
vinnas, äfven om texten är »underlagd»,
helst barnen ju enligt anvisningarna skola
vid melodiens inöfning sjunga noternas namn
eller ock sjunga på »la».
Tredje häftet inledes med en kort
redogörelse för »harmoni», homofon och
polyfon stämsång m. m., hvarpå följer ett
hundratal två- och trestämmiga sånger. Att i denna
mängd stämsånger måst medtagas en och
annan, som alls icke kan anses lämplig för
skolbarn, åtminstone icke i åldern före
målbrottet, är ju tydligt. Exempel på dylika
sånger äro Beethovens »Guds lof i
naturen», Händels »Påskhymn» och framför
allt S vedboms långa och tröttsamma »Motett».
Den omfattande och med musikalisk
sakkunskap utarbetade sångskolan bör nog kunna
inverka fördelaktigt på sångundervisningen
i våra skolor, helst där vederbörande lärare
är tillräckligt musikaliskt bildad för att kunna
med tillräcklig urskillning och med
undvikande af of ver drifter göra sig till godo
arbetets förtjänster. Dock torde böra
påpekas den ej ringa faran, som kan ligga däri,
att om den angifna lärogången bokstafligen
tillämpas, kan man lätt komma till ett
resultat, som man icke åsyftat. Det myckna
teoretiserandet eller låt oss blott säga
användandet af de teoretiska öfningarna leder
nämligen ganska lätt därtill, att intresset
hos dessa små barn, hvilka framför allt
behöfva något roande att sjunga, lätt dödas.
Faran i detta afseende blifver sannerligen
icke mindre däraf, att författarinnan redan
i förordet framhåller, hurusom »de
teoretiska öfningarna» jämte några med särskildt
tecken utmärkta sånger dock böra
»företrädesvis öfvas».
Att sångröstens vård och utbildning legat
författarinnan om hjärtat, ses tydligt af
framställningen i den metodiska afdelningen.
Det torde ock vara detta moment, vid
hvilket musikaliska akademien företrädesvis fäst
sig, då den förordat arbetet till skolbruk.
Emellertid torde det utan tvifvel vara mera
ur musikalisk än ur skolpedagogisk synpunkt
man har att fatta detta akademiens
utlåtande. Huruvida det åsyftade målet i
allmänhet kan vinnas genom att så ensidigt
öfva falsettoner, därom råda nog delade
meningar. Mycket för att icke säga
tillräckligt lärer nog kunna vinnas, om man vid
sångundervisningen med användande af öppna
och fylliga toner undviker allt skrik och
all öfveransträngning och framför allt, om
man ej söker framtvinga för högt liggande
toner.
Innan denna anmälan afslutas, bör
emellertid nämnas, att en stor del af det, som
i denna bok kan förefalla såsom nytt på
sångmetodikens område, har man kunnat
studera i en norsk redan år 1869 utgifven
»Sanglsere for folkeskolen» affattad i tre delar
af Joh. D. Behrens. I denna »källskrift», som
dock icke är åberopad, återfinner man de
väsentliga momenten i den använda lärogången, såsom
det starka framhållandet på de tidigaste
stadierna af takteringen samt öfningarnas
fortskridande från en, två och tre toners
omfång till flera toner o. s. v. Dock synes
användningen af mer eller mindre
meningslösa texter ej intaga en så framskjuten
ställning i den norska förebilden. Vid en
noggrannare jämförelse mellan de båda
arbetena finner man, att ett större antal (minst
20) af de öfningar, hvilka den norska
författaren komponerat för inledandet af de
olika afdelningarna, undervisningsstadierna,
öfverflyttats till det svenska arbetet, och i
åtminstone ett tiotal fall har den norska
texten i svensk öfversättning fått göra
sällskap. Eget nog synes man i norska skolor
numera börja att låta denna sångbok
utträngas af arbeten, i hvilka det egentliga
sjungandet är mera tillgodosedt på
bekostnad af den teoretiska afdelningens
framflyttande till en tidpunkt, som måhända
härför är mera lämplig.
Ett hinder för bokens allmännare
användning i folkskolorna ligger nog i det höga
priset, som sammanlagdt utgör hela l kr.
35 öre, det för lärarinnan afsedda första
häftet oräknadt. I alla händelser torde arbetet
böra rekommenderas till en hvar sånglärare,
som i detsamma helt säkert skall kunna
hämta många nyttiga vinkar för
sångundervisningens ändamålsenliga bedrifvande.
D.
Lärobok i räkning för småskolor af Anna
Rönström. Lund, Gleerupska
universitetsbokhandeln. Pris inb. l kr. - Åsikterna
om lämpligheten af att sätta en räknebok i
småskolebarnens hand äro, som bekant, delade.
Af många anses de s. k. räknestafvarne
tillräckliga för den skriftliga mekaniska
räkningen i småskolan; öfriga räkneexempel
gifvas barnen af lärarinnan såsom
hufvud-räkningsuppgifter. Andra mena, att barnen
så tidigt som möjligt böra vänjas vid att
använda en räknebok med omväxlande
sak-och sifferexempel, lämpade efter de smås
utveckling. Författarinnan till denna
räknebok hyllar sistnämda åsikt.
Räkneboken är indelad i 35 lektioner och
hvarje lektion i 3 afdelningar, af hvilka de
båda första innehålla lättare (afsedda för
hufvudräkning) och svårare sakexempel och
den tredje sifferexempel. Sakexemplen äro
omväxlande och röra sig i allmänhet inom
de smås tankevärld. Sifferexemplen
förekomma till ganska stort antal, något som
är nödvändigt för främjande af den
mekaniska räknefärdigheten. Räkneboken är
afsedd att kunna genomgås på tre år och
närmast för de högre flickskolornas lägsta
klasser. For våra vanliga småskolor torde
den ställa sig något dyr, ehuru den i
förhållande till sitt goda papper och tryck icke
är det. De skolor, för hvilka boken är
skrifven, ha i allmänhet ett mindre antal
lärjungar i hvarje klass och kunna således
medhinna en större kurs än de med
folkskolorna förenade småskolorna, för hvilka
senare denna bok är till sitt innehåll för
omfattande. Den innehåller nämligen rätt
många exempel, för hvilkas lösning flera
än ett räknesätt erfordras.
Ur förf. förord torde följande anföras,
som visar orsaken till bokens framträdande:
Ursprungligen skrefs denna räknebok för
några småttingar, som önskade att få en
»rolig räknebok». Som manuskript har den
blifvit använd i den småskola, som är förenad
med Högre elementarskolan i Lund för flickor;
och då den där visat sig användbar, utsändes
den nu på fleras begäran till deras
bepröfvande, som i likhet med mig känt bristen af
en lämplig räknebok för småskolan.
N. L.
Skiljeieckenslära, grundad på
Interpunktionen i Läsebok i folkskolan, nionde
upplagan, af Klas Karlgren, seminarieadjunkt.
Sthm, P. Palmquists aktiebolag. Prist 50
öre. - Det är ett gediget arbete, som
författaren härmed lämnat till allmänhetens
tjänst. Men äro verkligen alla dessa regler
och undantag också nödvändiga att inlära?
Är Interpunktionen i folkskolans läsebok
så invecklad, att den gör nödig en
skiljeteckenslära på icke mindre än 88 sidor?
Då har den, enligt vårt förmenande, dömt
sig själf. Till förtydligande af de många
reglerna innehåller arbetet en samling exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
