Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
Jääs slöidläraresemmariuq,
1872-1897.
Denna läroanstalt kan i dagarna fira sitt
25-års-jubileum, och det torde därför vara
lämpligt att påminna om ett och annat
rörande dess tillkomst och utveckling.
Såsom nästan alltid är förhållandet med
det verkligt gedigna, dugande och
lifs-kraftiga, har Nääs slöjdlärareseminarium haf t
en mycket anspråkslös början. Sedan
nuvarande ägaren af Nääs, hr August
Abrahamson, år 1868 inköpt nämda herresäte och
därstädes bosatt sig, drabbades han af ett
hårdt ödets slag: han förlorade det käraste
han ägde, sin som konstnär så högt
begåfvade och för fattigas väl så varmt
nitälskande maka. Den djupa smärtan tyckes
ofta ha till uppgift att hos ädla naturer
framkalla idel rent guld. Så äfven här.
På intet bättre sätt kunde den efterlefvande
maken hedra den hädangångnas minne än
genom att ställa sina krafter och sin
rikedom i människokärlekens tjänst. Han blef
en sannskyldig fader för sina många
under-hafvande och sörjde på allt sätt för deras
bästa. Alla torp på den stora egendomen
ombyggdes efter hand och förvandlades till
inbjudande små hem, där trefnad och välstånd
voro bofasta. »Man kan ej ha någon bättre
husbonde», yttrade nyligen en af godsets
underlydande, när talet föll på hr
Abrahamson.
Men dennes människoälskande sinnelag
tog sig snart ett annat uttryck. Efter
mänga öfverläggningar med sin unge
systerson, nuvarande direktör Otto Salomon,
beslöt ägaren af Nääs att upprätta en
slöjdskola för sina underlydandes barn.
Det var i början af februari 1872
undervisningen begynte med ett dussin gossar,
som genomgått folkskolan. Här ha vi den
första ringa begynnelsen till det storartade,
i hela världen så berömda
slöjdlärareseminariet på Nääs, hvars blotta omnämnande
kommer så många hjärtan att klappa fortare,
och hvars namn innebär ett helt
pedagogiskt program icke blott i afseende på slöjd
utan äfven rörande uppfostringskonsten i
allmänhet. Under de föVsta månaderna
förekom dock knappast slöjd i nutida
mening, enär först en särskild byggnad för
skolans räkning måste uppföras.
Undervisningsämnena voro: linearritning,
matematik, löfsågning och »allmän kunskap».
Under sommaren nämda år blef
slöjdskolebyggnaden färdig, och den 30 juni invigdes
den högtidligen af länets höfding, den för
slöjdsaken så varmt intresserade grefve
Erik Sparre. Vid invigningstillfället voro
de redan utförda ritningarna och
löfsågnings-arbetena framlagda till beskådande, och
vittnade dessa synnerligen fördelaktigt om
lärarnes skicklighet och gossarnes flit.
Huset, där slöjdskolan först inrymdes,
utgjordes af en tvåvåningsbyggnad med en
större slöjdsal i öfre våningen och smedja
m. m. i den nedre. Det står ännu kvar i
ungefär samma skick som för 25 år sedan
och användes numera till upplag för verktyg.
Sedan slöjdskolan sålunda inflyttat i sin
nya lokal samt nödiga redskap och verktyg
blifvit anskaffade, kunde undervisningen
utsträckas äfven till »snickeri» eller hvad
nian numera kallar snickerislöjd, hvaremot
löfsågningen upphörde redan första året.
Hvad som skulle göras i slöjdskolan
bestämdes under de första åren af stiftaren
själf, och till lärare i slöjd antogs samme
person, som ännu är seminariets förste
slöjdlärare. Undervisningen fortgick 50
veckor örn året med 10 timmar dagligen
och tog sålunda lärjungarnes hela tid i
anspråk. Till hvarje gosse lämnades i
»dagspenning» för inställelse i skolan
omkring 40 öre, hvilket belopp dock kunde
ökas eller minskas i mån af lärjungarnes
ådagalagda uppförande och flit. Genom
denna anordning, som fortgick till år 1877,
ville man under den första tiden, innan
ännu nyttan af en sådan skola blifvit
insedd, locka till sig elever. Hvilka
omsorger och bekymmer, som sedan den tiden
må kunna hafva varit förenade med skötseln
af läroanstalterna på Nääs, icke har man
behöft frukta för brist på lärjungar.
Att steg för steg följa utvecklingen af
den sålunda grundade skolan låter sig här
icke göra. I förbigående må omnämnas,
att 1874 en arbetsskola för flickor
öppnades, i hvilken hr Salomon liksom uti
goss-skolan meddelade en god del af
undervisningen.
#
Af mycket större betydelse för framtiden
var otvifvelaktigt ett annat steg till
utveckling, som gjordes vid Nääs sistnämda år.
Då i början af 1870-talet den ena
slöjdskolan efter den andra började uppstå,
framträdde i sammanhang härmed ett allt
starkare behof af för sådana skolor särskildt
utbildade lärare. Det var för att
tillfredsställa detta behof, som man 1874 bestämde
sig för att vid Nääs slöjdskola för gossar
upprätta en högre afdelning för utbildande af
slöjdlärare. Planen till det sålunda
bildade slöjdlärareseminariet, utarbetad af hr
Salomon, finnes jämte en utförlig
redogörelse för de ledande grundsatserna intagen
i Landtbruksakademiens tidskrift för 1874.
Då man läser denna afhandling och därvid
besinnar den jämförelsevis ringa erfarenhet,
som vid tiden för dess författande stod
direktör Salomon till buds, blir man i
högsta grad Öfverraskad att påträffa samina
grundsatser, som ännu karakterisera det
s. k. Nääs-systemet eller den svenska
pedagogiska slöjden. Särskildt
anmärknings-värdt är hafdandet af den satsen, att »det
mänskliga arbetet ovillkorligen måste skilja
sig från allt annat arbete därigenom, att
det tager i anspråk den arbetande såsom
människa, d. v. s. som individuell, tänkande
och reflekterande varelse», samt uttalandet
rörande linearritning och frihandsteckning,
därvid författaren på anförda skäl afgjordt
lämnar företräde åt den förra, så snart
fråga är om grundläggande
undervisningsanstalter. Först femton år senare genom
1889 års normalplan ansågs tiden vara
mogen för detta ämnes införande i
folkskolan, dock tills vidare blott alternativt.
Undervisningsämnena i den nya
lärarebildningsanstalten voro till en början matematik,
naturkunskap, linearritning och slöjd, hvar-
till inom kort lades svenska språket,
väl-skrifning och sång samt pedagogik och
metodik i förening’ med praktiska öfningar.
Lärokursen genomgicks på ett år, och den
första kursen räknade 4 (säger fyra)
deltagare.
Hade slöjdfrågan under sitt första
framträdande varit af öfvervägande ekonomisk
natur, så började det så småningom blifva
annorlunda. Erfarenheten gaf vid handen,
hvad också pedagogikens stormän i sina
skrifter uttalat, att man i slöjden hade ett
ypperligt uppfostringsmedel, och snart läto
spridda röster höra sig under yrkande, att
slöjden måtte erhålla plats bland öfriga
ämnen i folkskolan och helst handhafvas af
folkskolläraren. Sådant tal ansågs
visserligen i början nära nog som en hädelse. Inte
borde folkskolläraren profanera sin skola
och sitt kall samt förnedra sig själf genom
att taga befattning med slöjd. Men
småningom ändrade sig meningen; några
folkskollärare genomgingo en fem veckors
slöjdkurs på Nääs i början af år 1878, och
härmed var isen bruten.
Under de närmast följande åren
anordnades liknande kurser med ständigt flera
deltagare, till dess år 1882 årskurserna upphörde
och seminariets verksamhet helt och hållet
koncentrerades på kortare kurser för i tjänst
varande lärare och lärarinnor. Att börja
med voro kursdeltagarne uteslutande från
Älfsborgs län, därefter erhöllo äfven lärare
från andra delar af landet tillträde, och
sedermera vidgades gränserna än ytterligare
till den grad, att snart sagdt alla jordens
nationer varit eller äro representerade på
Nääs. Till innevarande dag hafva 2,723
personer genomgått en eller flera kurser vid
Nääs slöjdlärareseminariurn, hvaraf 2,040
svenskar och 683 utländingar, de senare
fördelade på 29 olika nationer från vidt skilda
delar af världen. Dessutom har ett stort
antal personer besökt läroanstalten under
kortare tider. Nu pågående kurs, deu 78:e
i löpande nummerföljd, räknar 97 deltagare,
af hvilka 16 äro utländingar. Betecknande
är hvad en chiliensare, som efter
genomgången kurs på Nääs besökte Stockholm,
svarade, när en person därstädes frågade
honom: »Känner Ni till Nääs hemma hos
er?» Han svarade: »Ja, Nääs ha vi reda
på, men Stockholm hu vi inte reda på.»
Under senare åren har den fria leken
börjat ådraga sig allt större uppmärksamhet
icke blott såsom ett korrektiv mot
skolungdomens öfveransträngning utan äfven såsom
ett positivt hjälmedel för uppfostringssyften.
Klart är att man på Nääs skulle beakta
denna rörelse. Efter påstötningar särskildt
från Göteborg anordnades också 1895
parallellt med första sommarkursen en s. k.
lekkurs med uppgift att utbilda lekledare i
skolorna. Försöket gslog väl ut, och denna
första kurs efterföljdes af en andra och en
tredje, som nu pågår. Antalet ordinarie
deltagare är 35, hufvudsakligen lärare och
lärarinnor i allmänna läroverk, flickskolor och
folkskolor. Sex äro från utlandet. Flertalet
af slöjdkursens medlemmar deltager i leköf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
