Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 26
SVENSK LÄRARETIDNING.
359
penhet. Hvarje vecka förekommer en
»aftonunderhållning» i den rymliga salongen
å Vänhem, hvarvid sång, musik,
deklamation och »lustiga upptåg» stå på
programmet. Festen vid slottet midsommaraftonen
är likaledes traditionell. Ungdomen får då
svänga om i »munter dans kring lifvets
majstång», och efter den glädjen sträcker
sig i flera veckor de ungas glada hopp. Dans
är annars af omtanke för samma ungdoms
hälsa förbjuden å anstalten. Riklig materiell
njutning bjudes af grosshandlare Abraham
son.
Ibland företages en marsch ät i det fria.
Man ordnar sig fyra i ledet. Främst svajar
Sveriges blågula fana. Därefter
broderlandets och så »stjärnbaneret», »Old
Britannias», Hollands, Tysklands, Schweiz’m. fl.
flaggor i brokig blandning. En musikkår,
bestående af trumma, flöjt och bleckpipa,
anskaffas i hast. Via dess toner sätter
skaran sig i gång. När den tystnar, dånar
jublande sång; man måste ge luft åt sina
känslor. Genom leende trakt går tåget
fram.
Man har på återvägen hunnit till bron,
som leder öfver sjön Säfvelången. Solen
glöder i väster, speglande vik står i brand,
och rundt om buktar sig dunkelblå skog.
Man är stolt att kunna sträcka ut sin hand
och säga med skalden: »Se det landet där!
Vårt fosterland det är.» Men främlingen,
som befinner sig fjärran från hemmets strand,
han gripes af hemlängtan. Då faller hans
blick på fanan, symbolen för fosterlandet.
Med kraftig hand griper han om
densamma, och om sin längtan, sin kärlek sjunger
han på det språk, han lärde i sin moders
hydda. Och lyssnande furuskog återgifver
med samma trohet »Sweet, sweet home»
som »Hör oss, Svea». En känsla af
andlig samhörighet enar de många, trots
språkförbistringen.
*
Men så nalkas slutet. Kursen räcker
blott i sex veckor. Väckande, manande
ord ljuda i afskedets stund. »Framåt, uppåt
blifve vår lösen, kamrater!» ljuder det.
Stämningen är varm på festmiddagen hos
grosshandlare Abrahamson. På flera
tungomål frambäres kursdeltagarnas tack till
anstaltens frikostiga beskyddare och till dess
nitiske ledare. För härvarande utländingar
får Nääs företräda hela Sverige: allt hvad
de lärt känna om detta land och dess folk
ha många lärt där. De ha endast ljusa
minnen. Mången skulle kanske önska att
iör alltid få stanna i midnattssolens land.
»Lefve kamla Sverige», utropar en
holländare, som på sex veckors tid lärt sig svenska.
Det ligger vemod i skilsmässan. Tåren
glänser i månget öga. »Jak er micket
be-drypt», bekänner trohjärtadt en nybörjare i
vårt språk. Man trycker hvarandras
händer varmt, länge. Man spanar i mängden,
att ingen måtte bli glömd. Ännu en
handtryckning. Ånghästen frustar otåligt, liksom
tyckte han, att vekare känslor ej passa i
ångans tidehvarf. Skall man någonsin mer
råkas? Ack, världen är så stor, så stor,
vi förlora helt säkert hvarandra i vimlet.
Åh...
En gäll hvissling . . . Och så ... Ut i
världen, ut att på skilda vägar förränta det|
kapital af andlig hälsa och lifsmod, som
man under samvaron förvärfvat, ut att i
handling omsätta de goda lärdomar, man
inhämtat, ut att genom troget, uthålligt
arbete återgälda sin skuld till anstalten.
- y-
Vid 25*års*festen
å Nääs den 30 juni 1897.
(I svenska kursdeltagares namn.)
/, sommarns vindar milda,
vår hälsning fören pä er färd
till Nääs från orter skilda!
Vår enkla hyllningsgärd
må bär a , af er fläkt berörd,
ur våra hjärtan vittnesbörd
om tack för nit att bilda,
för sådd till ädel skörd!
Nu junisolen tänder
för vana Nääs en hedersdag.
Kvartseklet blicken vänder
med minnesgodt behag
till svunna år af trägen id,
med segervinster efter strid,
med ros från fjärran länder; -
en härlig blomningstid!
En trofast odlar mo da,
som redan af sig själf blir lönt,
är nu med gyllne gröda
på skolans fält bekrönt.
Ur ädel håg med framtidsblick
visst tanken på den plantgård gick
att skolans gärning stöda,
som här tog form och skick.
Vi se dess frukter vida,
och Nääs är stamort för vår slöjd,
som ses sitt välde sprida,
hvar helst dess art blir röjd.
Dess mål är klart, trygg fram den går,
i tjänst hos bildningen den står
och vill för ljuset strida
i ädla andars spår.
Här sträfvar man att bringa
i fostrans krafter harmoni,
att deras röst må klinga
från menligt missljud fri.
Här vill man odla handens id
och länka håg och själ därvid
och så dess hjälp betinga
i andens odlingsstrid.
Varmt tack åt den, som lade
fast grund till denna bildningshärd;
som blick och hjärta hade
för kraf i skolans värld!
Varmt tack åt den, som, full af hopp,
den första slöjdbänk ställde opp
vid Nääs, där många glade
uppfriskat själ och kropp!
Den ädle mannen finner
det J ju f t att utså goda frön,
om frukten ock ej hinner
att mogna till hans lön.
Han dubbelt lycklig prisas må,
om han när hjässan blifvit grå,
får se vid tid, som svinner,
sitt verk i fägring stå.
Vid minnesfesten viga
vi in med jubel Nääs ståndar.
Vår hälsning innerliga
det samlad med sig har.
En sinnebild det vara må
af sträfvandet att framåt gå.
Må slöjdens ära stiga
och Nääs i sekler stå!
J. J-n.
(Vid dagens minnesfest öfverlämnas af
svenska kursdeltagare ett konstnärligt
arbe-tadt ståndar till Nääs.)
omställningen.
Ett besök i länsutställningarna.
Till höger strax innanför utställningens
hufvudentré reser sig Nordiska museets
imponerande och vackra byggnad. Dit skall
säkert ingen utställningsbesökande - allra
minst en lärare eller lärarinna - försumma
att styra sina steg. Ty i denna byggnad
jämte en provisorisk tillbyggnad inrymmas
utställningens första och andra sektioner:
uppfostran, undervisning, vetenskapliga
hjälpmedel m. m., hälsovård, husslöjd - den
utan tvifvel värdefullaste och intressantaste
delen af utställningen, åtminstone för dem,
som ej allt för mycket bländas af den
brokiga prakten i hallar och kiosker.
Vi inträda alltså genom museibyggnadens
hufvudportal, stiga uppför den breda
trappan och begifva oss därpå in i det högra
af de båda väldiga rum, som här utbreda
sig. I detta rum samt å de stora läktarna
återfinnas länens kollektiva slöjdutställningar.
Den närmast liggande afdelningen
innehåller Malmöhus läns utställning. Hvilken
mängd af slöjdalster! Konstväfnåder efter
gamla skånska allmogemönster, väggbonader,
dukar, mattor i gobelin, flossa och
»dukagång», skulpturarbeten, broderier m. m.
förekomma här i rik och behaglig omväxling.
Det skulle taga rundlig tid att något så när
grundligt studera detta enda läns utställning.
Och dock har Malmöhus län, jämfördt med
de andra länen, hvarken största utrymmet
eller flertalet utställare. Vid vandringen
genom länsutställningarna må man alltså
»skynda långsamt».
Midt emot den redan nämda afdelningen
har Kristianstads län sin exposition af
slöjdalster, i det hela taget af samma
natur som Malmöhus läns. Dock är äfven
den pedagogiska slöjden här representerad.
Skånes slöjdlärareseminarium i Önnestad
utställer en serie modeller för träslöjd och
flera af länets skolor utställa rika samlingar
af skolslöjdalster.
Blekinge läns utställning näst intill
utmärker sig för synnerligt smakfulla
anordningar. Särskild uppmärksamhet tilldrager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0363.html
