Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
Qtställnmgen.
En engelsk skoltidnings uttalande.
Den utländska pressen har sysselsatt sig
ganska mycket med Stockholmsutställningen.
Vi återgifva nu vid utställningens
afslutande hvad tidningen »The Schoolmaster»,
organ för Englands allmänna lärareförening,
yttrat om skoutställningarna. Så här
skrifver en engelsk lärare, som besökt
Stockholm under sommaren:
Det fjärran belägna och af engelsmän föga
kända Sverige firar i år jubelfest, eftersom
kung Oskar för 25 år sedan besteg tronen.
En nordisk utställning lämnar en bild af den
nuvarande generationens framsteg, och bland
de många bevisen på nationellt
framåtskridande väcker icke minst folkskoleafdelningen
den tänkande besökarens intresse.
»Fem röda minuter» i spårvagn - ju
närmare man kommer Asiens stepper, desto
fortare springa äfven stadskrakar - och så äro
vi vid utställningens snöhvita hufvudingång.
Se till höger! I skuggan af susande lindar
står en byskola, rodnande täckt öfver att se
sig i så fina omgifningar. Byggnaden är ett
verkligt »folkskolehus». *Eektorn vid
Stockholms tekniska skola har gjort upp ritningen
därtill för en by sex eller sju mil* utanför
staden, och huset inrymmer en småskola och
en folkskola jämte bostäder för två lärare.
Förstuga och korridor på nedre botten
hafva väggarna behängda med fotografier af
skolor - exteriörer och interiörer - från
skilda delar af Sverige. Somliga skolor äro
i full verksamhet, andra ligga inbäddade
bland mossbelupna klippor och furor.
De två klassrummen ligga till höger i
korridoren. Folkskolans klassrum är försedt
med den mest tidsenliga skolmateriel, som
erfordras i en landsskola, gymnastikapparat
inberäknad. Småskolesalen är lika tilldragande
i sin soliga trefnad. Till vänster i korridoren
äro de två rum och > kök, som utgöra
folkskollärarens bostad. Är det icke mycket
anspråkslöst eller hur? Är läraren gift med
småskollärarinnan, så hjälper det upp saken
en smula, förstås. Men om de två
lärarekrafterna äro oberoende af hvarandra, är den
vanligen nöjd, som blott har det ena rummet
och köket. Men det är en särskild historia.
I ett af boningsrummen är en gipsmodell
af slöjdseminariet å Nääs som, i förbigående
sagdt, också firar sitt 25-årsjubileum i år.
Modell ören har synbarligen tagit intryck af
de lärdomar i noggrannhet, som hr Salomon
hos honom inpräglat, ty hvarje träd i den
vidsträckta barrskogslunden är återgifvet i
skissen. Men de många tusen forna
Nääs-eleverna skulle höja konstnären titt skyarne, om
han också endast än så svagt kunnat
återgifva en tiondedel af de snillrika lärdomar,
som dem meddelats af direktören hr Salomon.
I andra rummet finna vi ett
lärjungebibliotek och i samband därmed en tidning för
skolbarn (Jultomten).
En trappa upp hafva vi utom
småskollärarinnans rum två slöjdsalar, en för gossar
och en för flickor. Flickornas slöjdrum är
försedt med sybord, rutor, mönster och
atid-ra ting, som erfordras för att lära sig sy,
sticka och andra kvinnliga handarbeten. Gossar
nes slöjdrum innehåller bänkar, verktyg och
modeller från Nääs och är anordnadt för en
klass på sexton lärjungar. Å väggarne hänga
teckningar, som visa slöjdarens riktiga och
oriktiga ställning under arbetet.
Totalkostnaden för detta rums inredning uppgår till
ungefär 800 kronor.
* Engelska, förstås, d. v. s. ungefär en
svensk.
Lärarinnans rum användes till utställning
af skilda skolbänkstyper, bland hvilka en är
ställbar och därför lämplig i landsskolor, där
lärjungar af mycket växlande storlek ofta fin
nas i samma klass.
Vi lämna folkskolehuset, gå ned åt stora
gången mellan gräsplaner och
blomsterrabatter samt komma till en enstaka byggnad,
uppförd till staden Stockholms ära. Vi gå in i
bottenvåningen, där folkskoleväsendet har sin
utställning. Här är ett klassrum, ordnadt af
hr Hj. Berg, lärare vid en af Stockholms
folkskolor. Skolbänkarna äro af nyaste modell,
både starka och bekväma. Vi lägga märke
till svarta taflan, som är försedd med rader
af små kors till hjälp för lärare och lärjungar
vid teckningsundervisningen. Bakre väggen
upptages af tre stora skåp, som innehåller allt
hvad som behöfves för de naturvetenskapliga
lektionerna. Så har tredje skåpet t. ex. ett
antal små lådor, af hvilka hvar och en
innehåller kemikalier och apparater för en
lektion i kemi. Å hyllorna vid fönstren ligga
skrif- och ritböcker från olika klasser.
Slöjdrummet för flickor, anordnadt af
fröken Hulda Lundin, hafva vi redan sett i
miniatyr. Under uppsikt af hr A. Berg,
slöjdinspektör för Stockholm, står
gosslöjdafdelningen, där modellserierna för träslöjd,
grundade på Nääs-systemet, efter mycket
experimenterande ändtligen fastställts och utmynnat
i en grundserie och en supplementserie,
hvardera om 50 modeller. Rummet har äfven
modeller för järn- och pappslöjd.
Skolköket är ej det minst intressanta af
hvad här är utställdt. Vi se fyra spisar,
köksbord, vaskar och fyra uppsättningar af
nödvändiga kökssaker. väggarna hänga
planscher, som visa styckningen af oxe, får och
svin; ett skåp finnes med mjöl, gryn,
kryddor. En svart tafla meddelar uppgift å
ingredienserna i en middag för far, mor,
lärjungen själf och tre syskon till det billiga priset
af 2,5 pence pr man. Grupper af flickor,
växlande mellan 3 och 5, äro sysselsatta vid
spisarna. Ett praktiskt resultat af denna
undervisning är att många hundra fattiga
skolbarn kunna få middag under vintern till ett
pris af 1,5 pence hvartdera.
Fotografier å pelarne visa skolbaden:
grupper om 15-20 barn få ångbad, karbad och
dusch. Erfarenheten har visat, att under det
barnen naturligtvis bli renligare genom dessa
tvångsbad, taga föräldrarna - inånga för
skams skull - bättre vård äfven om sina
barns underkläder.
Hela utställningen gör den största ära åt
dem, som hafva vården om
folkskolebildningen i ett land, där procenten af de
icke-läs-kunniga endast är 0,12. I England är den 7,o.
FÖR DAGEN.
Utställningen afslutad.
Några lärdomar.
Sommarens stora utställning stängde
i söndags afton för sistav gången sina
portar. Den är nu ett minne blott, ett
kärt och angenämt minne.
Få torde de företag varit, som
erhållit ett så godt eftermäle. Från-alla håll
enas man i det allmänna omdämet, att
utställningen såväl till sin anordning som
sitt innehåll varit ovanligt,
lyckad-genom sin anordning utgörande ett nytt
bevis på svensk förmåga att planlägga
och leda, genom sitt innehåll bärande
vittnesbörd om en mångsidig och i
kraftig utveckling stadd svensk kultur.
Bland dem, som hafva särskilda skäl
att med angenäma känslor blicka
tillbaka på den nu afslutade utställningen,
befinna sig äfven vår folkskolas lärare
och lärarinnor.
För det första har ingen föregående
utställning af dem och deras lärjungar
varit så flitigt besökt, och det är med
tillfredsställelse vi anteckna, att kårens
representant, Sveriges allmänna
folkskollärareförening, i väsentlig mån härtill
kunnat bidraga. För det andra har
aldrig förut ett sådant tillfälle stått dem
till buds att erhålla en sammanträngd
helbild af Nordens materiella och
andliga odling, d. v. s, af det nationella
utvecklingsarbete, som de äro kallade att
i sin mån och på sitt sätt understödja
och befrämja.
I sin mån och på sitt sätt.
För en ytlig betraktare kan det
visserligen tyckas, som om folkskolan
rätteligen icke borde haft något med en
allmän konst- och industriutställning att göra
och som om de pedagogiska afdelningar,
hvilka i denna ingått och hvilka
naturligtvis i främsta rummet tilldragit sig
besökande lärares och lärarinnors
uppmärksamhet, i själfva verket varit föga
på sin plats.
Men om en sådan mening af någon
varit hyst, så har den snart blifvit
förträngd af de intryck, som under
vandringen genom utställningsområdet med
oemotståndlig makt måst tränga sig på
hvarje tänkande betraktare.
Hvad som mest imponerat har
nämligen icke varit det rent fysiska, icke de
utställda föremålens massa, dyrbarheten
af deras material o. s. v. Det har
fastmer varit den intelligens, den smak, den
själ, som präglat arbetets alster och burit
vittne om den andliga odlingen hos Ae
människor, hvilkas händers verk dessa alster
varit. Man har vid åsynen häraf blifvit klarare
medveten än man förut varit om hvad
vår store Geijer betecknade såsom
kulturens grundlag, nämligen intelligensens
allt mer växande andel i det mänskliga
arbetet. Och den lärdom, man af detta
intryck kunnat hämta, har varit den, att
om en liten nation sådan som vår skall
kunna hålla sig uppe i täflingskampen
på den materiella kulturens område,
så måste den först och främst se till,
att det kroppsliga arbetet blir i allt full- j
ständigare grad genomträngdt af det
andliga - att vi få en arbetarestam, som
förfogar icke allenast öfver fysisk
muskelkraft utan därjämte äfven öfver en
odlad och öfvad intelligens.
Men med intelligensens odling är
det visserligen icke nog. Allt verkligt
framåtskridande beror dock till sist på
nationens inre hälsa, dess sunda sedliga
hållning. Utan denna blir all kultur
endast ett bedrägligt sken, ett glänsande
skal kring en maskstungen kärna.
Hafva nu de rätt, hvilka tro, att
intelligens och sedlighet stå i det
förhållande till hvarandra, att då den förra hos
den stora massan af folket går framåt,
så måste den senare gå tillbaka? Har
erfarenheten ådagalagt, att så är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
