Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄEARETIDNING.
143
mål, hvilken åsikt också är of verenss tam in
ande ined regeringens, såsom framgår af ett
uttalande af chefen för
ecklesiastikdepartementet.
Då utskottet sålunda rörande första delen
af motionärens yrkande anser, att man bör
afvakta en mera genomgripande reform af
läroverken, innan ändring i schemat
vidtages, och beträffande senare delen väl finner
kompetens hos skriflärarne vara ett
önskemål men på grund af praktiska svårigheter
vid genomförandet ej kan f. n. biträda
motionärens yrkande, hemställer utskottet, att
motionen ej för närvarande må föranleda till
någon kammarens åtgärd.
Rättstafningsreformen.
Vid sitt månadssammanträde i lördags
fortsatte Stockholms läraresällskap
behandlingen af frågan angående förenkling i svens*
ka språkets ortografi.
Denna fråga, som äfven diskuterades på
sällskapets sammankomst den 29 sistlidna
januari, hänsköts då till styrelsen för
vidare behandling. Med anledning häraf hade
styrelsen i ett längre, utförligt motiveradt,
förslag till skrifvelse hemställt, att
sällskapet måtte besluta att så snart som möjligt
ingå till k. m:t med anhållan, att bland
de förenklingar, som kunna komma att
påbjudas beträffande den gällande
rättskrif-ningsnormen, äfven den ändringen måtte
föreskrifvas, att beteckningen dt för t-ljud
utbytes mot t eller U och beteckningen fv
och f för v-ljudet utbytes mot v.
Den diskussion, som följde angående detta
skrifvelseförslag, blef både liflig och
långvarig. Mot detsamma uppträdde rektor L.
M. Wcern, lektor N. Linder och adjunkten
E. a. Rabe.
Dessa talare framhöllo, att den gjorda
utredningen af ämnet ej vore tillräcklig. Med
afseende på Mjudets beteckning funnes i
skolorna visserligen svårigheter, men dessa vore
säkerligen öfverdrifna. De kunde emellertid
lätt afhjälpas, om man uppsköte inlärandet
af nämda ljud till ett högre stadium, då
lärjungen vunnit tillräcklig grammatisk
insikt.-Lärokurserna borde alltså ändras,
fordringarna minskas. Stafningen lärde man ej
genom några regler utan genom läsning. För
öfrigt vore det tvifvelaktigt, om den
föreslagna ändringen skulle medföra någon
lättnad, troligt däremot, att den skulle medföra
förbistring och osäkerhet. Genom allt för
hastiga reformer skulle man göra väld på
rättstaf ningen s organiska enhet och historiska
utveckling.
De hittills misslyckade försöken manade
till försiktighet och varsamhet, och en bitter
erfarenhet hade vi i den på sin tid påbjudna
konsonantförenklingen, hvilken måste
återtagas. Det vore i högsta grad betänkligt att
göra skolan till experimentalfält för
rättskrif-iiingen. Skolans stafning skulle alltså blifva
en, men allmänhetens en annan. Genom den
föreslagna förändringen skulle den fonetiska
principen kullslå samhörighetslagen,
konsekvenserna skulle blifva farliga och efter
konsonantförändringen vore steget ej långt till
förändringen af våra vokalljud. Borttagandet
af dt skulle slutligen åstadkomma flera
»störande påminnelser», dubbelmeningar skulle
uppstå och språket skulle göra vitzar på egen
hand.
För styrelsens förslag uppträdde energiskt
ordföranden, rektor Schwartz, äfvensom
professor J. A. Lundell, lektor E. Bråte och
d:r 0. A. Stridsberg.
Styrelsen hade – betonade dessa talare -
i det framlagda skrifvelseförslaget, i samråd
med åtskilliga lärare i modersmålet, sökt
åstadkomma möjligast mångsidiga belysning af den
föreliggande frågan och dess betydelse för
undervisningen. Vidare kunde man åberopa
en 30-årig diskussion af frågan i vårt land,
och dessutom vore ju k. m-.t i tillfälle att
infordra ytterligare utlåtanden från
vederbörande myndigheter.
De svårigheter, som i synnerhet Mjudet
vållade skolorna, vore allt för väl kända af hvar
och en, som sysslat med undervisningen på
skolans nedersta stadier. Dessa svårigheter
vore nu visserligen icke större än förr, men
krafvet på modersmålsundervisningen vore
nu betydligt större än förut.
Kulturmaterialet hade vuxit, och man hade nu ej råd att
offra så mycken tid på rättskrifningen,
hvarför det vore nödvändigt att mönstra ut det,
som hade lägre bildningsvärde. Att uppskjuta
inlärandet af Mjudet ginge ej för sig. Det
måste tyvärr inläras mycket tidigt, bland
annat för uppsatsernas skull, hvilka taga sin
början i fjärde klassen. Hvarje reform i
rättskrif ningen borde börja i våra skolor. Det
vore det uppväxande släktet, som lättare lärde
sig nyheter på detta område, ty icke kunde
man tvinga eller begära af de äldre, att de
skola förändra ett en gång inlärdt
stafningssätt, af hur irrationell beskaffenhet detta än
måtte vara.
Sant vore, att misslyckade reformer hade
gjorts, men icke vore detta skäl för att
alltid stanna vid det gamla. Talet om
samhö-righetslagen vore ej af någon större betydelse,
ty på rättskrifningens område vore det helt
enkelt omöjligt att alltid tillämpa densamma.
Att den föreslagna förändringen skulle
medföra en orimligt stor lättnad vid modersmål s
-undervisningen låge i öppen dag, och
följderna skulle ej antaga den hotande karaktär,
som förslagets motståndare tycktes föreställa
sig. Frågan vore af största vikt; den vore
numera ej någon filologfråga, knappast
skolfråga, den vore en social fråga.
Efter slutad diskussion blef styrelsens
förslag med 27 röster mot 10 antaget.
Möten mellan skolråd
och lärarepersonal.
Fellingsbro: Vanartiga barn skola så mycket
som möjligt isoleras från sina kamrater vid
undervisningen, på rasterna och vid gåendet
från skolorna. Därjämte skola sådana barn
hvarje dag erhålla en timmes särskild
undervisning af läraren, som därför erhåller
särskild ersättning. I svårare fall intages
dylikt barn å fattiggården för att skiljas från
ett tilläfventyrs dåligt hem.
Sätila, Älfsb: Månadskurser skola införas i
pastoratets samtliga folk- och småskolor.
Betygsböcker för alla i skolåldern varande barn
utdelades. Hvarje skola och skolrådsledamot
skall erhålla ett ex. af nya folkskolestadgan.
Samtliga skolsalar erhålla ändamålsenlig
ventilation.
Dödsfall.
O. J. Sjögren f. Den 21 sistlidna
februari afled i sitt hem i Elfros,
Härjedalen, efter en längre tids tärande
bröstsjukdom en af länets mera bemärkte lärare,
Olof Jonsson Sjögren, i en ålder af nära 40 år.
S. var född i Klöfsjö församling 1858
och härstammade från en gammal
bondesläkt. Efter att en tid hafva verkat som
småskollärare genomgick han Ahlbergs
missionsskola i Örebro samt därefter
Hernösands folkskollärareseminarium, där han tog
afgångsexamen 1887. Såsom folkskollärare
tjänstgjorde han därefter några år i Åsarne,
till dess han 1890 tillträdde den plats, där
han nu aflidit.
Vid sidan af sin egentliga läraretjänst
utöfvade S. en synnerligen välsignelserik
l verksamhet som religiös folktalare, hvilket
| tillika med hans sällspordt fromma och
krist-| liga lefnad gjorde honom aktad och afhållen
| af alla, med hvilka han kom i beröring.
Hans bortgång betecknar därför en stor
förlust såväl för den församling han med
sådan trohet och nit tjänat som äfven för
lärarekåren, hvilken i honom förlorat en ädel
och vänsäll kamrat. Enkel och flärdlös i
sitt uppträdande, ofta vägande sina ord på
guldvikt, utöfvade han inom kamratkretsen
genom sitt sedliga allvar och manlighet,
djupa erfarenhet och på samma gång blida
och lugna väsen ett förädlande inflytande.
Frid öfver hans minne!
Th. H.
Torsten Rudenschölds
minne.
Ett upprop till lärarekåren.
Genom sitt deltagande i Comeniusfesten
| 1892 och Pestalozzifesten 1896 hafva
upp-fostringsarbetets målsmän i vårt land visat,
att de uti vördnaden för detta arbetes stora
banbrytare och uti hängifvenheten för den
uppgift, som af dem blifvit lämnad vår tid
i arf, känna sig samhöriga med bildningens
vänner inom hela den öfriga världen.
Men vid sidan af de världshistoriska
minnen, som vi på uppfostrans område hafva
gemensamma med andra kulturfolk, gifves
det på samma område äfven minnen af rent
nationell art, hvilka för oss svenskar hafva
! en alldeles särskild betvdelse. Ett bland de
i
i vackraste och renaste bland dessa är Torsten
\ Rudenschölds.
Det som gjorde Torsten Rudenschölds
storhet var icke i främsta rummet hans snille
såsom tänkare eller hans konstnärlighet
såsom undervisare; det var fast mer den
sällsynta ädelhet, som var grunddraget i hans
karaktär, den brinnande tro på vårt folks
lyckliga framtid, som besjälade hans
verksamhet, den genomträngande klarsynthet, som
kom honom att i folkets uppfostran finna
grundförutsättningen för dess framtid, samt
den s j älf uppoffrande nitälskan, hvarmed han
till sin lefnads slut rastlöst arbetade på att
tillvinna folkskolan hela samhällets
omvårdnad och förtroende. Det är framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
