Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
imiterande. Utan votering blef detta
yrkande af kammaren bifallet.
I andra kammaren uppstod en något
längre debatt, hvilken öppnades af motionären,
hr Fridtjuv Berg, som fann de för
afstyr-kandet anförda skälen synnerligen klena. Han
medgaf villigt, att det ur flera synpunkter
vore önskvärdt, om tidningspressen mera
allmänt ville motarbeta publikens
skandalhunger i stället för att nära densamma, men huru
man på lagstiftningsväg skulle vinna detta
önskemål hade utskottet ej ens kunnat
antyda. Till ett stort misstag hade utskottet
gjort sig skyldigt, då det låtit förstå, att barn
starkare påverkades genom att läsa ett och
annat kort tidningsreferat än genom att
personligen närvara och med egna ögon och
öron bevittna hvad som försigginge. Ingen,
som hade minsta erfarenhet om den
omedelbara åskådningens betydelse för ungdomen,
kunde härom hysa någon tvekan. Mot
utskottets invändning att åldersgränsen för fritt
tillträde i alla händelser ej kunde sättas
högre än till 15 år, enär vittnesplikt vid denna
ålder inträdde, genmälde talaren, att man
svårligen kunde förstå, huru 15-åringens
skyldighet att på kallelse inställa sig vid en
förhandling, där han som vittne gjorde nytta,
kunde konstituera någon rättighet för honom
att utan kallelse öfvervara förhandlingar, med
hvilka han ingenting hade att skaffa. För
öfrigt hade utskottet alldeles orätt i sitt
påstående, att med en åldergräns af 15 år föga
skulle vara vunnet. Det vore nämligen just
åldern 13-16 år (»Öfvergångsåldern»,
»slyng-elålderro), som det ur uppfostringssynpunkt
vore allra viktigast att skydda mot
demoraliserande inflytelser.
Sant vore visserligen, att åtskilliga domare
brukade med eller utan förevändning förmena
minderåriga tillträde till rannsakningar, men
att de på dylikt sätt toge sig en rätt, som
de strängt taget ej ägde, vore åtminstone
ej ägnadt att höja ungdomens respekt för
deras omutliga laglydnad. Man klagade i vår
tid mycket öfver »ungdomens sedliga
förvildning» och tillgrepe för dess förklaring ofta de
mest omöjliga orsaker och för dess
bekämpande de mest omöjliga medel. Här hade man
en af orsakerna och ett af botemedlen, och
detta senares begagnande skulle ej kosta ett
öre och icke kränka någons rätt. Hvarför
skulle man då säga nej? Med anledning af
medkammarens nyss fattade beslut yrkade
talaren återremiss.
För återremiss talade äfven
Häradshöfdingen O. L. M. Schenström samt hrr C.
Sandqvist, Emil Hammarlund och John
Olsson, hvilka framhöllo, att det icke allenast
vore brottmål utan äfven en mängd andra
mål, sotn på ungdomen måste utöfva en
ofördelaktig inverkan, samt att särskildt för
de större städerna en åtgärd i motionens
syfte vore af trängande behof påkallad.
Flera andra kammarledamöter tillkännagåfvo
genom instämmanden, att de voro af
samma mening.
För utskottets hemställan talade med
tvekan hr Folke Andersson i Helgesta samt
utan tvekan hrr P. Gr. Pettersson i Brystorp
och M. Andersson i Löfhult, de båda förra
ledamöter af utskottet, den siste suppleant.
De hade icke funnit några som helst
olägenheter af minderårigas närvaro vid
tings-förhandlingarna. Hr Andersson fann det
t. o. m. rent af nyttigt, att barnen finge
se brottslingarna stå där i sin fångdräkt
såsom afskräckande och uppfostrande
exempel för den omgifvande allmänheten, och
hr Pettersson menade, att om en förändring
vore behöflig, så hade väl juristerna i
kammaren kommit med förslag därom, så att
inte en skollärare behöft befatta sig med
sådana saker.
Slutet blef, att äfven andra kammaren utan
votering återremitterade ärendet till utskottet.
Läroverkslärarnes och
seminarielärarnes lönefråga
är af statsutskottet enhälligt afstyrkt på
följande grunder:
Eiksdagens båda kamrar hafva vid flera
särskilda tillfällen, då frågan om löne- och
pensionsreglering för lärarne vid de allmänna
läroverken förevarit, godkänt de
aflöningsbe-lopp, som nu föreligga till pröfning, ehuru
af särskilda orsaker något enigt beslut om
löneförhöjning icke kommit till stånd. Sedan
dess har emellertid tillkommit en
omständighet, som måste tagas i betraktande Vid
ordnandet af ifrågavarande lärares
löneförhållanden. Riksdagen har nämligen i skrifvelse till
k. m:t i fråga om pension för lärarne vid
folkskollärare- och
folkskollärarinneseminari-erna den 17 maj 1897 uttalat, att riksdagen
ansåge synnerligen önskvärdt, att sådan
förändring i afseende å pensionsvillkoren för
lärarne vid elementarläroverken vidtoges, att de
blefve förpliktade att bidraga till sin
pensionering. Som emellertid det nu förevarande
förslaget till pensions- och lönereglering är
uppgjordt utan tagen hänsyn härtill, lär
detsamma icke böra af riksdagen i strid med
dess i frågan uttalade åsikt godkännas.
För hvad statsutskottet i sammanhang
härmed yttrat i själfva skolfrågan redogöres
här ofvan.
Den tillfälliga löneförbättring, som hittills
utgått, skall enligt utskottets förslag
fortfarande tillkomma lärarne, dock med
förhöjning i hvarje lönegrad till 500 kr. för
rektor, lektor, adjunkt och kollega. "Samma
förslag skall gälla äfven lärarne vid högre
lärarinneseminariet och vid
folkskollärareseminarierna ; lärarinnorna få emellertid blott
250 kronors tillägg.
Därjämte hafva vissa löneförbättringar
föredragits för teckningslärare och musiklärare.
Understöd åt enskilda läroverk.
K. m:t har, såsom vi uti n:r 7 af denna
tidning redan omnänit, föreslagit, att
riksdagen må lämna ett förslagsanslag af högst
40,000 kronor till understöd åt enskilda
läroverk att utgå med högst 12,000 kr. åt
läroverk, som förbereda till
mogenhetspröf-ning och högst 4,000 kr., som motsvara
femklassiga allmänna läroverk med tillägg
af särskild afslutningskurs.
Vid behandling af detta ärende i
statsutskottet har framlagts Uppsala
domkapitels utlåtande öfver styrelsens för Uppsala
enskilda läroverk gjorda ansökan om ett
understöd af 7,800 kronor. Domkapitlet
anser sig hvarken böra till- eller afstyrka, då
lärarekrafterna väl äro goda, men det
nyligen inrättade läroverkets frukter föga
kända. Direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk har hyst betänkligheter
att tillstyrka höjande af anslagen för f. d.
Beskowska skolan och Palmgrenska
samskolan eller något som helst anslag till
Stockholms nya samskola, då denna är en
ej ännu färdigbildad läroanstalt.
Utskottet anser önskvärdt, att enskilda
skolor finnas, där nya anordningar vid
undervisningen kunna pröfvas, hvadan det bör
ligga i statens intresse att understödja däraf
förtjänta skolor, som sådant behöfva.
Pröfningen häraf bör lämpligen uppdragas åt
direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk och åt eforalstyrelserna. Då
nu tillgängliga medel synas nog knappa,
anser utskottet den hittills anslagm, summan
böra höjas och hemställer därför,
att k. m:ts förevarande framställning må
på det sätt’bifallas, att riksdagen, med
återkallande af medgifvandet om användning af
reservationerna å anslagen till allmänna
läroverken till understöd åt enskilda läroverk,
under riksstatens åttonde hufvudti ;el till
understöd åt enskilda läroverk, hvilkas
undervisningsformer och metoder af k. m:t
pröfvas lämpliga, uppför ett förslagsanslag af
högst 35,000 kr. att, sedan i frågj} om
läroverk förlagdt i hufvudstaden direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk och
eljest vederbörande eforalstyrelse efter
granskning af läroverkets räkenskaper vitsordat, att
läroverket är i behof och gjort sig förtjänt
af sådant understöd, enligt dex närmare
bestämmelser k. m:t kan finna lämpligt
föreskrif-va, utgå med högst 9,000 kr. åt sådana läroverk,
som förbereda till mogenhetspröfning, och
högst 3,000 kr. åt sådana, som mot 3vara
fem-klassiga allmänna läroverk med til ägg af en
särskild afslutningskurs.
Tryckning af
folkskollärarespmina-riernas årsredogörelse^.
Härom yttrar statsutskottet följande:
Utskottet har väl på de i
statsrådsprotokollet anförda skäl funnit önskvärdt, *tt
ifrågavarande berättelser varda till trycket
befordrade, men har därvid velat ifrågasätta,
huruvida icke de intressen, som i deTta
afseende gjort sig gällande, kunde blifva fullt
tillgodosedda genom vidtagande af en sådan
åtgärd endast hvart annat år, då alltså
sammandragna berättelser för två år skulle
tryckas. Det erforderliga anslaget skulle då
kunna nedsättas till hälften af det i
propositionen äskade belopp.
Utskottet hemställer därför, att k. m:ts
förevarande framställning må på det sätt
bifallas, att riksdagen för tryckning hvart annat
år i erforderligt antal af de i gällande
seminariestadga föreskrifna årsredogörelser höjer
det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda anslag till seminarier för
folkskollärares bildande med 1,200 kronor.
Arvodena åt lärarne vid seminariernas
öfningsskolor.
Hvad k. m:t härom föreslagit (se denna
tidning n:r 4!) har oförändradt tillstyrkts
af statsutskottet.
Statsbidrag för landstingsseminariernas
lärarepersonal.
Den härom af k. m:t framlagda
propositionen (se n:r 5!) har tillstyrkts af
statsutskottet med ett par oväsentliga ändringar
i afseende på de ifrågasatta villkoren för
uppbärande af bidrag.
Hvad först - yttrar utskottet - beträffar
den i moment b) omnämda styrelse, torde
antalet af de i densamma ingående personer,
enligt utskottets mening, böra bestämmas till
minst tre. Hvad vidare angår det i moment
e) föreslagna förbehåll, att lärare eller
lärarinna ej får innehafva annan tjänst, till
hvilkens innehafvares aflöning lönetillskott af
statsmedel utgår, lärer detta stadgande hafva
afseende å det fall, att folkskollärare erhölle
anställning vid något af ifrågavarande
seminarier. Då emellertid ett sådant fall mera
sällan torde kunna förekomma på grund af
den tjänstgöringstid, bada dessa befattningar
kräfva af sina innehafvare, men berörda
stadgande däremot skulle utesluta möjligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
