Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
SVENSK LÄRARETIDNING.
JSf:r 38
det kontrollen öfverlämnas åt den sedan
1890 här i landet verksamma
fabriksinspektionen.
Kommittén påvisar ock, att skolgången
hos oss vanligen först med det 13:e året
afslutas. Barnen borde därför, liksom det är
stadgadt i Tyskland, först efter fyllda 13
år få användas i fabriksarbete, särskildt
som deras fysiska utveckling eljest lätt
tager skada. Undantag kunde dock äga rum
för barn, hvilka redan vid 12 års ålder
genomgått fullständig folkskolekurs. Af samma
dels undervisnings-, dels sanitära skäl
föreslår kommittén också, att barnen ej förrän
vid fyllda 15 år skulle kunna underkastas
längre arbetstid än 6 timmar pr dag.
Fortsatt undervisning mellan 13-15 år blefve
härigenom möjlig.
Nu framställer sig den frågan: Är
verkligen i vårt land statens ingripande för att
skydda de i fabriksarbete anställda barnen
nödvändigt? Härtill skulle med andra
kammarens andra tillfälliga utskott 1886 kunna
svaras, att bruket att använda minderåriga
arbetare skrider till följd af industriens
utveckling och konkurrensens tilltagande med
nödvändighet öfver till missbruk, om hinder ej
ställas därför. Lagstiftningens nödvändighet
framgingo ock af alla undersökningar och
af all eftertanke, som ägnats detta ämne;
och man kunde våga det påståendet, att på
en förnuftig lagstiftning rörande
minderårigas användande i industriellt arbete berodde
i väsentlig mån den framtid, som det
moderna samhället ginge till mötes. Om vårt
land ville göra anspråk på att vara ett
kultursamhälle, hade det ock ovillkorlig
skyldighet, lika väl som rätt, att taga hand om
sådana sina medlemmars bästa, hvilka,
såsom barnen, ej själfva mäktade försvara sig
i sina viktigaste lifsintressen.
Sverige utvecklade sig också allt mer och
mer till ett storindustriellt samhälle, och
just därför blefve för den närmaste
framtiden en hufviiduppgift att tillse, det vi ägde
lagar, hvilka på samma gång de
tillgodo-såge industriens berättigade kraf, verkligt
effektivt skyddade det uppväxande släktet
mot ett ofveransträngande arbetes faror för
såväl kropp sona själ.
Talaren framlade till sist följande
resolutionsförslag :
1. Statens ingripande på lagstiftningsväg
för att skydda de i arbete anställda barnen
och minderåriga mot ett öfverdrifvet arbetes
skadliga verkningar i fysiskt, intellektuellt
och moraliskt hänseende är af erfarenheten
visadt vara nödvändigt.
2. Den nuvarande lagstiftningens fel är
framför allt dess brist på effektivitet till följd
af bristfällig kontroll öfver lagarnas
efter-lefnad.
I den härpå följande diskussionen
deltogo Öfverläraren M. Nelander i
Norrköping, folkskolläraren Axel Th. Vahlström i
Sköfde samt folkskollärarinnan Adéle
Vetterlind i Jönköping. Alla voro af samma
mening som inledaren och framlade blott
åtskilliga nya skäl för behofvet af effektiv
skyddslagstiftning i detta fall. På hr A,
Th. Vahlströms förslag och med
instämmande af inledaren fogades till dennes re-
solutionsförslag ett tredje, så lydande
moment:
3. Mötet uttalar sin anslutning till
kommitténs för omredigering af berörda
förordning föreslagna framflyttande af minimiåldern
för deltagande i det arbete, som
förordningen afser, från 12 till 13 år.
Vid härefter framställd proposition blefvo
alla tre punkterna enhälligt antagna såsom
mötets uttalande i frågan.
P. Borgh.
Professor Curt Wallis föddes 1845 i
Stockholm, där fadern var grosshandlare.
Studentexamen tog han i Uppsala 1861, blef med.
kand. 1868, med. licentiat 1870 och med. d:r
i Lund 1874. Amanuens vid medicinska
afdelningen å akademiska sjukhuset i Uppsala
1869-70, vid patologiskt-anatomiska
institutionen i Stockholm 1870-71 och vid
serafi-merlasarettets medicinska afdelning till
sistnämda års slut. Docent i patologisk
anatomi vid Karolinska institutet 1874.
Sekreterare hos lärarekollegiet vid institutet samma
år till år 1877. Tidtals bestred han
adjunkturen i nämda ämne vid sagda läroanstalt,
innan han 1884 blef e. o. professor däri. Har
varit intendent vid Ramlösa hälsobrunn,
sekreterare i svenska läkaresällskapet och
redaktör för sällskapets tidskrift »Hygiea».
Erhöll 1874 af sällskapet Regnellska priset, 2,000
kr., för en afhandling om Rivierans kurorter.
Har företagit flera utländska resor till Paris,
Sicilien, Italien, Egypten, Schweiz, England,
Rhenländerna, Böhmen, Amerika o. s. v. En
frukt af hans amerikanska resa var den år
1888 utgifna boken: »Amerikanska
skolförhållanden särskildt med afseende på
samskolan och dess hygien». Har i öfrigt utgifvit
en hel mängd arbeten i medicinska och
hygieniska frågor. Särskildt må här nämnas hans
år 1895 utgifna »Fysiologi och hälsovårdslära
jämte sjukvårdslära för flickskolorna och
hemmen». Läkaremedlem af
folkskoleöfverstyrelsen i Stockholm åren 1889-90 och från
1891 ledamot af riksdagens andra kammare,
där han lagt sitt tungt vägande ord i
åtskilliga skol- och hygieniska frågor. Mest känd
inom folkskollärarekåren torde professor
Wallis vara genom sin på föranstaltande af
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening år 1894 utarbetade sakrika
redogörelse för hälsovårdsförhållanden vid
svenska folk- och småskolor - ett arbete, som på
sin tid väckte stort uppseende och nog i sin
mån ej så litet bidragit till att på detta
område åstadkomma en liten förbättring.
folksl^ollärarebristen.
säga domkapitlen och
seminarierektorerna?
Ecklesiastikdepartementet anbefallde
genom skrifvelse af den 13 sistl. juni
samtliga domkapitlen att före den 15
dennes inkomma med yttranden,
huruvida brist å lärare och lärarinnor vid
folkskolan förefinnes inom stiften samt
därvid, om sådan brist äger rum, efter
vederbörande seminarierektors hörande,
afgifva förslag om huru bristen
lämpligen skall kunna afhjälpas.
I går hade till departementet
inkommit yttranden från Stockholms städs
konsistorium samt från samtliga
domkapitlen utom det i Kalmar. Vi hafva
varit i tillfälle att i
ecklesiastikdepartementet taga del af dessa tämligen skif-
tande yttranden och anföra här det
hufvudsakliga ur de digra handlingarna i
denna för folkskolan viktiga
angelägenhet.
Stockholms stads konsistorium
har inskränkt sig till att öfverlämna
yttrande från öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor, »och har konsistorium vid
detsamma intet att erinra».
Öfverstyrelsen meddelar i sitt utlåtande
helt kort, »att brist å lärare och lärarinnor
vid Stockholms folkskolor ej för närvarande
förefinnes, likasom ej heller någon sådan
brist yppat sig under de tio sistförflutna
åren ».
Uppsala domkapitel
har af folkskoleinspektörernas yttranden
inhämtat, att brist på lärare och lärarinnor vid
folkskolan förefinnes öfver allt inom stiftet,
ehuru densamma inom olika delar af stiftet
vållar olika olägenheter. För den skull
tillkännagifver domkapitlet, med instämmande i hvad
seminarierektor J. H. Bergendal framställer,
att det anser, det den ifrågavarande bristen
lämpligast afhjälpes genom att tvänne nya
seminarier till en början upprättas, ett för
utbildande af folkskollärare och ett för
folkskollärarinnor, och föreslår domkapitlet,
att det förra seminariet måtte förläggas i
Strängnäs och det andra i sydvästra Sverige,
exempelvis Helsingborg eller Halmstad.
l sitt till domkapitlets yttrande fogade
utlåtande säger rektor J. H. Bergendal> att det
är påtagligt, att en rätt betydande brist på
lärare och lärarinnor måste förefinnas i
riket, då inga nya seminarier inrättats under
de senaste 20 åren, medan lärareplatserna
alltjämt ökats. Medan denna brist
förmärkts till och med öfver allt i
ärkestiftet, har den inom andra delar af landet
förorsakat betydande svårigheter.
Visserligen kan det ännu lyckas en församling att
erhålla dugliga sökande genom att höja
lönen, men fattiga församlingar, som mest
lida af lärarebristen, kunna ej tillgripa
denna utväg. Därför måste staten tillse,
att läraretillgången motsvarar behofvet,
genom inrättande af nya seminarier.
Inrättandet af parallellklasser vid de
redan befintliga seminarierna anser han
däremot ej ändamålsenligt, då en del
seminarier redan äro alldeles för trånga och då
det måste inverka menligt på den praktiska
utbildningen af eleverna. En åtgärd, som
föreslås af en af ärkestiftets folkskoleinspektörer,
och som går ut därpå, att bristen skulle
afhjälpas genom att dugligare folkskollärare
och lärarinnor finge enskildt vid sina
skolor utbilda elever, som sedan skulle aflägga
folkskollärareexamen inför särskilda
censorer, samt att lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor måtte erhålla dispens från
folkskollärareexamen, anser hr B. böra
endast i undantagsfall vidtagas.
Hr B:s förslag, som äfven gillats af
domkapitlet, går därför ut på inrättandet af två
nya seminarier till de 12, som förut finnas.
Om seminarierna blifva 14, kunna omkring
350 folkskollärare och folkskollärarinnor vid
dem årligen utexamineras. Om man
antager, att hyar och en af dessa 350 lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
