Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 44
afslutande. Bektor Vickbom besvarade i ett
innehållsrikt föredrag frågan: »Hvarför fira
vi historiska minnesfester?» Talaren
framhöll, att liksom det för den enskilde kan vara
nyttigt att i minnet bevara och
understundom erinra sig de erfarenheter han gjort i
lifvet, så är det äfven af vikt för ett folk att
i minnet återkalla de tider, som farit, samt
att taga lärdom däraf. Den historiska
minnesfesten skulle äfven i sin mån bidraga att
väcka den varmt fosterländska anda, som
borde vara rådande hos alla och särskildt
hos seminariets elever, hvilka ju beredde sig
till den maktpåliggande uppgiften att fostra
folkets barn till goda och nyttiga medborgare,
besjälade af kärlek till sitt fosterland. För
öfrigt hölls föredrag af en elev, och sången
klingade hurtigt.
- Stark vilja bryter berg är en gammal
sanning, som gäller i synnerhet vid anläggande
af skolträdgårdar. Då frågan om
trädgårdsskötseln kom före vid Säfsjökretsens möte
för en tid sedan, framlade den gamle
folkskolläraren J. Lindqvist i Svensbygd
åtskilliga af sina erfarenheter i frågan. Han
yrkade, att man ej skulle lägga för stor börda
på församlingarna, som ändå hafva dryga
utgifter för skolorna. För 17 år sedan hade
han och hans skola blifvit förlagda till ett
kalt berg, där han till »jordland» fick ett 80
kvadratalnar stort jordstycke. Men han gräfde
och förde upp dikesjordeii på berget.
Grannarna läto honom taga jord utom sin plan.
Nu är det fordom kala berget till största
delen gömdt af buskar och grönska, och den
ödsliga enbuskefällan är numera trädgård.
Han har vackra prydnadsträd, grönskande
bersåer, krusbärs- och vinbärsbuskar i mängd,
många slags körsbärsträd, som bära rikligt
och synas må förträffligt, ja äfven hans små
päronträd och applar börja bära frukt.
- Den falske Orlundaskollåraren, d. v. s.
målaregesällen J. E. Johansson-Bolmér från
Bolmsö i Kronobergs län, har af Aska
häradsrätt förklarats saker till
betygsförfalskning och dväljes, tilltalad för liknande brott
inom Gotlands norra häradsrätts domvärjo,
fortfarande å Visby cellfängelse, där han
under förra veckan undergick rannsakning. Med
en otrolig färdighet bortförklarar han de för
honom mest graverande fakta, och det enda
han tyckes sörja öfver är, att han -
»utled-sen» och »sjuk» - inför Aska häradsrätt
aflade bekännelse rörande förfalskning af de
betyg, på hvilka han inom Orlunda socken
blef utsedd til] vikarierande folkskollärare.
Nu vill han emellertid ha sin dom, och
åklagaren blef ålagd att den 15 november förete
slutbevisning. Johansson-Bolmér, som
tillförene varit straffad för förfalskning, är ett
sorgligt bevis på hvart en förvänd
lärdomshögfärd kan drifva en person. Han har goda
intyg på att äga stor yrkesskicklighet som
målare, men han har prompt velat agera
skollärare, hvilket ländt honom till olycka.
- Om våra sockenbibliotek höll
folkskolläraren L. Lindblom i Högsjö ett längre föredrag
vid senaste mötet mellan lärare och skolråd
i V. Vingåker. Så viktig som
sockenbibliotekens uppgift erkändes vara för
folkbildningen, enär skolan blott vore en
grundläggande och väckande anstalt, hade dessa
bibliotek dock flerstädes groft försummats och
alldeles icke uppfyllt sitt ändamål att verka
för själfutvecklingen. Detta berodde mest
därpå, att de ej innehölle något, som
passade för barn och ungdom. Tal:n framställde
den önskan, att vid bokinköp
lärarepersonalen måtte få lämna skriftligt förslag och göra
sin pedagogiska insikt gällande samt att ett
årligt anslag af kommunala medel måtte
beviljas för biblioteket. En sådan uppgift vore
ingen uppoffring - de andliga behofven äro
lika berättigade som de lekamliga.
Föredraget väckte allmänt intresse, och det
upplystes, att biblioteksstyrelsen skulle nästa år få
att röra sig med 350 kronor. Till en
tre-mannakommitté skall lärarekåren snarast
inkomma med skriftliga förslag å lämplig
litteratur till skolbiblioteken.
Sveriges allmänna
folkskollärareförening.
Valen.
a) Medlemmar i centralstyrelsen.
Stockholms-kretsen: de afgående samt
Alexander Jonsson i Stockholm.
Ragunda-kretsen: dito.
Mönsterås kretsen: de afgående samt Hj.
Boström i Sundsvall.
Uppsala-kretsen; J. G. Söderberg, Fr. Berg,
Alexander Jonsson och Hj. Boström.
b) Revisor.
Stockholms-kretsen: Nils Lundahl i Lund.
Mönsterås-kretsen: K. E. Lidholm i
Stockholm.
Uppsala-kretsen: E. B. Svanström i Uppsala.
Förändring af arbetssättet.
Hedemor a-kretsen har gjort följande
motiverade uttalande:
Allmänt kändt och erkändt är det
oegennyttiga arbete och oförtrutna nit, som S. A.
F:s nuvarande styrelse alltjämt nedlagt för
vår stora och lifskraftiga förening, och lika
allmän och djup är ock tvifvelsutan den
tacksamhet, som styrelsen härför åtnjuter hos
föreningens medlemmar. Då det oaktadt
He-demorakretsen härmed vill uttala sina
sympatier för ett förändradt arbetssätt i den
riktning, som motionen anvisar, sker detta
ingalunda såsom ett misstroendevotum mot
den styrelse, som nu under föreningens
hittills gångna skede fört dess runor med den
äran, utan fastmer och uteslutande med
tanken fäst på de dagar och förhållanden, som
stunda.
Den styrelse, som nu leder föreningens
angelägenheter, är med ringa ändring densamma,
som burit tungan och hettan från föreningens
stiftelse. Den hänförelse för saken, hvaraf
denna styrelse besjälats, har burit rikliga och
goda frukter till föreningens fromma. Men
hvad borgar för, att en ny styrelse, som helt
naturligt så småningom måste träda i den
gamlas ställe, skall, vald efter nuvarande
valsätt, ledas af samma hänförelse som sin
föregångare. Nu väljas vid nyval sådana,
som man antingen par renommée eller genom
Svensk Läraretidning känner såsom
intresserade och framstående skolmän. Men goda
teoretici pläga vara dåliga administratörer,
och ho kan därför borga för, att den, som
man lärt känna såsom en stor teoriernas
man, skall väl fylla sin plats i en styrelse
med en vidsträckt och ansvarsfull
administrativ myndighet? Häri se vi en anledning
till förändring af valsättet.
Hittills hafva de förslag, som emanerat
såväl från styrelsen som kretsarna, blifvit
af-gjorda på det sätt, att hvarje krets fått säga
sin mening genom att med ett ja eller nej
besvara en fråga, hvarigenom den gifvit
ja-kande eller nekande svar till det föreliggande
förslaget. Härigenom blifva frågor af för
föreningen gemensam natur visserligen i en
ganska koncis form besvarade, men detta sätt
att affärda dern är icke att förorda. Då
kretsen inser, att ett lifligt diskuterande för eller
emot ej kan leda till annat än ett helt kort »ja»
eller »nej», frestas den lätt att behandla
centralstyrelsens frågor mera som bisaker - ifall
den behandlar dem alls. De motiv eller nya
synpunkter, som under diskussion i en krets
kunna framkomma, komma ej längre: den
förelagda frågan skall med ja eller nej besvaras,
och därmed punkt. Ett sätt härvidlag vore
ju att låta protokoll från förda diskussioner
medfölja till centralstyrelsen för att af denna
i mån af behof användas. Kesultatet af ett
dylikt arrangement ligger emellertid i allt för
öppen dag, för att vi skulle ens vilja offra en
tanke därpå. Bättre synes då vara, om
frågorna såsom hittills först finge behandlas på
kretsarnas sammanträden för att sedan af
ombudsmötena handläggas. På sådant sätt
skulle de åsikter och meningar, som de olika
kretsarne representera, genom vederbörande
ombud kunna blifva framförda och
debatterade - hvilket utan tvifvel i månget fall
skulle vara nyttigt.
En maktförflyttning från centralstyrelsen
till ombudsmötena bör vara ganska lämplig.
De beslut, som af ett ombudsmöte fattas
skulle tvifvelsutan blifva resultat af en vida
mångsidigare behandling än hvad den
fåtaliga centralstyrelsen mäktar åstadkomma.
Men dylika ombudsmöten skulle äfven ur
pedagogisk synpunkt få en stor betydelse.
Genom desamma skulle en mängd intelligenta
lärarekrafter från skilda delar af landet få
tillfälle att mötas, meddela hvarandra sina
erfarenheter och rön hvar och en i sin ort,
på samma gång solidaritetskänslan inom
kåren utan tvifvel däraf skulle stärkas. Det
blefve ett sätt att i smått förverkliga tanken
om lärares resor inom landet, och denna
ombudsmötenas betydelse blefve säkert icke den
minsta.
Ombudens antal blir en ytterligare fråga.
Oss kommer därvidlag nykterhetssamfundens
förebild väl till pass. Där ej en loge eller
en förening ensam skickar ombud, förenar
den sig med en eller flera andra om ett
gemensamt sådant. Tänkom oss till exempel,
att kretsombudens antal bestämdes till 100.
Centralstyrelsen ägde då att bestämma,
hvilka kretsar gemensamt skulle välja och därom
utfärda kungörelse i årsskriften.
Kostnaden skulle tvifvelsutan ej möta
oöfverstigliga hinder. Genom att de fördelades
på så många som fallet skulle blifva efter
den »fixering», kretsen här ofvan antydt,
skulle utgifterna för ett ombud ej behöfva
blifva så kännbara, och skulle kretsarna
tvifvelsutan på lämpligt sätt kunna anskaffa de
medel som erfordrades. Blefve ombudsmötena
en verklighet, ombesörjde nog hvarje krets,
som hyst intresse för föreningens
gemensamma angelägenheter, att den blefve
representerad.
Då Hedemorakretsen härmed i detta
måhända allt för långa uttalande velat på det
lifligaste ge motionären sitt understöd, har
den vågat taga centralstyrelsens
uppmärksamhet i anspråk för den motivering, som anförts,
och detta - för centralstyrelsens egen skull.
Kretsen har nämligen, enär centralstyrelsen
ställt sig afböjande mot motionen, velat till
centralstyrelsen framföra en eller annan af
de synpunkter, som dikterat kretsens beslut
att besvara båda de uppställda frågorna med:
ja.
Linköpings-kretsen har uttalat sig sålunda:
Då centralstyrelsen i stället för att vara
en hufvudsakligen förberedande och
verkställande myndighet med nuvarande arbetssätt
faktiskt blifvit allena bestämmande i
föreningens angelägenheter;
då föreningens stora utsträckning och
medlemsantal göra det omöjligt, att de allmänna
valen kunna ske med den personkännedom,
som är nödvändig för att utgången skall bli
ett sant uttryck för väljarnes åsikter;
då hvarje förändring i centralstyrelsens
sammansättning under nuvarande
förhållanden är otänkbar utan styrelsens egen
medverkan, och valen i följd häraf omfattas med
ringa intresse ;
då erfarenheten visat, att centralstyrelsen,
kretsarne oåtsporda och utan stöd af gällande
stadgar, förfogar öfver föreningens medel;
då centralstyrelsen upprepade gånger
förklarat, att det nuvarande arbetssättet
pålägger den större arbetsbörda än rättvisligen
kan fordras, och detta i fortsättningen i ännu
högre grad måste blifva fallet;
då det icke kan vara med föreningens
verkliga intressen förenligt, att centralstyrelsens
flertal, såsom nu alltmer synes blifva fallet,
tillhör hufvudstaden; och
då dessutom äfven andra skäl kunna finnas
för en förändring,
så anser kretsen en förändring af
föreningens nuvarande arbetssätt och
organisation synnerligen önskvärd, men då motio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
