Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
711
reförening med inskriften: »Svenska
folkskolan skall hägna ditt minne» ; från
Gestriklands och Gäfle lärarekår med
inskriften: »En vördnadens och tacksamhetens
gärd för framsynt och ädel verksamhet
vid vårt skolväsendes om- och nydaning» ;
från Helsinglands folkskskollärarekår och
inspektor med inskrift: »Vördsamt och
varmt, ingalunda sista, farväl! Edert minne
skall länge lefva välsignadt!» vidare från
Gestrike-Helsinge nation, från Gäfleborgs
landstings skolkommitté m. fl.
Vid grafven tog hr C. E. Malmgren i
Storvik till orda och erinrade om den nu
jordades ädla lifsgärning, som särskildt å
folkundervisningens område rest honom en
oförgätlig minnesvård, hans storartade
fri-kostighet, kraftiga verksamhet och varma
intresse, så fort det gällde vårt folks
intellektuella utveckling. Länets lärarekår kunde
ej låta stoftet slutas öfver hans graf utan
att där nedlägga en vördnadens och
tacksamhetens blomma. »Frid öfver grafven !
Ädelt var sädet - ädel skall ock skörden
blifva!»
FÖR DAGEN.
Folkskoleundervisningens
stereotypering.
»Skolmänniskor» hafva som bekant
namn örn sig att lätt falla offer för
slentrianen. De syssla dag ut och dag
in med outvecklade människor och löpa
därför fara att själfva stanna i
växten. Så snart de följt det ena
släktledet genom ett visst stadium af dess
utveckling, måste de så att säga
vända om för att mottaga ett nytt
släktled och föra detta genom alldeles
samma utvecklingsstadium, och så undan
för undan. En dylik
lefnadsverksam-het måste - säger man - helt
naturligt utsätta dem för den faran, att
deras tankar och intressen ständigt
komma att röra sig i en och samma
lilla trånga cirkel, och att de sålunda
icke allenast i sitt yttre sätt utan i
hela sitt själslif blifva hvad man kallar
stereotypa.
Sådan är – det kan icke nekas -
uppfattningen om »skolfolket» hos en
stor del af den ärade allmänheten, och
det är väsentligen denna uppfattning
som gjort, att samma allmänhet
funnit Chronschoughs-typen så träffande
och mottagit densamma med så stort
bifall.
För vår del tro vi visserligen, att
denna typ numera i det stora hela taget
endast är en gengångare och att
»skol-fuxeriet» för närvarande är starkt på
upphällningen. Nekas kan emellertid
ej, att läraren liksom andra yrkesmän
måste vara på sin vakt mot åtskilliga
med hans verksamhet förknippade
frestelser, särskildt den att låta böjelsen
för det slentrianmässiga och stereotypa
få öfverhanden.
En mycket betecknande yttring af
denna böjelse utgör det god"t och väl
hundraåriga men i våra dagar åter
såsom modernt uppdykande förslaget om
en officiell läse- och lärobok i alla eller
nästan alla af folkskolans
undervisningsämnen.
Att ett dylikt förslag kan
framkastas och vinna anklang till och med
inom »fackmannalägret» är mycket lätt
att fatta. Uniformering och
reglemen-tering medföra en viss trygghet och
rö, medan däremot friheten alltid är
förbunden med tvekan och osäkerhet
samt därmed följande obehag.
Vi hafva ju för närvarande
folkskole-bokslitteraturen stereotyperad på
tvänne områden: katekesens och läsebokens.
På dessa båda områden har det
därför ock varit jämförelsevis tyst och
lugnt; inga nyhetslystna författare eller
förläggare hafva här stört lärarnes frid,
man har till punkt och pricka vetat,
hvad man haft att hålla sig till. I
fråga om katekesen är lugnet rent af
genom gällande lag garanteradt, all
tanke på konkurrens är här utesluten.
Hvad läseboken angår äger man
däremot ingen dylik garanti; så länge
ingen uttrycklig lagbestämmelse finnes,
att »statens läsebok» nödvändigt skall
användas, måste man vara beredd på
att när som helst se friden störd
genom bråkiga människor, som icke
känna sig till freds med hvad som är.
Och på alla öfriga områden råder en
fullständig anarki, en rastlös arian:
uppslag och idéer korsa hvarandra, hvarje
år - ja t. o. m. ännu oftare - påkallas
uppmärksamheten af nya försök, och
man kan aldrig slå sig till rö med den
tanken, att nu måtte man väl hafva
fått det som är godt nog, om icke
precis till döddagar så åtminstone för
en 15-20 år framåt.
Ur trygghetens och bekvämlighetens
synpunkt måste under sådana
omständigheter förslaget om en officiell
uni-versal-bok för folkskoleundervisningen
innebära något synnerligen lockande.
Med påbjudandet af en sådan skulle
den enskilde blifva befriad från
mycket bekymmer. Han skulle ej längre
behöfva följa och bedöma de ständiga
rörelserna på folkskolebokslitteraturens
område, dels därför, att dessa rörelser
komme att i det närmaste upphöra,
dels därför att omsorgen härom i alla
händelser vore öfverrlyttad i höga
vederbörandes händer. Hela
folkskoleapparaten skulle härigenom högst
väsentligt vinna i enhet och enkelhet.
Hvad folkskoleundervisningen skulle
omfatta vore då fixeradt och samladt
inom tvänne pärmar, och härmed hade
man vunnit hvad man så länge suckat
efter: den fasta punkt, kring hvilken
såväl seminariernas som folkskolornas
verksamhet kunde koncentrera sig.
Seminariets uppgift blefve helt enkelt att
bibringa lärarekandidaterna förmågan
att »behandla läseboken», och
folkskolans uppgift blefve att bibringa folkets
barn läsebokens innehåll. Under
tidernas lopp måste visserligen en del
jämkningar i den sålunda fastslagna
bildningsnormen blifva nödvändiga, ty
allt l denna förgängliga världen är
ju underkastadt förändringens
järnhårda lag. Men genomförandet af dessa
jämkningar skulle ske på officiell väg,
och man kunde därför taga för afgjordt,
att de skulle komma att företagas med
något af den mogna betänksamhet, som
nu gör sig gällande vid ifrågasatta
revisioner af katekesen. Det skulle
sålunda kanna hända - hvad som
under nuvarande förhållanden väl
knappast är tänkbart - att en lärare finge
genomgå sitt seminarium och tjäna sin
tid ut, utan att han därunder behöfde
byta om bok; det grundlag för
undervisningen, sorn han en gång gjort sig
förtrogen med, det finge han ock år
efter år använda, ända tills han
omsider inträdde i pensionsåldern.
Äfven för dem, hvilka icke dela
denna rent kinesiska tankegång, kan
emellertid förslaget om en universalbok för
folkskoleundervisningen, inrymmande
alla ämnen och utgörande på en gång
läse- och lärobok, vid flyktigt
påseende synas i åtskilliga afseenden
tilltalande. Den nu allmänneligen
begagnade »Läsebok för folkskolan» är,
säger man, så skrifven, att barnen ej på
egen hand kunna tillgodogöra sig dess
innehåll. Stycke efter stycke måste
utredas och förklaras, och härtill åtgår
mycken tid. Men huru mycken tid
än på densamma användes och huru
mycken möda läraren ock nedlägger på
dess utredning och förklaring, så blir det
härigenom vunna kunskapsresultatet
ganska klent, enär boken ej är
affattad i läroboksform. Häraf följer, att
man vid sidan af densamma måste
använda särskilda läroböcker i de olika
ämnena och att sålunda utrednings- och
förklaringsarbetet blir dubbelt. Helt
naturligt har därför den tanken
uppstått, att läseboken och läroböckerna
borde sammanslås till ett, d. v. s. att
man i stället för den nuvarande
läseboken borde få ’en annan, sorn under
gemensam hufvudtitel inrymde en
samling böcker, hvilka för att kunna
inpräglas borde hafva lärobokens form
men för att kunna tjäna såsom medel
för modersmålsundervisningen borde
vara mera läseboks-artade än våra
svenska läroböcker vanligen äro.
Mot en sådan önskan i och för sig
kan naturligtvis icke mycket vara att
invända. Hade man blott en dylik
samling folkskoleböcker, hvilka i sig
förenade lärobokens klara
öfversiktlig-het med läsebokens åskådliga
skildringar, då kunde det visserligen icke
skada, om dessa böcker ägde en viss
yttre enhet: om de vore tryckta i
samma press, tillhöriga samma förläggare,
försedda med ett gemensamt titelblad
o. s. v. Den yttre enheten ensam gör
ju hvarken till eller ifrån; det som
äger någon väsentlig betydelse är gif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
