Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECK 013 T^ÅD KÖR FOLKIJN UEI^VTSNI NOEN.
N:r 49.
(884.)
STOCKHOLM, 7 DECEMBER 1898
17:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., a/4 år 3 kr., J/2 år 2 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid0. 10-1, 4-6. Allm, tel 60 00.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm
Lösnummer
a 10 öre säljas å tidningens byrå samt å all m. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
A n n p n sp ris:,
25 öre pr petitrad ( == 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- ocb vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara Inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
feärareveterancr.
Herr Redaktör!
Vi bedja i dag få presentera en af
veteranerna på folkskolans arbetsfält, f. d.
folkskolläraren och klockaren i Lagmansereds
församling af Älfsborgs län Andreas
Ljungström, dels i afsikt att intressera Svensk
Läraretidnings läsare för de gamle, »som
gått flera steg än vi och pröfvat mer på
färden», dels ock att göra vår honnör för
denne verksamme lärare, hvilken sistlidna
söndag firade sitt 70-åriga jubileum i lifvets
skola.
Född den 4 december 1828 i S:t
Sigfrids församling i närheten af Kalmar i
ett enkelt bondehem, blef L. efter tvänne
års studier vid Kalmar seminarium år
1847 utexaminerad som folkskollärare med
goda vitsord. Sedan L. i Kalmartrakten
samt på Öland såsom informator
meddelat privatundervisning några år, sökte
och erhöll han anställning vid den då
nyinrättade läraretjänsten i Lagmansereds
socken i Västergötland med en lön af 250
kronor att tillträda i februari 1852. Men
att denna tid företaga en resa på cirka 35
’ mil efter skjuts var ingalunda så lätt och
bekvämt som det nu skulle vara med våra
nya, förbättrade kommunikationer.
»Vintern 1852 var ovanligt sträng, och jag hade
väl råkat illa ut, hade icke en vän före
resan påtrugat mig päls och y tterstöflar »,
berättar L.
Lyckligt kommen till ort och ställe
skönjdes snart, att i Lagmansered förefunnos
rika tillfällen till odlingsarbete. Ben till
det yttre oansenlige småländske främlingen
grep sig verket an med det mod oöh glada
hopp, som tillhör ungdomen. Den nakna,
karga backen kring skolan danades efter
hand till en treflig trädgård, l skolan od-
lades dygd och vetande med allsköns flit,
och det visade sig ock vara ett ingalunda
fruktlöst arbete.
Här var ett tacksamt fält för L:s.
verksamhetslust och sega energi. Och)
socken-boarne voro ej litet belåtna öfver sin skola
och den lättnad, som medelst densamma
bereddes i barnens skolgång., En skara
lärjungar från 7- till 17 ä 18-åringar, nästan alla
ANDR. LJUNGSTRÖM.
nybörjare och intellektuellt föga utvecklade,
inställde sig till undervisning, och erbjöds
sålunda här ett arbetsmaterial, som kräfde
ihärdighet, tålamod och fyndighet af läraren.
Under sådana förhållanden var tydligt, att
den s. k. Lankastermetoden vardt den enda
och allmänneligen rådande.-
Men tidens ström flyter sakta och
obemärkt sin väg framåt; vi följa med. Nya
spörsmål, förbättrade metoder bragtes å bane
L., som djupt kände behofvet af ett under
visningssätt, genom hvilket barnens
personliga krafter och begåfning kunde mera
direkt af läraren påverkas, tog med stort
intresse del af grefve Torsten Rudenschölds
nu påyrkade skolreformer. I stället för den
gamla tabell- eller väggläsningen i ringar,
infördes i skolorna innanläsning i korus af
alla barnen i takt, den s. k. »taktläsningen».
Denna bedrefs en tid med lif och lust, och
nog främjade den på sitt sätt läsfärdighet
och god disciplin. För den första
barnundervisningen inrättades ock en småskola,
s. k. »rotskola». Men hvarifrån få lärare
i denna? Mot tolf skillingar pr läsdag och
en från hemmen turvis medsänd matsäck
(i regeln värd all heder såväl kvantitativt
som kvalitativt) uppehöll L. denna
undervisning under ferierna, tills slutligen en
»monitor» ur folkskolan kunde anförtros
denna tjänst.
Folkskoleinspektörer tillsattes. ^TJtan
tvifvel skola de äldre lärarne nu villigt
vitsorda, att inspektionen i betydlig grad ländt
skolan till sann båtnad. Undertecknad, en
af L:s elever, minnes lifligt, dä
folkskoleinspektören trädde in i vår klass och huru
vi vid ett dylikt tillfälle: med synnerlig
kläm läto höra vår taktlä&ning. Komna
till punkt, invände inspektören litet skälmskt
i blicken: »Barnen läste bra, n&n är det
verkligen vackert att i Staccato med skarp
rytm så läsa:
I... sko ... gen ... vidd ... mi.. . lan ... sit
-... ter ... f ärr..
Morr ... sit... ter .. . hem .. .ma ... ooh . . .
spin ... ner.» ,
»Nåväl!» genmälde L., »är en
släpig-entonig läsning vackrare?» och föredrog–på
bred västgötadialekt:
lä skoagen viäd mialan seter fa-ar» etc.
Så mycket var visst, att »taktpinnen»
utspelat sin roll och korläsningen sett sina
bästa dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
