Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (905.) 3 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
291
rarekrafter och tidsenlig skolmateriel, ett
ökadt understöd utan tvifvel är behöfligt,
hvadan den gjorda framställningen förordas.
Länsstyrelsen hemställer också, huruvida ej
skolor af detta slag i likhet med andra, som
njuta understöd af allmänna medel, borde
göras till föremål för inspektion till
åstadkommande af kontroll därå, att verksamheten
bedrifves på ändamålsenligt sätt och i sund
riktning.
Reformer i folkskoleinspektionen.
Det här ofvan återgifna utlåtandet
angående en skrifvelse till k. m:t ined begäran
om vissa reformer i afseende på
folkskoleinspektionen föredrogs i andra kammaren i
lördags afton.
Lektor E. Sahlin sökte skrämma kammaren
genom att framhålla, att denna fråga i
främsta rummet vore en ekonomisk fråga.
Kostnaderna skulle nog blifva vida större än hvad
som beräknats. Man kunde i alla händelser
icke bestämma siffrorna närmare annat än
efter en föregående noggrann utredning, och
tal:n ville icke vara med om att gifva det
halfva löfte, som utskottet tycktes vilja
föreslå, att erforderliga medel nog skulle beviljas,
om inspektionen ordnades på det sätt man
nu önskade. Dessutom ansåg han det
oriktigt att begränsa vederbörande myndigheters
rätt att utse inspektörer på det sätt som
föreslagits. Han yrkade därför afslag. (Hr J.
Pettersson i Boestad instämde.)
Professor Ernst Carlson bestred, att frågan
i främsta rummet vore en ekonomisk fråga,
ty den vore en organisatorisk. Det af hr
Sahlin berörda löftet vore icke så farligt, ty
ärendet blefve ju före afgörandet ännu en
gång föremål för riksdagens pröfning. Det
var just genom att begränsa myndigheternas
rätt att välja inspektörer som man sökte
åstadkomma att få de lämpligaste. Och dessa
vore de, som hade öppen blick för
folkskolans inre lif och sökte sätta den i förbindelse
med hemmet. Han yrkade bifall till
utskottets hemställan.
Bifall till utskottets hemställan yrkades
vidare af motionären, hr S. M. Olsson, som
visserligen icke fått allt hvad han begärt
men dock fann sig böra vara nöjd, hr E.
Hammarlund, som visade att utskottet stödt
sig på och tagit hänsyn till hvad tvänne
ecklesiastikministrar vid olika tillfällen
uttalat i frågan - auktoriteter, som väl icke
ens hr Sahlin ville jäfva -; vidare hrr A.
Olsson i Mårdäng och P. G. Petersson i
Fräntorp. Hr G-rundell yttrade sig om
motiveringen men gjorde intet yrkande.
Afslag yrkades däremot i ett par
anföranden af hr Sahlin samt vidare af
smålandsrepresentanterna P. O. Lundell, J. A.
Sjö och M. Andersson i Löfhult samt
östgötarepresentanten C. Rydberg.
Hr Sjö, med hvilken åtskilliga instämde,
menade, att reformen skulle leda till
upprättandet af en ny tjänstemannaklass med
åtföljande pensioner, och det ville talrn ej vara
med om. För öfrigt fungerade den nuvarande
inspektionen på ett utmärkt sätt.
Hr E. Hammarlund anmärkte, att den
föregående tal:n förmodligen hämtat sin
erfarenhet om inspektionens förträfflighet från Växjö
stift, och det kunde i så fall förtjäna
framhållas, att folkskoleinspektionen därstädes vore
redan ordnad på det sätt utskottet ifrågasatt.
Hela Växjö stift med undantag af ett enda
kontrakt omfattade nämligen ett
inspektionsdistrikt med en inspektör, som helt ägnade
sig åt uppdraget, och denne hade erhållit
befattningen först efter det han såsom
folkskoleinspektör i en stad förskaffat sig, såsom
det i utskottets kläm heter, en »på
erfarenhet hvilande kännedom om
folkskoleunder-visningen». Om nu den af utskottet
ifrågasatta anordningen visat sig utmärkt i Växjö
stift, borde representanterna därifrån känna
sig uppfordrade att medverka till att äfven
öfriga delar af landet finge en dylik
fack-mannainspektion.
Man fruktade emellertid uppenbarligen för
de ökade kostnaderna, ty vid voteringen
af-slogs såväl motionen som utskottets
hemställan med 86 röster mot 65. Omkring 80
af kammarens ledamöter voro alltså
frånvarande, då ärendet af gjordes.
Resestipendier för folkskollärare.
Vid gemensam omröstning i riksdagen i
lördags beslöts i enlighet med andra
kammarens mening med 209 röster (51 i första
och 158 i andra) mot 149 röster (86 i första
och 63 i andra) att med anledning af hrr
Hammarlunds och Bergs motion bevilja till
resestipendier åt folkskolans lärare och
lärarinnor ett anslag af 4,000 kronor.
Ålderstilläggens bestridande af
statsmedel.
I enlighet med sammansatta stats- och
lagutskottets af oss i förra numret återgifna
hemställan afslog första kammaren utan
diskussion de af hrr C. Johansson i Aflösa och
O. Nyländer m. fl. härom väckta motioner.
I andra kammaren uppstod däremot en
stunds debatt.
Hr Nyländer försvarade sin motion.
Ingenting tyngde för närvarande så den
kommunala budgeten som de oeftergifliga utgifterna
för skolans behof. Pålagan vore ej heller
alltid bland de rättvisaste: en kommun kunde
få betala dessa ålderstillägg för tjänsteår, som
läraren förskaffat sig i en annan kommun.
Det vore därför statens plikt att träda emellan.
Hr Hammarlund stod på motionärens sida.
I Danmark hade en liknande anordning
redan genomförts som den nu af motionären
föreslagna. Ville man en skattelindring för
kommunerna på detta område, kunde den
saken knappast på ett mer enkelt och rättvist
sätt genomföras än just genom att staten
helt och hållet bestrede ålderstilläggen.
För utskottets hemställan uppträdde
däremot hrr RedeliuSj Göransson i Asen och
Larsson i Mörtlösa, hvilka framhöllo, att
utskottet ej kunnat gå längre än hvad som
skett.
Vid anställd votering segrade hr
Nylanders förslag med 104 röster emot 96, som
voro för utskottets hemställan.
Då det här gäller ändring i en
förordning, som bestämmer skoldistriktens
skyldigheter, har det ansetts, att gemensam
omröstning ej kan äga rum, hvadan frågan för
denna gång förfallit.
Statsbidrag till kofodret.
Såsom vi i förra numret nämde, hade
sammansatta stats- och lagutskottet med
anledning af hr N. Nilssons i Skärhus motion
förordat, att riksdagen måtte besluta om
statsbidrag med två tredjedelar, dock högst
66 kr. 67 öre för hvarje ordinarie
folkskollärare- eller lärarinnebefattning, till
ersättande af det till folkskolans lärare och
lärarinnor utgående kofoder, vare sig detta
utgår in natura eller kontant, samt att
förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare och
lärarinnor därför måtte höjas med 360,000
kr. Reservation med yrkande om afslag
hade anförts af 6 ledamöter från första
kammaren.
Andra kammaren antog utan diskussion
utskottets förslag. Och föga fattades, att
äfven första kammaren i år skulle hafva
anslutit sig till samma mening. Vid
frågans behandling i lördags i första
kammaren yttrade sig först
biskop Billing, som framhöll, att kammaren
förut afslagit liknande motioner och borde
göra så äfven nu. Det gällde här hvarken
folkskollärarnes eller folkskolans intresse, utan
förslaget ville öfverflytta vissa kommunala
utgifter på staten. Tal:n vore i allmänhet
icke hågad för något dylikt: det vore ett steg
på den väg, som afser att göra
kommunalskolan till statsinstitution. Medgafves det
som nu begäres, skulle man snart komma
och begära statsbidrag till hyra och vedbrand
åt skollärarne. Tal:n yrkade därför afslag å
utskottets hemställan och bifall till
reservationen.
Bifall yrkades däremot af grefve R.
Hamilton. Deltager staten med 2/3 i kontanta
lönen, kunde han ej finna det annat äa
rättvist att staten också deltoge i kofodret, som
nu i allmänhet utgöres medels kontant
ersättning.
Ingeniör Wester framhöll, att denna sak på
landsbygden omfattades med så lifligt intresse,
att första kammaren borde tillmötesgå en
all-rnän önskan. Beslutet skulle nog komma att
hafva sin inverkan på lärarnes aflöning: ginge
förslaget igenom, skulle kofodersersättningen
öfverallt sättas till 100 kronor. Att
löneförmånen kallades en naturaprestation betydde
ingenting, då det vore en kontant aflöning.
Folkskoletungan behöfde nog en förändrad
fördelning. Yrkade bifall till utskottets
hemställan.
Borgmästaren von Stapelmohr hyste stora
betänkligheter mot bifall till förslaget. Då
lefnadskostnaderna m. m. vore olika på olika
orter, vore det föga rättvist, att lärarnes
löner blefve lika öfver allt. Yrkade bifall till
reservationen.
Friherre Klingspor likaså, under påpekande
att denna fråga alltmer börjat gälla en
höjning af skollärarnes aflöning och icke den
kommunala beskattningen.
Grefve R. Hamilton invände, att han
verkligen ansett förslaget röra den kommunala
beskattningen. Men kunde skollärarne
därigenom äfven vinna någon tillökning i
löneförmåner, vore detta för honom ett ytterligare
skäl att förorda förslaget.
Häradshöfding Rudebeck hade förut uttalat
sig till förmån för ett förslag af samma
innebörd som det föreliggande och såg intet skäl
att ändra åsikt. Statsbidrag till kofodret vore
både rättvist och välbehöfligt med nutidens
allt mera ökade anspråk på kommunerna i
fråga om skolhus o. d.
Kyrkoherden C. F. Pettersson såg i
förslaget en tendens att göra skolan till
statsinstitution. En kommitté hölle för öfrigt på |
med arbeten rörande den kommunala
beskattningen. Yrkade därför bifall till
reservationen.
Vid anställd votering bifölls reservationen
med 53 röster mot 48, som afgåfvos för
utskottets hemställan.
Utan diskussion afslogs i båda kamrarna
hr Joh. Anderssons i Tenhult motion i
kofodersfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
