Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (921.) 23 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 34
För elevernas lugna och säkra utbildning
vore likväl fördelaktigast, om den för
afgångs-pröfning föreskrifna kursen finge genomgås
under tvänne läsår, hvilken anordning dock
ovillkorligen förutsätter högre aflöning för
småskolans lärarepersonal.
Folkskollärarne Vallqvist i Landskrona,
Bergström i Espö, Lundahl i Sällshög och
Frostensson i Vanneberga ansågo mötet
inkompetent att uttala sig och yrkade, att
inledningsföredraget jämte diskussionen skulle
utgöra svar på frågan. Dir Holmström å
Hvilan, seminarielärare Vessel i
Kristianstad, folkskoleinspektörerna Gierow och
Lyttkens m. fl. instämde mer eller mindre med
inledarinnan, hvarefter mötet gjorde följande
af hr Lyttkens framlagda uttalande:
Mötet anser,
att vid hvarje småskollärarinneseminarium
böra jämte andra lärarekrafter anställas tvänne
lärarinnor - en för själfva seminariet och en
för dess öfningsskola - som uteslutande ägna
sig åt seminariets tjänst;
att för elevernas lugna och säkra
utbildning vore fördelaktigt, om den för
afgångs-pröfning föreskrifna kursen finge genomgås
under l1/* läsår.
9. Hvad kan och bör folkskolan göra
för att motarbeta den förvildning, som ofta
framträder hos vår tids ungdom?
Folkskolläraren A. Åkerman i Kåå, som inledde
diskussionen, betonade, att på den
egentliga landsbygden hade man ingen känning
af en sådan förvildning. Denna finnes
hufvudsakligen i industrisamhällena, där nöd
och laster ofta fylla hemmen. Såsom
botemedel framhöllos:
1) väckande af läslust; 2) inrättande af
fortsättningskurser, bäst en femte årsklass
eller högre afdelning, enär det dels ej är
lämpligt förlägga fortsättningskursen hvarken
till julferierna, då det ordinarie arbetet i skolan
måste framflyttas, eller till sommarferierna,
då lusten att besöka skolan är ringa, eller
till kvällarna, då läraren är trött, dels i alla
dessa fall tiden är för kort; 3) goda bibliotek;
4) förbindelse mellan lärare och lärjungar
äfven sedan dessa lämnat skolan; 5)
räddningshem dels privata och dels allmänna; i de senare
finge ej barnantalet bli för stort: högst 30
ä 40; 6) samarbete mellan föräldrar, präster
och lärare.
Folkskolläraren Broomé i Bårslöf varnade
för den uppfattningen, att barn och ungdom
vore sämre nu än förr. Och om så verkligen
vore, bure ej skolan ensam skulden.
Nutidens goda kommunikationsväsen m. m. bidrager
till ogräsfröets spridning. Ville man råda bot,
måste man framför allt ha blicken öppen för
det samhällsonda i tiden: njutningsbegäret
och klasskampen. Till sist minde talaren
om de ord, som fälts i morgonbönen
föregående dag: >Icke blott församlingens
herde-tjäll utan ock dess lärarehem bör vara den
stad på berget, därifrån gudsfruktan och
dygder framlysa.»
Folkskolläraren J. Thysell i Häglinge
framhöll bland orsakerna till förvildningen slapp
tukt och dålig litteratur. Botemedel: hålla
samvetet vaket hos barnen, så att de lära
uppfostra sig själfva, samt vårda
pliktkänslan hos dem. Två goda hjälpmedel ville
talaren påminna om: den tysta förbönen och det
tysta föredömet.
Skolföreståndaren Fridlund vid Malmö
internat : Storindustrien tar mödrarne från
barnen och barnen från skolan; skolrådet äger
ingen makt att återföra barn, som genomgått
skolans minimikura, om ock dessa sedan få
tillfälle att besöka skolan.
Folkskolläraren Frostensson i Vanneberga
föreslog följande resolution: »Folkskolan kan
föga mera göra, äia hvad den gjort för att
motarbeta ungdomens förvildning, men lära-
ren kan såsom enskild man möjligen göra
något mera.»
Stadskomminister Segerberg betonade, att
frågan ej kommit på programmet för att
någon förebråelse skulle riktas mot folkskolan.
Skolan bör emellertid från första stund
barnet inträder i densamma hafva till syfte att
fostra. Vidare bör skolan bereda barnen
sådana nöjen, att de få sinne och smak för ädel
njutning.
Folkskolläraren Landen i Lund hade den
erfarenheten, att det vore lättare nu än för
30 år sedan att hålla pojkarne i styr; någon
förvildning kunde han ej tala om. Från
aftonskolan, där han varit lärare i 27 och
föreståndare i 16 år, hade han tvärtom den allra
bästa erfarenhet. Under dessa 16 år hade
han ej behöft bortvisa mer än två elever för
oskickligt uppförande.
Vidare yttrade sig folkskollärarne Viberg
i Svängsta, Alin i Borrlunda, Sterner i
Häst-veda, Kronholm i Gustafs socken och
Lindahl i Vinslöf samt till sist
folkskoleinspektör Lyttkens i Norrköping. I ett längre
och med talrika exempel belyst föredrag
redogjorde den sistnämde talaren för sina
erfarenheter.
Våra flesta hem äro goda hem, annars skulle
vårt folk ej vara sådant det är. Privata
fosterhem ansåg talaren vara de bästa t. o. m.
i fråga om mycket vanartiga barn. Och goda
sådana hem kan man finna i öfverflöd, blott
man ville betala rimligt. I Norrköping hade
man fått goda hem åt vanartiga för 160 å
200 kronor.
Till mötets resolution antogs inledarens
förslag med de ändringar hr Lyttkens
föreslagit, hvarigenom resolutionen erhöll
följande lydelse:
Undervisningen bör framför allt göras i
möjligaste mån åskådlig, liflig, underhållande
och väckande, på det att hos den uppväxande
ungdomen lust till god och nyttig läsning må
framkallas och underhållas, för hvilket
ändarnål god och praktisk undervisningsmateriel
bör för lärarepersonalen hållas tillgänglig.
Mera allmänt än hittills bör man befrämja
inrättande af fortsättningskurser för från
skolan afgångna barn, antingen anordnade såsom
fortsättningsskolor eller - ännu bättre -
så-eom femte årsklasser eller folkskolans högre
afdelningar.
Goda ungdomsbibliotek böra mera allmänt
inrättas.
Läraren bör, så ofta sådant kan ske, närma
sig sina afgångna lärjungar, samtala med dem,
visa deltagande och intresse för deras
angelägenheter och därvid genom sitt inflytande
påverka dem i god riktning. S. k.
ungdomsföreningar förordas.
De barn, som blifva med afseende på
upp.-fostran vanvårdade eller försummade och
sålunda äro på väg att blifva mer eller mindre
vanartade, böra i god tid omhändertagas för
att antingen i härtill lämpliga privata
fosterhem eller i särskilda af stat eller landsting
inrättade räddningshem beredas lämplig
uppfostran och vård, till hvars bekostande
vederbörande myndigheter böra i tillräcklig mån
bidraga.
Kyrklig enhet och sammanhållning bör
under god samverkan mellan prästerskap och
folkskolans lärarekår kraftigt befrämjas.
10. Om viktigare bestämmelser i
folkskolereglementen. Inledare var
folkskolläraren A. Rundcrantz i Uppåkra. Hans
resolutionsförslag antogs med ett par
ändringar och tillägg af hrr Vallqvist, Almer och
.Rosén, hvadan mötet gjorde följande
uttalande :
Mötet vill i fråga om viktigare bestämmel
ser i folkskolereglementen göra följande
uttalande :
1. Fortsatt undervisning bör anordnas och
sättas i samband med socken- och
skolbibliotek.
2. En a£ distriktets lärare, utsedd af de
öfriga, bör äga rätt att vid skolrådets
sammanträden vara tillstädes och i
öfverläggningarna deltaga.
3. Synnerligen beaktansvärdt är, att
folkskolestadgan medgifver anordningen af s. k.
samlad skoldag.
4. Läraren äge rätt att inställa skolarbetet
a) för bevistande af skolmöten inom
den egna kretsen;
b) för åhörande af undervisningen i
andra skolor under två dagar hvarje
termin;
c) för fullgörande af sina medborgerliga
rättigheter.
5. Lärare eller lärarinna vid småskola bör
komma i åtnjutande af sådan fast
anställning, som stadgan tillförsäkrar ordinarie
folkskollärare.
6. Lärare äge rätt att utdela lämplig
kroppsaga.
7. De i § 46 folkskolestadgan omtalade
årliga förhören böra betraktas mera såsom
högtidliga afslutningsakter än såsom
räkenskapsdagar för barn och lärare.
8. §§ 50 och 51 må i sin helhet intagas
i reglementet.
9. Keglernentet bör tryckas i så stort antal
exemplar, att det må kunna till barnens
föräldrar och målsmän utdelas.
11. Kunna nu gällande bestämmelser om
fortsatt undervisning anses tillräckliga för
förhandenvarande behof, och, om så icke
är j huru bör den fortsatta undervisningen
ordnas f
Inledaren, stadskomminister Segerberg i
Lund, framhöll, att barnen lämna skolan,
innan de hunnit den ålder, då man förstår
att lära för lifvet. Därför glömma de så
lätt de inhämtade kunskaperna. Vidare ha
de ej vid den åldern fått tillräcklig kraft
att taga vara på sig själfva. Den fortsåtta
undervisningen bör alltså utsträckas och
göras obligatorisk.
Folkskollärare Viberg i Svängsta yrkade
också kraftigt på, att den fortsatta
undervisningen gjordes obligatorisk, hvarefter
inledarens resolutionsförslag antogs, så
lydande :
De nu gällande bestämmelserna om fortsatt
undervisning kunna icke anses tillräckliga,
enär det dels beror på distriktet, om en
sådan skall anordnas eller icke, dels denna
afser dem, som äro i skolåldern. En fortsatt
undervisning bör anordnas äfven för sådana,
som utträdt ur skolåldern.
12. Om folkskolans högre afdelning.
Sedan inledaren, Öfverläraren Hessing i Hörby,
påpekat, att en sådan högre afdelning vore
särskildt lämplig för halfstora platser, och
talat om sina erfarenheter från den högre
afdelningen i Hörby, där man utom i
folkskolans vanliga ämnen undervisat i tyska
två timmar i veckan (valfritt för eleverna),
antogs följande resolution:
Folkskolans högre afdelning torde få anses
vara en lyckligt funnen närmaste öfverbygg-.
nåd på den egentliga folkskolan, och därför
anser sig mötet böra uttala en kraftig
maning till vederbörande folkskolemyndigheter
att, där omständigheterna så medgifva, utan
dröjsmål vidtaga åtgärder för upprättandet
af dylik öfverbyggnad.
13. Hvilken betydelse har
djurskyddsarbetet för barnuppfostran? Inledaren,
folkskolläraren Blomberg i Karlskrona,
om-nämde, att den första moderna djurskydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
