Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (935.) 29 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792
SYENSK LÄMKETIDNING.
N:r 48
»Hvaraf vi lida». För att hejda den fysiska
urartning, som det moderna enerverande
innelif-vet medför, måste beredas tillfälle till kraftig
rörelse i frisk luft, och detta åt hela folket,
alla samhällsklasser. Men skall det bli en
verklig folkets sak, bör grunden läggas i
skolan hos vår ungdom. Ingen skola borde
sakna ordnad gymnastik och framför allt
obligatorisk friluftslek. Läraren är den
själf-skrifne lekledaren.
Friluftsleken äger fysiologiskt värde: det
är den grundval, på hvilken all fysisk
uppfostran bör byggas, och detta af många skäl.
Springöfningarna sätta en massa muskler i
verksamhet utan att öfveransTränga någon
särskildt, och lungor och bjärta stärkas af
den rikliga omsättningen af syre.
I etiskt afseende är den ock särdeles
välgörande, i det att den uppammar en mängd
goda egenskaper, laglydnad,
samhörighetskänsla, rådighet o. s. v.
Friluftsleken har dessutom ock sitt sociala
värde, då den, allmänt bedrifven, bidrager
att aflägsna klasskillnad och verkar
glädje-bringande. Den sunda lifsglädjen är hos oss
långt ifrån allmän; missnöje o^h lifsleda
gripa omkring sig, och njutningslystnaden i
förening med vekligheten drifver ungdomen
till varietén eller krogen.
Skaffa dem sol och ljus och frisk luft! Låt
leken bli dem bekant och kär, så äro de
räddade!
Inledaren redogjorde därefter utförligt för
lekens ståndpunkt i England, där den efter
30-årigt arbete nu vore verklig folksed och
där det offrades millioner årligen till dess
befrämjande. Leken hade ock vunnit terräng
i Tyskland, Frankrike, Österrike-Ungarn,
Italien och Danmark m. fl. länder. I Sverige
vore däremot friluftsleken ännu långt efter.
På enskild väg hade arbetats men utan
nämnvärd uppmuntran från stat, kommun
eller hemmen. Dock tycktes på allra sista
tiden frågan hafva blifvit mera aktuell.
Leken torde bäst befrämjas bland
skolbarnen därigenom att i första rummet
lärarne och lärarinnorna finge den rätta
uppfattningen af friluftsleken och toge saken om
hand. Därför borde den fysiska utbildningen
vid seminarierna betydligt utvidgas. En
verkligt effektiv kurs i gymnastik, kompletterad
med en grundlig kurs i friluftslek, borde
hvarje lärarekandidat genomgå och däri
förvärfva tillfredsställande betyg.
Därjämte borde anslås bestämda tider på
skolschemat och lekplatser anordnas. En
lekplats för omkring 100 barn behöfde ej
vara större än Vé-dels hektar; för vuxna
behöfves naturligtvis större utrymme.
Tillsvidare kunde intresserade lärare söka anordna
lekar på skolgårdarna, exempelvis fotboll
eller dragkamp. Hufvudsaken vore att något
göres.
#
I den följande diskussionen yttrade sig
hrr A. Vassberg, J. J". Dalström, Alex.
Jonsson, O. Winslow, Fr. Ser g samt
fröknarna Anna Rosling, Rosalie Lindgren och
Maria Jönsson \ hufvudsaklig anslutning
till inledningsföredraget, hvarefter föreningen
beslöt uttala önskvärdheten af särskilda
lekföreningars bildande inom de olika
församlingarna, på det att lärare och lärarinnor
såmedels måtte blifva förtrogna med lekarna
äfvensom skickliga att handleda barnens
lekar i skolan.
Under aftonens lopp upplystes, att en
sådan lekförening - inom Maria folkskola
- från början af höstterminen hvarje
fredagseftermiddag varit i verksamhet,’ ledd af
’ ett par intresserade lärarinnor, hvilka
genomgått lekkurs vid Nääs; varande detta
sålunda det första uppslaget till en praktisk
lösning af lekfrågan vid Stockholms
folkskolor.
LITTERATÖR
Poesiens logik af Råns Larsson. Lund, C.
V. K. Gleerup. Pris 2 kr. 25 öre.
Denna bok hör ej till litteraturens »lösa
mat», som man tager i hand för att under
sken af intellektuell sysselsättning smälta
en stark middag. Tvärtom kräfver den
verkligt tankearbete, om läsaren skall få
fullt utbyte af sin läsning. Men emellanåt
har en af de kärnfulla, träffande satserna
blänkfyrens förmåga att kasta nytt ljus
öfver hvad som förut låg i dunkel eller
endast anades. Vi hänvisa blott till de fina
utredningarna af metaforen och paradoxen
samt synekdoken som pedagogisk
koncentrationsform. Boken lämnar nämligen nyttiga
vinkar både åt läraren, läroboksförfattaren
och uppsats-rättaren. Äfven för det kvicka
har förf. öppen blick. Se blott på
analysen af Heines bekanta: »Ungmön är mjölk,
den unga frun smör och en gammal
gumma ost» I
Stilen är lugn och i betraktande af
ämnet märkvärdigt enkel; åskådningen
upphöjd och ren. Kort sagdt, när man lägger
bort boken, förstår man, att förf. har rätt
i sina slutord: »Såväl det praktiska som
det estetiska lifvet ryckes ner, om det ej
får behålla sitt samband med det
teoretiska. » H. W-r.
Illojal konkurrens.
Det har väckt en obehaglig
uppmärksamhet inom pressen och med alla skäl starkt
klandrats, att tillståndsbevis uttagits af en
person vid namn C. J. Yidéen för
utgifvande af en tidning med titeln
»Ledstjernan, officiell tidning för Nykterhetsarmén»,
då förut finnes en tidning med namnet
»Ledstjernan», utgifven af kyrkoherden A.
Salvén. Lagstiftningen hos oss är på detta
område tyvärr så bristfällig, att härvid kan
intet åtgöras. Det är allmänheten själf,
som får reglera saken genom att icke
understödja ett dylikt tillägnande af annans
namn.
Publicistklubben förehade detta för den
rättsinnade pressen viktiga ärende vid sitt
sammanträde sistlidna fredag. Därvid
påpekades, att vid en blifvande lagstiftning
det gäller att icke blott skydda tidningarna
mot namn annektering utan ock mot hvarje
sådan efterapning, som kan vara ägnad att
förvilla allmänheten. Man kan t. ex. i tidningens
titel ändra några bokstäfver men sedan i
allt öfrigt beträffande format, sidotal,
utstyrsel o. s. v. in i detalj efterapa
förebilden, hvarigenom alltid, särskildt vid
lösnummerförsäljning, förväxling kommer att
uppstå.
Gent emot dylika tilltag står för
närvarande en tidningsutgifvare i vårt land
fullständigt värnlös. Inledaren, juris d:r
Axel Raphael, framhöll emellertid, att i
åtskilliga andra land bestämmelser finnas, som
skydda »min rätt att ieke bli förblandad
med andra». Det vore på tiden att äfven
hos oss lagbestämmelser komme till stånd,
sonr i någon mån ordnade dessa
förhållanden, så att en tidningsutgifvare icke
behöfde stå alldeles rättslös gent emot i
moraliskt afseende mindre nogräknade
konkurrenter.
Att det är på tiden att något göres på
detta område framgår bäst däraf, att man
under förra veckan öfverraskats af att finna,
att en person rent af skrutit öfver och
begärt att få tack (1) för att han uppmanat
ett efteraparebolag att efterapa en viss
publikation. Så förvillade äro
rättsbegreppen!
Det nuvarande oefterrättlighetstillståndet
på detta område verkar naturligtvis
förlamande på så sätt, att den som har
någon god idé, hvilken borde förverkligas,
drar sig för att göra datta. Ty han
riskerar ju alltid, att sedan han nedlagt
månaders arbete på att skärskåda densamma
från alla sidor, sedan han undersökt de
svårigheter, som kunna möta, uttänkt de
medel, som för svårigheternas undvikande
måste användas, planlagt alla de tusentals
detaljer, på hvilka idéns förverkligande
beror, ja kanske anställt åtskilliga rätt
kostsamma experiment, så kan ett tu tre
hvilken idélös efterapare eller hvilket idélöst
efteraparebolag som helst komma och utan
vidare annektera hela det färdiga resultatet
af hans arbete, från det största till det
minsta, från idén ända ned till formen på
hans affärs cirkulär, beställningssedlar m. ru.
m. m.
Konkurrens är ju alltid nyttig, såvida
den är lojal. Må hvar och en, som själf
förmått finna någon god idé, fritt framträda och
på bästa sätt söka gifva den form l Då blir
det täflan och framåtgående. Men att utan
egen ansträngning, uteslutande genom
efter-härmning, tillägna sig frukten af andras
tänkande och experimenterande, det är
illojal konkurrens. Att denna på det litterära
området understundom uppträder i former,
som äro juridiskt oåtkomliga, gör den icke
mindre förkastlig. Hvar och en, som har
någon själfaktning och någon moralisk
finkänslighet, borde hålla sig för god attr såsom det
heter, plöja med andras kalfvar.
För den, som älskar att vandra sina egna
vägar och tänka sina egna tankar, måste
det i alla händelser kännas oangenämt att
ständigt hack i häl hafva efter sig ett följe
af personer, som med den mest spända
uppmärksamhet begapa alla ens åtbörder
och rörelser i den afsikten att, så snart sig
göra låter, till punkt och pricka söka
efterlikna dem - allt i den förhoppningen, att
allmänheten ej skall lägga märke till eller
stöta sig på det komiska i deras beteende.
Att frågan om annektering på
tidningsområdet just nu är aktuell framgår bäst
däraf, att den diskussion, som i fredags
uppstod i Publicistklubben, ej hann afslutas
utan skall fortsättas vid nästa
sammanträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
