- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
863

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (939.) 29 december 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 52

SVENSK LÄRARETIDNING.

863

Af vår framställning framgår, att
pedagogiken ej i någon väsentlig mån främjat vår
ungdomslitteratur. Pedagogerna hafva, såväl
som de snillrika författarne, i allmänhet
föraktat ett fält, där yrkesbröderna voro så
medelmåttiga; och där de uppträdt såsom
granskare, såsom i Tyskland, hafva de ofta
varit allt för milda i sina domar. Vi hafva
vidare funnit, att de delvis goda,
medelmåttiga eller dåliga böckerna utgöra en
oöfverskådlig massa, bland hvilka de goda måste
sökas som diamanter i kolschakt, samt att
följaktligen det sorgfälligaste urval är af
nöden.

#

De ungdomsböcker, som lektor Humble
själf utgifvit (en bearbetning af Grtibners
Robinson Kruse, två samlingar valda Sagor
af bröderna G-rimm samt en öfversättning
af Perraults sagor) hafva på grund af sitt
pris icke kunnat tränga ned till den stora
massan af vårt folks barn. Icke desto
mindre torde hans inflytande på den svenska
ungdomslitteraturens utveckling redan hafva
varit betydande. Onekligen hafva de bättre
af våra förläggare efter hans uppträdande
ägnat långt mer uppmärksamhet än
tillförene åt den inre halten af de böcker, som
de bjuda barnen, ehuru det visserligen varit
önskvärdt, att de i ännu högre grad
behjärtat de sunda grundsatser, som han i sitt
arbete om vår tids ungdomsläsning framställt.
Särskildt är att hoppas, att dessa
grundsatser skola komma till heders just i
närvarande tid, då ungdomsläsningen står på
öfvergången från att vara en angelägenhet
endast för de öfre tiotusen till att blifva
en sak af djupt ingripande betydelse äfven
för det stora bottenlagret af nationen.

Julius Lorens Humble är född i Karlskrona
den 16 juli 1835. Han inskrefs den 17
december 1852 i Blekinge nation vid Lunds
universitet, blef filosofie kandidat den 14
december 1861 samt promoverades följande
år till fil. d:r efter att hafva försvarat en
estetisk afhandling (»Om det patetiskas
begrepp och förhållande till det sublima»).
Sedan han 1862-63 tjänstgjort som v. adjunkt
vid Nya Elementarskolan samt 1863-64
företagit resor till Tyskland och Frankrike, deltog
han som frivillig i dansk-tyska kriget 1864.
Efter hemkomsten därifrån företog han 1865
-66 en ny resa, denna gång till Tyskland,
Frankrike och England, samt anställdes
sistnämda år såsom lektor i främmande lefvande
språk vid Högre lärarinneseminarium i
Stockholm, hvilken befattning han fortfarande
innehar. Åren 1868-70 undervisade han
därjämte vid Beskowska skolan, och 1879-89
var han seminariets rektor. År 1871 företog
han med offentligt understöd en resa till
Tyskland och Schweiz för att studera
anstalter för högre kvinnlig bildning, och 1891
besökte han ånyo Frankrike.

Bland hans skrifter märkas, utom den nämda
gradualafhandlingen, följande: Vår tids
ungdomsläsning, Sthm 1871; Perraults sagor,
öfversättning, Sthm 1873; Om seminarium för
bildande af lärarinnor, Sthm 1874; Gräbner,
Eobinson Crusoe, öfversättning och
bearbetning, Sthm 1875, 3:e uppl. 1899;
Kättstafnings-reformen och Svenska akademien, Sthm 1876;
Sagor af bröderna Grimm, öfvers., 2 delar,
Sthm 1883 och 1884; Lärjungarnes i de högre
flickskolorna arbetstid, Sthm 1887.

Sedan 1868 är lektor Humble gift med
Ines Berlin, dotter af generaldirektör N. J.
Berlin, den genom sitt folkliga f ramställnings .
sätt bekante vetenskapsmannen och för-

fattaren- Fridtjuv Berg.

Hjalmar Boström.

-h

Den 21 dennes kl. 3,25 f. m. afled i sitt
hem förste läraren vid Sundsvälls
folkskolor Hjalmar Boström.

Född i Tösse församling nära Åmål den
12 jan. 1863, vann Hj. Boström inträde vid
Karlstads seminarium hösten 1880 och aflade
folkskollärareexamen därstädes våren 1884;
genomgick med stipendium från Mellgrenska
fonden i Karlstad en slöjdkurs vid
Palmgrenska skolan i Stockholm 1885 och en
dito vid Nääs’ slöjdlärareseminarium 1886
samt med stipendium från Sundsvall en
andra kurs vid Nääs 1890; aflade 1888
mogenhetsexamen i tyska språket som privatist
vid Sundsvalls högre allmänna läroverk;
idkade rätt omfattande studier i engelska;
erhöll 1897 dispens att söka lärarebefattning j
vid högre folkskola. |



HJALMAR BOSTRÖM.

Höstterminen 1884 tjänstgjorde han som
vikarierande folkskollärare i Nor och
vårterminen 1885 i samma egenskap i Grums
församling i Värmland. Sistnämda år
erhöll han anställning som e. o. lärare vid
Sundsvalls folkskolor, där han under de tre
första åren hade sin tjänstgöring fördelad
sålunda, att han undervisade i folkskolan
vissa timmar på f. m. såsom biträde åt
förste läraren samt i slöjden på e. m.

Efter den stora branden 1888, då hela
Sundsvall med undantag af förstäderna
lades i aska, inträdde samhällets
folkskoleväsen i sin helhet i ett nytt skede. Dess
yttre betingelser i allmänhet, och särskildt
hvad lokaler angår, utvecklades med
erkän-nansvärd raskhet.

Då slöjdskolan, som efter stadsbranden
måst ligga nere i två år, 1890 inflyttade i
sin nya, palatslika lokal, efter donator
kallad Altinska slöjdskolan, entledigades den
förutvarande slöjdföreståndaren, en snickare,
och efterträddes af Hj. Boström. Sedan

uppväxttiden hemmastadd i snickeri och
slöjd, behärskade B. alla fackets tekniska
svårigheter och var synnerligen förtrogen
med slöjdens stora betydelse i
uppfostrings-hänseende. Han införde den s. k.
Nääs-metoden kort efter sin ankomst till
Sundsvall samt genomdref, att barnen fingo
behålla de saker, de tillverkat. Före denna
tid sysselsattes nämligen de små
slöjdeleverna bl. a. med lagning af gamla möbler,
och betalningen härför torde ha varit ett
plus i dåvarande slöjdföreståndares
inkomster. De föremål, som af barnen
tillverkades i öfrigt, såldes till förmån för
slöjdkassan. Af kärlek till slöjdundervisningen
men ännu mer af beundran för de
väckande, värmande och vägledande pedagogiska
idéer, som från läroanstalten vid Säfvelångens
fagra strand strömmat ut öfver hela den
civiliserade världen, deltog B. såsom
biträdande slöjdlärare i flera kurser vid Nääs’
slöjdlärareseminarium.

1891 tillträdde Boström ordinarie
lärarebefattning vid Sundsvalls folkskolor samt
antogs vid innevarande års början på
förordnande till förste lärare, sedan
befattningens ordinarie innehafvare hr O. Ohlson
utnämts till folkskoleinspektör i Norrbottens
län.

*



Hjalmar Boström var en synnerligen
energisk, samvetsgrann och dugande lärare. Han
hängaf sig helt åt det kall, han gjort till
sitt, och bar dess fana högt. Med lifligt
intresse följde han företeelserna på skolans
område ej blott inom Sverige utan äfven
utomlands. Hvarhelst och närhelst det
gällde en mogen reform inom hans
verksamhetsområde, där kunde man på förhand vara
viss om att finna B. i främsta ledet,
brytande en lans för utveckling och
framåtskridande gent emot slentrian och fördom.

Lifligt medveten om den pedagogiska
sanningen: »all undervisning skall vara
uppfostrande», ogillade B. på det högsta den
undervisning, som helt eller i hufvudsak är
anlagd på minneskram och läxplugg; en
sådan undervisning var för honom liktydig
med att gifva barnen »stenar i stället för
bröd». Danandet af karaktären var hans
uppfostringsmål; medlen för uppnående af
detta mål: en harmonisk utveckling af
såväl kropp som själ. l förra afseendet
ifrade han for skolbad, fria lekar, slöjd och
gymnastik; i senare afseendet för viljans
böjande och bildande i religiös och sedlig
riktning tillika med och genom förståndets
och känslans odlande.

Åren 1894-97 var B. ordförande inom
Sundsvalls skollärareförening. På grund af
sitt intresse för föreningsverksamheten blef
han vid valen af centralstyrelsemedlemmar
så småningom erkänd som norrländingarnes
specielle kandidat och erhöll i denna
egenskap röster från kretsar i skilda delar af
landet, i följd hvaraf han 1897 valdes till
förste suppleant i nämda styrelse, i hvars
arbeten han på grund af en förutvarande
medlems frånfälle kallades att deltaga
redan på nyåret 1898.

Som kamrat och människa var B.
karaktärsfast, vänfast, enkel och anspråkslös.
Han var glad och skämtsam i den förtro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0867.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free