Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (940.) 3 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r l
SVENSK LÄRARETIDNING.
uppsända de sina varmaste böner, vid detta
fästa de sina gladaste förhoppningar. För
ingen i världen ömma de så som för den
lille, då han drabbas af något lidande; med
ingen i världen glädjas de så som med
honom, då han i sin ogrurnladt barnsliga fröjd
leker vid deras fötter. Barnet är hemmets
största rikedom, vare sig detta hem är
fattigmans koja eller rikemans palats. Vid
barnet knyter sig föräldrarnas intresse
djupare och renare än vid något annat. Ända
från dess födelse följa de därför med
uppmärksamhet den späda varelsens utveckling.
För barnet offra de, i synnerhet modern,
dagens möda och nattens rö. Så kommer
ock belöningen, med den frambrytande
intelligensen och tillgifvenheten. Å, hvad
de äro roliga, dessa små, med sina tusen
små spratt och sina envisa frågor, som far
eller mor ofta har svårt nog att besvara.
Men åren gå. Ungfågeln får vingar.
En vacker dag flyger han ur boet, och de
gamla sitta ensamma med sina minnen.
Somliga af dessa hafva visserligen stannat
kvar, men många - kanske bland de bästa
- hafva under den långa lidens slit och
släp förbleknat. Hvilket oskattbart värde
skulle icke då några anteckningar oin de
viktigaste tilldragelserna i den nu vuxna
sonens eller dotterns barndomshistoria hafva
för de gamla, för att icke tala oin huru
intressant och lärorik en sådan liten
barndomsbiografi skulle vara för sonen och
dottern själfva, då dessa i sin tur få en
faders eller moders plikter att fylla!
Till lättnad och vägledning för dem,
hvilka från sina barns första lefnadsår vilja
bevara de viktigaste tilldragelserna, är denna
anteckningsbok uppställd. För de föräldrar,
som vilja göra ett rätt och flitigt bruk af
densamma, skall det ock snart visa sig, att
den blifver icke blott till »lyst» utan äfven
till ett godt stöd vid barnens uppfostran.
Om dessa anteckningar sålunda närmast
åsyfta att vara till glädje och gagn för
föräldrarna, är, som redan antydt, därmed dock
icke uteslutet, att de med fördel kunna
tjäna äfven andra ändamål, ja att de kunna
blifva till glädje och välsignelse allra mest
för det larn, som anteckningarna gälla.
Särskildt gäller detta, då barnet skall börja
sin skolgång, och då den lifligaste
förbindelse mellan skola och hem är nödvändig,
för så vidt skolans undervisning och
uppfostran skola i största möjliga utsträckning
rätta sig efter barnets behof. Många fall
ur verkligheten skulle till förtydligande af
det senast sagda här kunna anföras. Ett
sådant må dock vara tillfyllest.
För tre år sedan mottog jag i
folkskolans första klass bland andra en gosse af
späd kroppskonstitution. Han var något vek
och blyg, så att han grät vid ganska ringa
anledning, men han var mycket snäll samt
ådagalade en god uppfattningsförmåga och
en liflig fantasi. Därjämte var han
mycket flitig; han kunde alltid sina läxor.
Sådan tedde han sig i skolan. Hade jag nu
icke vetat något annat om honom än detta,
som jag kunnat iakttaga i skolan, hade jag
tydligen ansett honom icke blott för en
normal skolgosse utan t. o. m. för en utmärkt
sådan, som endast behöfde i fysiskt hän-
seende stärkas samt uppmuntras till något
mera mod.
Pjmellertid hade jag af alla barnens
föräldrar enligt ett tryckt frågeformulär
infordrat en del upplysningar rörande barnens
föregående kroppsliga och andliga
utveckling. Då visade det sig, hvilken stor vinst
det skulle varit för mig såsom deras barns
lärare och uppfostrare, om föräldrarna hade
haft att tillgå några anteckningar, om än
aldrig så enkla, af det slag, som med denna
bok afses. Då de detta icke hade, stodo
de i många fall alldeles svarslösa gent emot
mina frågor, enär deras minne svek dem.
Rörande här ifrågavarande^ gosse fick jag
dock veta följande: han hade haft mässling,
skarlakansfeber, difteri och h j ärtlidande samt
led fortfarande af blodbrist; han hade dålig
matsmältning och tålde icke vissa angifna
slag af mat; han var mörkrädd och rädd
under åskväder samt blef i allmänhet lätt
förskräckt; han kifv^ade rätt ofta med sina
syskon och ljög ibland, men han var lydig
mot far och mor, renlig och ordentlig. Den
sakkunnige finner lätt, att åtskilliga af dessa
kännetecken i förening med dem, soni
kunnat iakttagas i skolan, uppenbarligen tyda
på en psykopatisk belastning, i detta fallet
antagligen förvärfvad genom sjukdomar.
Gossen var således vid den tiden icke alls
normal. Oaktadt sin goda intelligens och
sin stora flit företedde han ett kroppsligt
och andligt svaghetstillstånd, som var ganska
betänkligt.
Hade jag nu endast haft iakttagelserna
i skolan att hålla mig till, så hade jag
naturligtvis varit glad öfver hans intelligens
och gärna sett, att han hade sträf vät framåt
af alla krafter. Detta i förening med
föräldrarnas helt naturligt uttalade glädje
öfver hans framsteg hade eggat och hetsat
honom ännu mera, och då hade det helt
säkert gått honom, som det gått så många
andra dylika barn - han hade stupat. Ty
det är just om ett dylikt barn det i folkets
mun plägar heta: »han har så godt
förstånd, han blir inte gammal». Att sådana
barn icke blifva gamla, beror dock icke så
mycket därpå, att de äga ett godt förstånd,
som fast mera därpå, att de på grund af
sitt goda förstånd ofta genom föräldrarnas
fåfänga eggas till en ansträngning, soin vida
öfverstiger deras svaga krafter. Ett sådant
barn skall icke pådrifvas i skolan. Det
skall tvärtom skonas och hållas tillbaka,
och hufvudvikten skall till en början läggas
på att stärka dess fysiska kraft. Så skedde
med nämda gosse, alltjämt under
samverkan med föräldrarna, och nu hafva
svaghetssymptomen i det närmaste försvunnit.
Han har under tiden visserligen icke varit
något ljus i skolan, men han har följt bra
med och det är vackert så.
Af detta exempel bör hvar och en lätt
kunna inse, att de föräldrar, som vilja göra
sig den mödan att föra anteckningar öfver
sitt barns utveckling före skolåldern,
därigenom skola komma i tillfälle att åt
vederbörande lärare lämna upplysningar, hvilka
sätta honom i stånd att mera naturenligt
och mera rättvist behandla deras barn i
skolan.
Slutligen torde äfven böra omnämnas, att
föräldrarnas samvetsgranna anteckningar af
här berörda art kunna lämna ett högst
värdefullt material för den psykologiska
forskningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
