Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (953.) 4 april 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
225
krets barnet hör, samt den lärare eller
lärarinna, af hvilken det senast
åtnjutit undervisning.
Framgår af undersökningen, att
an-mäldt barn blir i sedligt afseende
för-summadt, skola de försumliga
föräldrarna erhålla en allvarlig
förmaning
att bättre uppfylla sina
uppfostrings-plikter. Befinnes barnet vanartadt, bör
det få en allvarlig
varning,
hvarjämte, om så anses lämpligt, kan
föreskrifvas, att det skall inom viss
tid och i vittnens närvaro erhålla
aga,
i hvilket senare fall den kommunala
uppfostringsmyndigheten skall draga
försorg därom, att agan behörigen
verkställes.
Vare sig föräldrarna förmanas eller
barnet varnas och ägas, skall den
kommunala uppfostringsmyndigheten
kunna uppdraga åt någon af sina
ledamöter eller åt kretsombud eller annan
lämplig person att ined särskild
uppmärksamhet
öfvervaka
dess uppförande och uppfostran samt
härvid lämna föräldrarna råd och
bistånd.
Då nu angifna åtgärder af lindrigare
slag vidtagas, skola föräldrar och
målsmän tillika erinras, att om rättelse
därigenom ej vinnes, strängare mått och
steg måste tillgripas, samt att dessa
komma att medföra äfven .ekonomiska
påföljder.
Befinnes det nämligen, att
förmaning, varning, aga och öfvervakande
icke hjälpa, så skall barnet
skiljas från sitt hem,
och med detsamma skall ock
målsmansrätten
öfver detsamma öfvergå till den
kommunala uppfostringsmyndigheten.
Gifva föräldrar eller målsman ej
godvilligt sitt samtycke härtill, skall beslutet
underställas högre myndighets och i
sista hand k. m:ts pröfning. Dock
skall beslutet gå i verkställighet och äga
bestånd, tills det blir lagligen upphäfdt.
Har ett barn blifvit skildt från sitt
hem, därför att detta försummat sina
uppfostringsplikter, bör barnet sättas i
ett annat
enskildt hem (»fosterhem»),
som på grund af inhämtade
upplysningar kan antagas äga vilja och
förmåga att på ett tillfredsställande sätt
vårda och uppfostra det. Finnes
sådant hem ej att tillgå, bör barnet
erhålla plats i ett
»barnhem».
Är åter dess skiljande från
föräldrahemmet förorsakadt af dess egen
vanart, bör det anbringas i ett för
vanartade barn afsedt
»skyddshem»,
och endast i det fall, att våda för
andra barns sedliga utveckling ej
därigenom kan befaras uppkomma, bör
dylikt barn få >tsättas i enskildt hem
eller barnhem. Öfverlämnas barnet till
skyddshem, öfverlåtes målsmansrätten
till dettas styrelse.
Rörande »skyddshemmen», hvilka
kommittén tänker sig upprättade
hufvudsakligen genom vederbörande
landstings eller stadsfullmäktiges försorg,
innehåller lagförslaget en del
bestämmelser, bland hvilka må nämnas:
att de skola vara försedda med af
k. rn:t godkändt reglemente och stå
under statens inspektion,
att de skola vara beräknade för ett
barnantal icke öfverstigande 30, och
att i dem skall meddelas
skolundervisning, som till omfånget ej må trängre
begränsas än gällande folkskolestadga
medgifver.
Då det naturligtvis måste
förutsättas, att ett från föräldrahemmet skildt
samt i fosterhem eller barnhem anbragt
barn kan komma att äfven i sin nya
omgifning blifva sedligt försuitimadt
eller vanartadt, har kommittén
föreslagit, att
tillsynen
öfver dess behandling och utveckling
skall åligga den kommunala
uppfostringsmyndigheten inom det skoldistrikt,
där det vistås. Finner denna
myndighet, att barnet ej erhåller nödig vård
och uppfostran eller att det genom sin
vanart utöfvar menlig inverkan på
andra barn (exempelvis dess kamrater i
folkskolan), så skall den härom
oför-dröjligen meddela sig med
uppfostringsmyndigheten i dess hemort eller, om
detta ej hjälper, anmäla förhållandet
hos högre myndighet.
En hufvudpunkt vid hela frågans
ordnande är naturligtvis den om
kostnadernas
bestridande. Med afseende härå
föreslås, att utgift för vård och
uppfostran, som enligt lagens föreskrifter
beredes barn i enskildt hem, barnhem
eller skyddshem, skall, där ej utgiften
af föräldrar eller målsman frivilligt
er-sättes, anses såsom kostnad för
fattigvård samt under den tid, sådan
utgift utgår, drabba det
fattigvårdssamhälle, inom hvilket barnet ägde
hemortsrätt, då dess skiljande från
föräldrahemmet beslöts. Där
fattigvårdssamhället ej finner skäl till eftergift,
skall det äga att af .de för barnet
försörjningspliktiga personerna utkräfva
kostnaden, dock blott för 5 år och icke
till högre belopp än 50 öre pr dag.
I öfrigt tänkas utgifterna för de
vanartade och sedligt försummade
barnens vård och uppfostran täckta genom
statsbidrag} Kostnaderna för den af
k. m:t anordnade inspektionen skulle
helt och hållet bestridas af statsmedel.
I allt detta hafva kommitténs
medlemmar varit ense. Endast i en
hufvudpunkt - som visserligen i praktiskt
hänseende är af stor, ja afgörande
betydelse - hafva olika meningar gjort
sig gällande. Skiljaktigheten angår
organisationen af den kommunala
upp-fostringsmyndighet, hvilken det skulle
tillkomma att inom hvarje skoldistrikt
taga hand. om där befintliga sedligt
försummade och vanartade barn.
Kommitténs flertal har velat gifva detta
uppdrag åt en alldeles ny kommunal
myndighet, en så kallad
» barn a vårdsnämd»,
som i likhet med kyrkoråd och skol
råd skulle utses af och vara
redovisningsskyldig inför kyrkostämman samt
hafva kyrkoherden till själfskrifven
ordförande men i likhet med
fattigvårdsstyrelsen skulle lyda under k.
be-fallningshafvande. En af kommitténs
medlemmar, hr Berg, har däremot varit
af den öfvertygelsen, att
skolrådet
redan nu är den kommunala
uppfostringsmyndigheten och enligt sakens
natur måste komma att så förblifva,
hvadan han ansett detsamma böra
bibehållas vid sin nuvarande
förpliktelse i fråga om vanartade och
sedligt försummade barn samt i högre
grad än hittills utrustas med de härför
erforderliga resurserna.
Endast på sådana orter, hvarest, på
grund af särskildt ogynnsamma
förhållanden, vanart och moralisk
vanvård förekomma i större utsträckning,
finner han särskilda anordningar af
behofvet påkallade, men äfven här
anser han folkskolestyrelsen vara
genom sin verksamhet bäst ägnad att
bedöma, huruvida och i hvilken
utsträckning dylika särskilda
anordningar kunna vara behöfliga.
Till denna tvistepunkt samt de å
ömse sidor anförda skälen skola vi i
ett följande nummer återkomma.
Många vilja resa till Norge,
Jultomtens pedagogiska stipendium,
som i år anslagits till resebidrag för
att sätta 23 lärare och lärarinnor i stånd
att besöka det nordiska skolmötet i
Kristiania, söktes före den l april af
160 lärare och lärarinnor, nämligen 129
folkskollärare, 11 folkskollärarinnor, l
småskollärare, 18 småskollärarinnor och
l slöjdlärarinna.
Till erhållande af bidrag från
Tummelitens gåfvomedel för sjukliga småskol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
