Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (955.) 18 april 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
263
reserverad hållning gent emot denna nyhet».
Inom Österrike, heter det i samma historik,
har ett formligt principiellt motstånd rest
sig mot införande af Skolsparkassor i
skolorna.
Inom vårt eget land känner jag utom
egen kommun blott en församling i
närheten af hufvudstaden, hvarest idén
praktiserats (i början af 80-talet); men saken
uppgafs snart såsom onödig, sedan
postsparbanken öppnat afdelningskontor vid en
järnvägsstation inom församlingen.
För att emellertid bringa en liten smula
erfarenhetsljus i frågan, skall jag tillåta mig
att i korthet redogöra för huru saken
utfallit här - en stadsförsamling, som vi
kunna kalla Av med omkring 5 tusen
invånare - under den tid af 15 år den
praktiserats.
Pä förslag af en skolrådsledamot infördes
sparkortsinsättningen här år 1885, sedan
lärare och lärarinnor vid sammanträde med
skolrådet frivilligt åtagit sig bestyret
därmed, hvar och en för sin afdelning,
tillsammans 12. Ehuru jag, som då var en bland
lärarne, redan från början hade mina
betänkligheter mot saken, ville jag dock icke
motsätta mig att ett försök gjordes. (I ett
par grannsocknars skolor hade förut gjorts
försök med ett slags sparkasseinsättningar
men snart förfallit af sig själft.)
Den erfarenhet man här gjort om
barnens förhållande till saken har i regeln
varit den, att under de första skolåren har
insättningen gått rätt bra, så att nästan
hvarje barn i småskolan insatt en eller
annan krona. Därefter har insättningen mer
och mer aftagit och för mången, ja
flertalet, alldeles upphört, medan skolgången ännu
varat. Granska vanligt är ock, att de
insatta styfrarna uttagas redan under
skolgången till skolböcker, kläder m. m. eller
ock vid konfirmationstiden. Såsom
räkenskapsförare i sparbanken har det varit mig
lätt att kontrollera detta.
Man säger att siffror tala, och äfven i
detta afseende torde siffror anses talande.
Det har därför synts mig vara af vikt att
få fram så noggranna siffror som möjligt
rörande insättningen i denna sparbank
medelst sparkort från skolorna. Det resultat
jag härvid kommit till är icke mycket
uppmuntrande eller lockande till att betunga
skolkassan ined utgifter (för sparkort, tryckta
listor, penningskrin m. m.) och lärarne med
rätt mycket extra, i mer än ett afseende
lönlöst arbete. Så här taga siffrorna sig
ut enligt sparbankens räkenskaper från och
med 1885, hvarvid märkes, att antalet
in-sättare afser endast de första 8 åren eller
t. o. m. 1892, emedan de senare tillkomna
ännu befinna sig i skolorna eller åtminstone
i skolåldern, så att man med afseende på
dem inga slutsatser kan draga om fortsatt
insättning.
Under dessa 8 år har insättning medelst
sparkort (för såvidt sådant af räkenskaperna
tydligt framgår) skett för 782 barn. Af
detta antal ha 505 eller omkring 65 %
numera uttagit hela sin behållning, 189 ha
kvar behållningen (i regeln en eller annan
krona, stundom blott några ören innestående
ränta) utan att efter skoltidens slut fortsätta
med insättningar. Endast 88 af 782 eller
ll>2 % ha fortsatt med någon insättning
efter skoltiden. Och hvad dessa sistnämda
angår, är det i regeln barn af burgna
föräldrar, som nog hittat vägen till sparbanken
utan sparkort.
Frågan blir då till slut denna: hvad har
vunnits med de kostnader och det arbete
och besvär, som nedlagts på Skolsparkassor?
Och svaret kan ej gärna bli annat än -
mycket litet, om ens något.
Att resultatet af sparkortsinsättningar
eller Skolsparkassor nästan med nödvändighet
måste bli sådant som här visat sig, tror
jag af flera skäl vara helt naturligt. Några
egna penningar ha ju barnen i regeln icke,
och endast undantagsvis torde de unga, som
utgått från skolan, förr än omkring 20:e
året få några egna medel att disponera
utöfver hvad som behöfs till kläder m. m.
De få kronor, som insättas särskildt under
de första skolåren, ha nog föräldrarna, mer
eller mindre frivilligt, i regeln fått släppa
till, hvarför de också vid första behof, om
också for barnens räkning, uttaga dem,
något som ju icke gärna kan förhindras.
En annan sak är om icke, med den
utsträckning sparbanksväsendet numera vunnit
i vårt land, sparkassor och sparkort i
skolorna äfven af denna anledning torde kunna
anses såsom tämligen öfverflödiga. Detta
äfven med fullt och obetingadt erkännande
af att den afsikt, som drifver
Skolsparkassornas anhängare, är till sin innebörd god
och lofvärd.
För barnens fostran till sparsamhet har
saken enligt min åsikt en mycket ringa
betydelse. Jag tror också, att detta mål
långt bättre och säkrare vinnes genom goda
lärdomar och goda exempel, hvarförutan
sparkortens sporre till penningsparsamhet torde
bli af liten eller ingen effekt för lifvet.
»Skola och hem må gå hand i hand för
att genom undervisning, förmaning och
öfning fostra till sparsamhet.» Att sålunda
tillhålla och söka vänja barnen vid att vara
aktsamma om sina böcker, kläder och
annat, som är deras eller tillhör skolan, ja
äfven andras egendom, bl. a. därför att
allt sådant kostar pengar’, att lära dem
undvika onödiga utgifter, emedan en besparad
utgift är så godt som en inkomst o. s. v.
- med ett ord: söka inplanta sinne för
sparsamhet och ordentlighet i alla
förhållanden, så snart tillfälle och anledning
därtill förekommer - att på sådant sätt söka
fostra karaktärer med sinne för
sparsamhet, ordning och enkelhet - det tror jag
skall visa sig verka långt mera än det
mekaniska insamlandet af sparpenningar. Har
nu barnet verkligen några sådana, så tror
jag det skall sporra till sparsamhet lika
mycket om barnet själft eller genom far
eller mor gör insättningen direkte i
sparbanken och får se sin slant inskrifven i
sin egen sparbanksbok.
För min del kan jag sålunda icke finna
någon anledning att betunga lärare och
lärarinnor med sparkassebestyr. De ha
sannerligen äfven därförutan så många viktigare
och mera nödvändiga uppgifter att fylla i
skolan, att man bör tänka sig väl för innan
man inför nya, för skolan helt och hållet
främmande saker, och det med mycket ringa
utsikt till någon verklig nytta eller vinst för
dem det gäller.
Medan jag ännu »har ordet», anser jag
mig böra erinra, att redan 1883 innehöll
»Tidskrift för folkundervisningen», utgifven
af dåvarande seminarierektorerna Anjou och
Kastman, en förträfflig uppsats i frågan
(årg. 1883, sid. 163-170), hvartill
intresserade hänvisas. Det skulle blifva allt för
vidlyftigt att här relatera innehållet af
densamma; men uppsatsens slutord ber jag få
anföra, såsom sammanfattning af hvad jag
velat hafva sagdt. De lyda så: »För vår
del äro vi lifligt öfvertygade, att verksamma
medel i tillräcklig mängd till vårt folks
uppfostran till sparsamhet stå skolan till buds
för det henne härutinnan åliggande arbetet,
utan att hon behöfver befatta sig med det
nya, som bjudes i skolsparkassorna. Det
gäller här liksom på många andra områden
att först och främst taga vara på och
troget bruka det goda vi hafva. Och det är
alldeles visst, att ju mer vår tids
beställ-samnia mångsysslande kan hållas fjärran från
skolan, desto bättre för den senare».
a. M. c.
$ven$R Cäraretiflttings
förlagsaktiebolag
-hade sistlidna torsdag å hotell Phoenix
härstädes ordinarie bolagsstämma, därvid ett
30-tal aktieägare voro representerade. Utom
från Stockholms stad hade aktieägare
personligen infunnit sig från Stockholms län,
Malmöhus län, Gröteborgs och Bohus län,
Skaraborgs län samt Västmanlands län.
Till stämmans ordförande valdes
Öfverläraren J. G. Söderberg i Lidköping, och
som sekreterare tjänstgjorde hr Fridtjuv
Berg. Justeringsmän blefvo förste läraren
Sv. Nilsson och folkskolläraren C. Lidman.
Efter det röstlängden blifvit justerad samt
styrelse- och revisionsberättelserna (återgifna
i denna tidning n:r 14) upplästs, förekommo
följande ärenden:
1. I enlighet med revisorernas hemställan
meddelades styrelsen full ansvarsfrihet för
1899,
2. Det till bolagsstämmans förfogande
ställda beloppet skulle på sätt styrelsen och
revisorerna föreslagit användas sålunda:
6 % utdelning till aktieägarne...... 5,400: -
till reservfond afsattes.................. 2,000: -
till 1900 års vinst- och förlustkonto
öfverföres............................- 2,673: 32
Summa kr. 10,073: 32
(Dessutom hade till Sveriges allmänna
folkskollärareförening öfverlämnats 1,470 kr.
såsom stipendiemedel m. m.)
3. Löner och arvoden fastställdes till
belopp, motsvarande dem, som utgått under
1899,
4. I fråga om tantiéme förnyades det år
1898 fattade beslutet med den ändring, att
tantiémen för redaktören af Svensk
Läraretidning minskades med 5 °/» som i stället
skulle tillgodokomma redaktören af S AGI A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
