Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (963.) 13 juni 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
visat sig, att de, som genomgått fjärde
klassen, ofta äro hugade att genomgå - såsom
vi ordnat det i Eskilstuna .- en femte
klass. De deltaga äfven gärna i
undervisningen i slöjdskolan. Skulle det nu blifva
så - hvilket naturligtvis förslaget skulle
medföra - att de flesta barnen slutade i
tredje klassen, så skulle detta verka
hämmande på folkskolans utveckling. När vi
nu nyss, mina herrar, voterat löneförhöjning
till folkskollärarne och sökt göra det så bra
som möjligt i det hänseendet, så hemställer
jag, huruvida vi nu böra vara med om en
åtgärd, hvarigenom folkskolan skulle sjunka.
Då jag nu hyser den åsikten, att detta
skulle verka skadligt, så tror jag, att man
bör sätta gränsen vid 13 år. Detta skulle
efter mitt förmenande vara till nytta äfven
för industrien. Jag vill lämna den
upplysningen, att då enligt den nuvarande
lagstiftningen barn under 14 år icke få arbeta
mer än sex timmar, så är det åtskilliga
industriidkare, som i sitt arbete icke antaga
gossar, som icke fyllt 14 år, därför att
dessa icke kunna med fördel användas i
samarbete med äldre arbetare, då de icke
få arbeta samma tid. Sätter man däremot
gränsen till 13 år, så kunde de användas i
tio timmars arbete eller full arbetstid,
hvarigenom äfven den fördelen vunnes, att ingen
industriidkare komme i frestelse att använda
barn i arbete längre tid, än lag
föreskrifver.
Jag får således yrka Bifall till 2 § med
den förändring, att åldersbestämmelsen
ändras från 12 till 13 år.
F. d. generaldirektör A. T. Almen: Att
de nya bestämmelserna komma att medföra
många förbättringar beträffande det
uppväxande släktets användning i industriens
tjänst, måste med tacksamhet erkännas.
Jag tänker härvid särskildt på kontrollen,
som, förut otillräcklig, nu med god vilja
bör kunna uträtta något godt. De skäl,
som anförts från industriidkarnes sida
för att de minderårige skola få
användas redan vid tidigare år, i vissa fall vid
12 år, äro vanligen tvänne. Det ena
är, att sysslolöshet är fördärflig, och det
andra, att den skapar ligapojkar, ett ondt,
som man måste försöka att utrota. Från
unga år här jag alltjämt respekterat
arbetet och ansett, att det medför ofantligt
många fördelar. Men däraf följer
ingalunda, ätt detta arbete bör eller får
utsträckas till dem, för hvilka det kan blifva
skadligt, och detta är fallet, om minderåriga
användas i arbete alltför tidigt.
Beträffande ligapojkarna - jag antager, alt desse
utgöra 2 ä 3 procent af det uppväxande
släktet - synes det mig, att den metod
man bör välja för att förekomma, att
deras led rekryteras, är framför allt
exem-plarisk bestraffning i rätt tid. Denna
metod torde göra ganska godt, om den
användes i stor utsträckning. Men för att rädda
2 ä 3 procent af det uppväxande släktet
från att blifva ligapojkar, bör man ej
medgifva eller på omvägar, så att säga,
anbefalla 12 äriges användning i industriens
tjänst; ty då offrar man dessa 97 ä 98
procent för de 2 å 3 procenten, och detta är
en dålig utväg, som straffar sig själf i
längden.
Jag vet icke, om min åsikt delas eller
icke. Men det må väl ändå tillåtas mig
att göra en liten jämförelse mellan det sätt,
hvarpå man vårdar sig om djuren, och det
sätt, hvarpå man värdar sig om.
minderåriga. En sådan jämförelse borde kunna
öppna ögonen på en del målsmän, som ej
tänkt sig, hvad det vill säga att allt för
tidigfc använda den uppväxande ungdomen
i industriens tjänst. Huru vårda sig icke
våra landtman om sina husdjur, särskildt
om hästen, men äfven om nötboskapen?
De äro angelägna att gifva dem goda
bostäder och lämplig föda. De spara dem,
hästen för arbete och korna för
mjölkproduktion, till dess de kommit till lämplig
ålder. Detta kräfver af landtmannen stora
uppoffringar. Men de hafva af erfarenhet
funnit, att djuren löna dessa uppoffringar.
Hästarna blifva starkare och arbetsdugligare
än tillförene, och korna producera mera och
fetare mjölk.
Därigenom få landtmannen sina
uppoffringar ersatta. Huru utfaller nu en
jämförelse med den vård, som bestås
mänskliga individer? Jo, säges det, både bostad
och föda äro i allmänhet sämre för dessa.
Mången kan dock af ekonomiska skäl icke
åstadkomma nödiga förbättringar. Till
arbete tager man barnen, då de långt ifrån
äro fullvuxna, ja, innan de ännu äro
half-vuxna. Man skall vara blind, om man ej
ser, att en tolfåring icke har sådan
hvarken fysisk eller moralisk utveckling, att han
kan användas till släparbete. Och hvad är
det för arbete man använder honom till?
Man säger, att den minderårige användes
endast till måttligt och äfven för honom
nyttigt arbete. Ja, därom kunna
meningarna vara delade. Åldersgränsen 12 år är
nära nog onaturlig. Individen har då ej
nått den utveckling, att han kan uthärda
ansträngning utan att taga skada däraf.
Ibland får tolfåringen visserligen arbeta
ofvan jord, men ibland också under jord.
Och icke nog med, att 12-åringen användes
till arbete om dagen; man ’tager honom
stundom i anspråk äfven vid nattligt arbete.
Mina herrar, detta straffar sig själft förr
eller senare. Det uppväxande släktet blir
försvagadt och kan därför icke prestera hvad
det eljest skulle hafva kunnat.
Af dessa skäl synes det mig i sanning
önskligt, att riksdagen stannar vid 13 år
såsom den ålder, före hvilken minderåriga icke
få användas i industriellt arbete. Det må
nu vara med eller utan läkarebetyg, bör
till-låtelse därtill icke gifvas.
Vi diskutera ju nu 2 §, men det torde
ändock tillåtas mig att yttra mig något om
3 §, synnerligast som jag snart måste
aflägsna mig från sammanträdet. Meningen
vore, att minderåriga, som fyllt 12, men
icke 13 år, skulle med stöd af läkarebetyg
få användas i arbete under längre tid än
den för tolfåringar i allmänhet medgifna.
Det vore önskligt, att denna tillåtelse
bort-toges. Först och främst komme läkaren
här i en bekymmersam ställning. Våra stora
industriidkare hafva nog i allmänhet ackord
om läkarevård för sin stora arbetareperso-
nal. Med hänsyn till dessa späda varelser,
hvilka föräldrarna önska skola få användas
i industrien, för att de må kunna bidraga
till familjens uppehälle, men för hvilka det
fordras läkarebetyg, för att de skola kunna
antagas, komme fabriksläkaren i en svår
ställning. Nekade han betyget, riskerade
han att förlora ett lönande ackord. Gåfve
han betyget mot bättre vetande, hvilket jag
hoppas icke måtte ifrågakomma, vore det
än värre.
Min bestämda mening är, att minderåriga
.ej skola få användas till industriellt arbete,
förrän de fyllt 13 år. Den föregående
talaren utvecklade från sin ståndpunkt å ett
område, där jag ej är hemmastadd, i mitt
tycke fullt giltiga skäl, hvarför minderåriga
icke böra få användas i arbete
dessförinnan. Såväl på grund af hvad jag nu sagt
som på grund af hvad den föregående
talaren anfört anhåller jag, att kammaren
mätte besinna det uppväxande släktets bästa
och sätta åldersgränsen för minderårigas
användning i industriens tjänst till 13 år.
Dessa uttalanden af en
skolrådsordförande och en auktoritet på
läkareområdet verkade emellertid icke alls
på första kammaren, som redan förut
hade sin mening klar i denna fråga.
En, som borde tagits om hand.
Nästa lördag, den 16 dennes, ställes
föröfvaren af de nu världsberyktade
blodsdåden å ångaren »Prins Carl»
inför Snefringe häradsrätt på länshäktet
i Västerås.
Hvad som härvid är ägnadt att i
främsta rummet väcka allvarliga
människors eftersinnande är naturligtvis icke
de illbragder han begått eller det öde
han har att vänta, utan det är tanken på
de lefnadsomständigheter och motiv,
som bidragit att gifva hans bana dess
riktning, samt på de åtgärder, som
möjligen kunde hafva ledt densamma
åt annat håll.
Enligt en ofta hörd klagan fatta våra
domstolar mången gång sin uppgift på
ett allt tör formalistiskt sätt, i det de
så uteslutande se på den brottsliga
gärningen, att den brottsliga
människan för dem träder i bakgrunden.
Detta fel ha*r man redan tidigt
anmärkt och sökt afhjälpa. Som till och
med i gröfre brottmål domstolarnas
undersökningar icke sällan saknat
erforderlig fullstäiidighet - yttras med
anledning häraf i k. brefvet den 13
oktober 1820 - är. härmed förklaradt,
att »rannsakningens fullstäiidighet icke
kan anses vara tillräckligeii vunnen
endast genom upptagande af de ömstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
