Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (968.) 18 juli 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
481
§ 9,
Lärare, som ej upphunnit det för
erhållande af helt eller afkortadt understöd
bestämda antalet lefnads- och tjänsteår men
genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest
han tjänstgjort minst 15 år, från anstalten
bekomma ett årligt understöd af 90 kronor.
Lärare, som önskar att från anstalten
erhålla understöd, skall till skolrådet i det
distrikt, där han tjänstgör eller senast
tjänstgjort, inlämna skriftlig, till anstaltens
direktion ställd ansökning därom och därvid
bifoga ålders- och frejdbevis i original samt
sådant intyg, som i § 5 omförmäles,
äfvensom fullständig, med behöriga bilagor och
påskrift af skolrådets ordförande styrkt
tjänsteförteckning, upptagande såväl hans
tjänstetid i egenskap af lärare jämte
uträkning af sökandens tjänsteår enligt
bestämmelserna i § 10, som äfven under hvilka
tider han till äfventyrs, på grund af
sjukdom eller annan anledning, läraretjänst icke
bestridt; åliggande det skolrådet att, efter
granskning af handlingarna, desamma tillika
med eget utlåtande till anstaltens direktion
öfversända, med begäran om dess beslut i
fråga om sökandens ratt till understöd*
Har lärare uppnått sextio års ålder, äger
vederbörande skolråd eller skolstyrelse,
ändock att läraren icke anmält sig önska att
med ålderdomsunderstöd från sin tjänst afgå,
att, med bifogande af f örenämda
handlingar, hos direktionen begära dess beslut i
fråga om lärarens rätt till
ålderdomsunderstöd.
§ 20.
Sedan ansökning om understöd blifvit af
direktionen pröfvad, skall underrättelse om
beslutet genom skolrådet meddelas sökanden
och, om ansökningen blifvit afslagen eller
icke i sin helhet bifallits, hänvisning
därjämte lämnas honom att, i händelse af
missnöje med beslutet, däruti hos k. m:t
söka ändring.
Varder i fall, som i § 16 stycket 2 för-
. males, läraren icke förklarad berättigad till
helt ålderdomsunderstöd, skall hänvisning,
som nyss är sagdt, lämnas skolrådet eller
skolstyrelsen.
Det alla, som vederbör, hafva sig
hör-samligen att efterrätta, Till yttermera visso
hafve Y i detta med egen hand
underskrif-vit och med vårt kungl, sigill bekräfta
låtit. Stockholms slott den 15 juni 1900.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres
frånvaro:
GUSTAF.
(L. S.)
Nils Claeson.
Rekvirera profnummer af Svensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och skolvänner!
Fås gratis och porto fritt.
Fäkta tala.
Under diskussionen om »ungdomens
förvildning» och om »barnproletariatet»
har man från det håll, där de
pedagogiska synpunkterna helst affärdas
med en öfverlägsen axelryckning, allt
emellanåt låtit förstå,
attMndustrialis-mens skadliga inverkningar blifvit
betydligt öfverskattade såväl af
Tvångsuppfostringskommittén i dess
betänkande som af det industriella barnarbetets
motståndare inom riksdagen. Ja,
somliga ha låtit sina intressen till den grad
bestämma sina åsikter, att fabriken för
dem kommit att stå som ett slags skola,
hvilken i uppfostrande betydelse ej blott
kan mäta sig med folkskolan utan till
och med öfverträffar densamma.
Så länge man nöjer sig med allmänna
resonnemanger, kan den enes nej vara
lika godt som den andres ja. En
bevisning i ord öfvertygar ingen, som
icke vitt bli öfvertygad;
Men understundom träder dock
verkligheten själf fram och talar ett språk
så klart och skarpt, att icke ens den
mest förblindade borde kunna
missförstå det.
Den nu på skilda ställen i vårt laftd
pågående mobiliseringen har gifvit
anledning till åtskilliga iakttagelser
rörande den värnpliktiga ungdomens
laglydnad och sedliga uppförande, hvilka
i detta afseende äro synnerligen
betecknande.
Redan långt innan mobiliserings-ordern
utgick - yttrar sålunda en Östgöta
korrespondent till Aftonbladet - hördes från många
håll uttalas farhågor för att de värnpliktige,
på grund af det låga bötesbelopp, 20 kr., som
var fastställdt för förfallolöst uteblifvande,
skulle i många fall föredraga att låta bötfälla
sig hellre än att frivilligt afsäga sig den goda
arbetsförtjänst, som för närvarande bjudes
öfverallt inom landet, inom jordbrukets så
väl som industriens områden. - - - Den
första större kontingenten, Norrköpings stads
beväring, visade ock en ganska stor procent
frånvarande, och den andra
Norrköpingskontingenten i ordningen, hvilken uttages
från Norra förstaden och afses för Andra
Göta artilleriregemente, kunde på omkring
250 inkallade uppvisa öfver ett 60 tal
frånvarande. I fråga om dessa båda kontingenter
synes sålunda, som om de uttalade farhågorna
hade varit väl grundade. Det skulle
emellertid snart visa sig på ett glädjande,
fosterlandsvännen tilltalande sätt, huru litet det
bristande intresset hos den lösa yngre
arbetarebefolkningen i fabriksstaden ägde
motsvarighet hos den stora delen af provinsens
söner, de inskrifningsområden å landsbygden
tillhörande värnpliktige. Först fick man höra,
huru af en kontingent, som enligt
inkallelselistorna skulle bestå af 189 man, 183
infunnit sig, vidare huru af en kontingent på 118
man 112 hörsammat kallelsen, medan de 6
återstående alla hade laga förfall, och
slutligen har vid flera kontingenters samling
ej en enda man fattats.
För dem, som påstå, att plikt- och
ansvarskänslan skulle i det för sin
regelbundenhet och likformighet
utmärkta fabriksarbetet äga ett
hufvud-medel för sin utveckling, måste dessa
uppgifter förefalla i hög grad
öfverraskande. Ty förmånen af nämda
medel tillkommer ju i minsta grad
ungdomen på landsbygden, i högre grad
ungdomen i Norrköping samt i högsta
tänkbara grad ungdomen i Norrköpings
norra förstad. Denna senares
befolkning utgöres nämligen af ett nästan
oblandadt proletariat, hvars sträfvan är
att så tidigt som möjligt få sina barn
ur skolan och in i fabrikerna.
Rörande de värnpliktigas uppförande
yttrar samme korrespondent följande.
Allmän belåtenhet råder öfverallt med den
goda hållning, som i regel kännetecknat
ynglingaskarorna under deras färder till
mötesplatsen.
Att man af en mängd ungdomar, som i
deras eget tycke lössläppta från dagens släp
och möda, glada begifva sig till fanorna, ej
kan fordra, att de skola gå vägarna fram
tysta och allvarliga som gamla gubbar, är ju
tydligt; den, som stöter sig på sången och
glammet från de framtågande leden, förstår
ej att uppskatta värdet af det inneboende
ungdomsmodet, men däremot måste man
fordra absolut lydnad att ställa sig befälets
tillsägelser till efterrättelse, nykterhet och
aktning för allmänheten och den allmänna
ordningen, och i detta afseende torde ej mer än
en mening råda, att profvet härpå utfallit till
de värnpliktigas heder.
Bland befälet på Malmslätt råder stor
tillfredsställelse i detta afseende, och en af
regementsofficerarne på Andra
lifgrenadierregementet kunde med glädje konstatera, att
han under inmönstringen ej påträffat en enda
berusad karl.
Ett enda sorgligt undantag i fråga om godt
uppförande har-gjorts af Norra förstadens i
Norrköping artilleribeväring. Dessa utgöras
af stadens sämsta slödder, och det uppträde,
som ägde rum å stationen i Norrköping vid
denna kontingents afresa, var långt ifrån
uppbyggligt. Det gick t. o. m. så långt, att
ej ens järnvägsvagnarna skonades utan
utsattes för förstörelse af de vildsinta sällarne,
af hvilka dock de värsta införpassades i häkte
och afsändes följande dag under polisuppsikt
och på egen bekostnad till Jönköping.
Intrycket i stort af de hederliga
östgöta-beväringarnes uppförande behöfver dock ej
yifva sämre genom detta för utöfvarnes egen
räkning helt och hållet stående obehagliga
undantag.
Möjligt är, att korrespondenten
betraktat beväringarnes »ungdomsmod»,
deras »sång» och »glam» med väl blida
ögon. Men efter de ideligen upprepade
svartmålningar, hvarmed man sökt göra
det till en dogm, att vår svenska
ungdom skulle befinna sig i ett tillstånd
af allmän »sedlig förvildning», gör det
ett uppfriskande och stärkande intryck
att någon enda gång få se denna
ungdom omtalad med välvilja och
erkännande.
Ju mera benägen korrespondenten
varit att se saken i ljust, ju säkrare
måste man emellertid känna sig
förvissad, att det ogillande, han uttalar
öfver manskapet från en viss ort, icke
kan vara oförtjänt. Och ju mer måste ]
man ock känna sig slagen af det
sakförhållandet, att den skandal, som vid
ifrågavarande tillfälle dragit skam öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
