Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (974.) 29 augusti 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
591
j ga hänsyn ej blott till gångna tiders
uppfattning utan äfven till det lif, som
nu lefves. Formen måste vara enkel
och värmd af lif. Liksom bibeln skall
äfven läroboken tillgodose alla
själslif-vets sidor. Med bestämdhet häfdades,
att katekesfrågan ej är en lärofråga
utan en läroboksfråga., som därför
måste bedömas från pedagogisk synpunkt
och lösas af pedagoger.
Huru mottogs nu denna
framställning af mötet? Ett par af de äldre
seminarielärarne syntes vara missnöjda
med att frågan upptagits. Katekesen,
menade de, är visserligen ej den bästa
möjliga, men den innehåller dock så
mycket godt, att den är bra som den
är. Behöfves en ny katekes, så
kommer den nog i rätt tid, utan att
lärarne behöfva bekymra och oroa sig
därför. Sannolikt oafsiktligt och mera
af gammal vana anslogs vid kritiken
af inledningsföredraget en öfverlägsen
ton, men professorn svarade dock helt
anspråkslöst, att på samma sätt kunde
man försvara allt, hvari något godt
finnes.
Det såg en stund ut, som om
inledaren skulle komma att stå alldeles
ensam om sin mening. En öfverlärare
vid folkskolan begärde då ordet och
erinrade om det faktum, att prästerna
öfverljudt klaga öfver, att barnen ej
lära sig katekesen i folkskolan. Och
denna klagan höres äfven, där
lärarne för katekesen använda sina
bästa krafter och den bästa lärotiden.
Lärarne förklara också enstämmigt, att
barnen ej kunna lära sig katekesen
i samma mening som andra
läroböcker utan måste mekaniskt innöta den.
Häri ligger ett hinder för att göra
kristendom släran kär för ungdomen.
Ensamt detta gör behofvet af en ny
katekes trängande.
Därefter uppträdde två
seminarielärare, som i hufvudsak och med
värme ställde sig på inledarens
ståndpunkt. En "af dem uppvisade, att vi
i själfva verket behöfva två katekeser,
en för barn och en för ungdom.
Ordföranden uttryckte slutligen som
sin uppfattning, att de flesta vid mötet
röstberättigade vore nöjda med den
gamla katekesen. Att döma af
enskilda samtal efteråt var dock detta
näppeligen riktigt. De flesta
röstberättigade, som icke yttrade sig annat än
genom instämmanden eller bravorop,
syntes stå på inledarens sida.
Att frågan upptagits och fått sin
rätta plats å programmet var det mest
glädjande momentet å hela mötet, ty
- det visar o f or ty d b art, att man äfven
från detta håll är villig att diskutera
den.
Mötet hade för öfrigt en lång rad
intressanta och mer eller mindre
viktiga frågor. De framfördes genom ett
kortare inledningsföredrag, som
vanligen utmynnade i ett
resolutionsförslag. Många af dessa skulle vunnit
på, om formen varit klarare och
bestämdare. Böneformen är icke
lämplig för resolutioner; äfven utan den
veta nog vederbörande, att det endast
är önskemål som framställas och icke
fordringar.
I fråga om inträdesexamen yrkade,
såsom synes oss, på goda grunder
adjunkten Kylander, att f ordringarna måtte
preciseras så, att de äfven skulle
omfatta muntlig pröfning i grammatik.
Adjunkten Lundqvist föreslog, att
intagningen i första klassen ej skulle
vara definitiv, förrän lärjungen under
en termin pröfvats rörande sin
lämplighet för lärarekallet. Båda dessa
förslag understöddes af mötet.
Behandlingen af det senare visade, att i
synnerhet de kvinnliga seminariernas
lärare känna det nära nog olidligt att
på den korta tiden af fyra dagar välja
nya elever bland de skaror af
inträdessökande, som de hafva att pröfva.
Det är svårt att inse, hvilka verkliga
skäl, som skulle kunna anföras emot
förslaget. Visserligen invändes, att
lärjungarne ej skulle visa sina sämre
sidor under första terminen, om de visste,
att de därigenom riskerade att
bortvisas från seminariet, men härpå kan
svaras, att den, som, oaktadt han
ständigt uppmärksammas af flera, är i
stånd att under en hel termin dölja
sina svaga sidor, kan icke vara allt
för omöjlig, åtminstone icke ohjälpligt
dum.
Rektor Vestling anförde goda skäl för
ökning af kursen i kyrkohistoria.
Förmodligen ville han väl på samma gång,
att allmän historia skulle få mera tid,
ty kyrkans historia blir ju ofattlig, om
nödig kännedom om prof an historien
saknas. Adjunkten fru Jenny
Veländer förordade, att eleverna skulle
vänjas vid att genom skriftliga referat och
liknande öfningar stärka och befästa
sitt vetande samt öka sitt välde öfver
språket. Rektor Arcadius framställde
en plan för förbättrad undervisning i
pedagogik. Adjunkten Björnstähl ville
göra geografiundervisningen oberoende
af undervisningen i historia, och
adjunkten Carlsson framställde i ett
föredrag om, huru en för seminarierna
lämpad lärobok i naturkunnighet bör
vara beskaffad, en förträfflig plan för
behandlingen af samma ämne. En
ut-talad varning för att ge undervisningen
vetenskaplig form syntes oss dock
ganska omotiverad. Hvem behöfver
bättre än en lärare klara och bestämda
föreställningar om det, som inhämtas?
Och vid den tid, då fysiken genomgås,
bör eleven stå ut med att
sammanfatta sitt vetande i bestämda formler.
Tvänne för ett seminarieläraremöte
naturliga, men dock hos oss ganska
ovanliga frågor lydde: »Hvad kan man
vid seminarierna göra för att hos de
blifvande folkskollärarne och
lärarinnorna väcka håg för fortsatt utbildning
genom själfstudier?» och »Huru böra
seminarieeleverna lämpligen handledas
till sådana barnpsykologiska
iakttagelser, som äro af vikt för en rätt
behandling och undervisning af barnen?»
Både frågornas beskaffenhet och deras
behandling vid mötet göra dem
förtjänta af hvar sitt särskilda kapitel,
hvarför vi torde återkomma till dem
framdeles.
Behofvet af bättre lokaler för
seminarierna motiverades på ett
öfvertygande sätt af rektor Arcadius. Bristerna
i många af de nuvarande äro verkligen
så svåra, att de kräfva ett snart
af-hjälpande. Bland annat framgick af
föredraget, att flera seminarier
bokstafligen träna lärjungarna att tåla skämd
luft - otvifvelaktigt en olämplig
öfning för blifvande folkuppfostrare.
Inledaren anmärkte med fog, att det
ej kan anses staten värdigt att låta
seminariernas lokaler i hygieniskt
hänseende stå långt efter af kommunerna
uppbyggda skolhus.
Slutligen må nämnas, att mötet på
rektor Åkerbloms förslag uttalade sig
för, att seminarielärarne borde
uppmuntra sina elever att aktivt deltaga
i nykterhetsverksamheten.
Flera andra beaktansvärda frågor
behandlades, såsom närmare framgår af
referatet i dagens nummer.
Ett uttryck att lägga märke till,
när det i dessa dagar talas om en
massutvandring till Sverige af den
finska lärarekåren, fälldes i Kristiania
af en finsk deltagarinna i nordiska
skolmötet. Hon yttrade: »Vi finska
lärare och lärarinnor skola hellre lära
oss ryska och i framtiden undervisa
på detta språk än vi öfverlämna de
kära finska barnen att undervisas af
ryska lärare».
»Fara i dröjsmålet».
Efter att hafva redogjort för
katekesdiskussionen vid seminarieläraremötet i
Linköping yttrar den konservativa »Nya
Vermlandstidningen» följande
beaktansvärda ord:
Det är nu blott att hoppas, att hvad
soin länge tett sig som ett önskemål för
så många af vår kyrkas och vår
skolungdoms vänner, nämligen att få den nuvarande
katekesen utefter hela linjen ombytt mot
en i bästa mening tidsenligare lärobok i
kristendomskunskap snart måtte varda
omsatt i verklighet. Vi tro, att här är »fara
i dröjsmålet», om det blir för långvarigt.
Draksådd.
En af våra landsortstidningar, som
sökt göra ett stort nummer af den
varma debatten mellan hrr N0rregaard
och Otto Anderssen, har betecknat den
senares uttalanden såsom »tydligen
svenskfientliga». De orden skulle
näppeligen blifvit nedskrifna, ifall deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
