Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (980.) 10 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 41
Ett vackert erkännande för sin sträfvan
i upplysningens tjänst erhöll också d:r
Nyström vid en fest/ som var anordnad för
honom i söndags afton och som samlat ett
hundratal personer ur skilda samhällsklasser.
Professor Vilh. Leche erinrade om
arbetareinstitutets uppkomst och d:r Nyströms
banbrytande verksamhet därför samt frambar
till honom ett hjärtligt tack för energiskt
arbete och en önskan örn oförminskad håg
och kraft att verka å upplysningsfältet. Ett
förträffligt porträtt af d:r Nyström, måladt
af fru Hanna Pauli, aftäcktes därpå, och
kommer det att framgent pryda
föreläsningssalens vägg. För d:r Nyströms maka,
som alltid varit varmt intresserad för sin
mans sträfvanden, talade professor De Geer.
Stockholms arbetares tack till dagens hjälte
frambärs i ett kraftigt och med lifligt bifall
hälsadt anförande af arbetaren B,. Hansen,
som erinrade om instutets betydelse för
arbetarehemmens förädling och karaktärens
utbildning samt frambar arbetarnes tack till
institutets grundare. En hyllningsdikt af
arbetaren E Franzon upplästes. D:r
Nyström svarade, delvis humoristiskt, och
framhöll, att många krafter medverkat till
resultatet: lärarnes nit och duglighet, mecenaters
frikostighet, åhörarnes intresse. Han
tackade hjärtligt å sin hustrus och egna vägnar.
Ett stort antal telegram hade ingått till
festen. Ett särskildt tack hembar sedan
d:r Nyström den liberala pressen för dess
understöd.
Anton Kristen Nyström föddes i Göteborg
1842, blef student i Uppsala 1860, med.
kandidat 1866, med. licentiat 1868 och samma
år med. d;r i Lund. Sedan 1869 är han
praktiserande läkare i hufvudstaden och har
speciellt ägnat sig åt botande af sinnessjukdomar
och hudåkommor. Många arbeten af
medicinskt och socialt innehåll hafva utgått från
hans hand, och särskildt är att märka hans
i sex band utkomna »Allmän kulturhistoria».
Ett nordiskt möte
de allmänna
folkskollärare-föreningarna.
Under ledning af ordföranden i
»fgellessty-ret» for Norges lärareförening, overlaerer H.
Raabe, hölls under Kristianiamötets tredje
dag ett »sserm0de» för de nordiska landens
lärareföreningar.
Därvid lämnades först
en kort redogörelse
för hvarje särskildt lands allmänna
folkskollärareförening.
Skoledirektör Joakim Larsen, som först
erhöll ordet, meddelade i hufvudsak
följande :
Danmarks lärareförening, den äldsta af de
tre, stiftades 1874. Dess första uppgift var
att verka lör förbättring af lärarnes ekonomiska
ställning, och närmaste anledningen till sam
manslutningen var nog den då inträdande
prisstegringen på lifsförnödenheter.
B^ör-eningen har också inlagt stora förtjänster om
genomdrifvandet af de vid särskilda tillfällen
vunna löneförbättringarna.
Likaså har föreningen arbetat på att hjälpa
aflidna lärares änkor. Ett väsentligt bidrag
härtill åstadkommes genom lärarnes
distribution af åtskilliga cirkulär (»Dansk
cirkulsere-expedition»), en verksamhet, som är väl
organiserad och årligen inbringar 3,000 ä 5,000
kronor.
Föreningen söker ock sprida god
skolmateriel, och för detta ändamål finnes nu ett
rikhaltigt skolmuseum i Köpenhamn. Detta
har en egen styrelse och åtnjuter understöd
af staten. I flera mindre städer finnas
dessutom smärre mönstersamlingar af skolmateriel.
Föreningen ombesörjer delvis utgifvandet
af mindre skrifter om Skolförhållandena
(statistik) och har under de senaste 17 åren
utgifvit ett Medlemsblad, som gratis utdelas
till föreningens samtliga medlemmar.
Lärareföreningens styrelse har också städse
varit talman för lärareståndets önskningar
hos ministeriet, liksom de mindre
föreningarnas styrelser utöfvat en liknande verksamhet
hos de lokala myndigheterna.
Man har också haft den glädjen, att
regering och riksdag samt myndigheterna öfver
hufvud med välvilja och förståelse lyssnat
till hvad lärarne sålunda haft att andraga.
På dagordningen stå för närvarande
frågorna om inskränkande bestämmelser rörande
barns användande i industriellt arbete samt
om anordnande af barn- och ungdomsbibliotek.
Då föreningens hufvudsakligaste sträfvan
hittills måst riktas på arbetet för förbättringen
af lärarnes ställning, har det direkta arbetet
för folkupplysningens främjande i allmänhet
hittills fått i någon mån stå tillbaka, men,
sedan man nu med antagande af den nya
skollagen kan anses ha för en längre tid löst
den förra uppgiften, vill föreningen med allt
mera kraft upptaga arbetet för uppnående
af äfven den senare delen af föreningens
mål.
Vid årets början räknade föreningen 5,769
medlemmar, fördelade i 116 kretsar.
Öfverläraren Alfred Dalin från
Huskvarna lämnade härpå en redogörelse for
Sveriges allmänna folkskollärare förening. Han
anförde bland annat:
Denna förening kan sägas vara en dotter
af Danmarks lärareförening men med delvis
annan karaktär.
Den stiftades i dag för jämt 20 år sedan, i det
väsentliga såsom en sammanslutning af
redan förut befintliga smärre
lärareföreningar. Dess nu i landets alla delar befintliga
231 kretsföreningar med tillsammans 7,689
medlemmar äro af högst olika storlek, från
8-10 till flera hundra medlemmar, och äro
hvar för sig själfständiga samt blott i ringa
grad bundna af gemensamma allmänna
stadgar.
Föreningens uppgift är af hufvudsakligen
pedagogisk art, icke af speciellt ekonomisk.
Den har utöfvat en samlande och enande
verksamhet och dess sträfvan är, att Sveriges
lärare skola känna sig som den enhet, på
hvilken ansvaret för folkupplysningsarbetet i
första rummet hvilar.
Centralstyrelsen har med kraft och
framgång sökt föra föreningens talan och arbetat
för uppnående af hennes mål.
Af de många ärenden, som under de gångna
20 åren förevarit till behandling, märkas
spörsmålen om folkskolans ställning till andra
bildningsanstalter, höjande af
lärarebildningen, sträfvandet att åstadkomma god
åskådnings- och undervisningsmateriel samt
förbättring af de sanitära och hygieniska
förhållandena vid folkskolan m. m.
Föreningen har härjämte arbetat för
lärarekårens medinflytande på skolans lokalstyrelse,
för bättre och rättvisare befordringsgrunder
o. s. v., hvarjämte föreningen haft sin uppgift
riktad äfven på förbättrande af lärarnes
ekonomiska ställning, då ju denna fråga måste
anses vara af betydelse för skolans hela
verksamhet.
Föreningen utgifver en årsskrift, som i
början omfattade endast ett 20-tal sidor, men
nu vuxit ut till 400, hvarjämte föreningen
årligen utgifvit en serie pedagogiska
småskrifter, liksom inom densamma under senare
åren bildats ett pedagogiskt litteratursällskap.
Öfverläraren H. Raabe meddelade
härefter bl. a. följande:
Norges lärareförening stiftades 1892. Ehuru
landets naturförhållanden lägga stora hinder
i vägen för organisationen, har det lyckats
att inom föreningen samla flertalet af landets
lärarepersonal. Den räknar nämligen
omkring 5,000 af Norges bortåt 6,000
lärarekrafter.
Af de särskilda frågor, som föreningen haft
under behandling och delvis lyckats föra till
önskad lösning, märkas lärarnes
löneförbättring, pensionsfrågan, lärarnes sociala och
rättsliga ställning, åvägabringande af
hälsoregler - därvid statistik efter mönster af
den inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening insamlade uppgjordes och lades till
grund för arbetet - utvidgande af
undervisningstiden i städernas folkskolor, anordnande
af fortsättningsskolor och åstadkommande
af barnlitteratur, hvarvid nämdes, att 160
barnbibliotek med böcker till ett värde af
närmare 50,000 kronor redan vore inrättade.
Föreningens verksamhet har rönt ett
glädjande erkännande och vunnit kraftigt
understöd af statsmyndigheterna.
Därpå följde det egentliga
öfverläggnings-ämnet, som handlade om
de allmänna
folkskollärareförening-arnas betydelse för
folkbildningsarbetet i Norden.
Folkskolläraren Alexander Jonsson från
Stockholm, sekreterare i Sveriges allmänna
folkskollärareförenings centralstyrelse, höll
inledningsföredraget, hvilket var af
följande lydelse och hälsades rned kraftigt och
lifligt bifall:
Samtliga de nordiska ländernas allmänna
folkskollärareföreningar hafva uppställt
folkskolans och folkbildningens höjande såsom,
mål för sin verksamhet, och de hafva
såsom sin uppgift satt sig före att arbeta för
vinnandet af detta mål, att höja folkskolan
och folkbildningen. Åstadkommandet af en
i möjligaste mån god folkbildning är
således de allmänna folkskollärareföreningarnas
mål, och arbetet härpå är deras uppgift.
Visserligen hafva dessa föreningar
angifvit äfven annat som sitt mål, såsom t. ex.
enhet och god anda inom lärarekåren samt
förbättring af lärarens ställning. Men desssa
sistnämda mål stå ej och få ej stå
jämsides med det första målet, utan - och
detta bör bestämdt och kraftigt betonas -
de stå nämda och böra betraktas endast
såsom i viss mån nödvändiga villkor och
medel för vinnandet af det stora målet:
folkskolans utveckling och folkbildningens
främjande.
Om än Norges och Danmarks och
Finlands och Sveriges allmänna
folkskollärareföreningar gifvetvis anse enhet och god anda
inom lärarekåren samt förbättring af
lärarens ställning i ekonomiskt, socialt och
rättsligt hänseende såsom i sig själfva mycket
eftersträfvansvärda, skulle dock ingen af
dessa föreningar föresatt sig att verka för
främjandet af sådant, därest det ej stått
klart för dem, att just ett tillfredsställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
