Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (980.) 10 oktober 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 41
SVENSK LÄRARETIDNING-
689
hetsarbete, som i lärareföreningarna
förenades, en god praktisk skola, som ofta
kunde lända till stor nytta för de särskilda
lärarne, då de hvar på sitt fält ville arbeta
för skolans bästa. En praktiskt oskolad
lärare trodde nämligen oftast, att han blott
behöfde framställa en önskan hos
vederbörande myndighet för att vinna en i ena
eller andra afseendet önskvärd förbättring,
och han vore färdig att genast beklaga sig,
ifall man icke strax lyssnade till hans
framställning. Deltagandet i föreningsarbetet
medförde den lärdomen, att man icke vunne
ett eftersträfvadt mål utan grundligt
arbete, att man med andra ord måste
arbeta igenom en sak, hafva tålamod och icke
kasta yxan i sjön, äfven om första hugget
misslyckades.
I det hela taget: föreningsarbetet vore
af beskaffenhet att hvarje lärare och
lärarinna borde och kunde deltaga i detsamma
och därigenom såsom behållning vinna
nyssnämda förmåner: en på pröfning grundad
öfvertygelse, aktning för andras åsikter samt
tålamod och ihärdighet i arbetet.
Hr Alfred Dalin framhöll vikten af, att
lärareståndet, som i regeln icke aktades
högt, lärde sig enig sammanslutning,
hvarigenom det kunde göra sin röst hörd och
vinna behöfliga fördelar för skolan och
kåren, och han var förvissad om, att hvad
Sverige anginge, lärarekåren och
undervisningsväsendet icke nått sin nuvarande
ståndpunkt, om icke Sveriges allmänna
folkskollärareförening funnits.
Sekreteraren i Norges lärareförenings
fsel-lesstyre, läraren O. Skaaden i Vaale,
vitsordade den goda anda, som städse gjort
sig gällande i norska föreningens styrelse
men var förvissad om, att den vunna
framgången måste till största delen tillskrifvas
den drifvande kraften, ordföranden H. Raabe.
Folkskolläraren P. A. Rydén i
Helsingborg ville i anslutning härtill framhålla det
intensiva och framgångsrika arbete, som
inom S. A. F. till föreningens och kårens
båtnad blifvit utfördt af rikdagsmännen
Emil Hammarlund och Fridtjuv Berg.
Läraren S. Sundvor i Fuse, Bergen,
framhöll till sist betydelsen af att
uppfost-rarne ginge i spetsen för allt godt arbete,
såväl på det kulturella som ekonomiska
området och att, då föreningsarbetet härför
vore ett godt medel, en enig
sammanslutning vore af största betydelse, icke minst
i det afseende hr Fridtjuv Berg framhållit.
Sedan slutligen ordföranden uttalat sin
glädje däröfver, att såväl de hållna
redogörelserna som inledningaföredraget och
diskussionerna burit vittne om, att de nordiska
lärareföreningarna icke vore några
fackföreningar i vanlig mening, utan att de
hufvudsakligen afsåge att främja skolans och
barnens bästa, antogs enhälligt följande af
inledaren föreslagna uttalande:
1. Det gemensamma arbetet för ett högt
mål främjar lärarens själsuppfostran, lifvar
hans mod och stärker hans kraft.
2. Af de erfarenheter, som under det
dagliga arbetet i skolan göras, samt de åsikter
och önskningar, som på grund af dessa
erfarenheter hysas inom lärarekåren, kan ge-
nom samarbetet i föreningarna åstadkommas
en väl grundad och noga öfvervägd allmän
mening i folkbildningsangelägenheter med
anspråk på att hos allmänhet och myndigheter
vinna beaktande.
3. Icke litet har i båda dessa
hänseenden blifvit af de särskilda föreningarna
ut-rättadt.
4. I båda hänseendena måste emellertid
allt framgent mycket vara att göra, och de
allmänna folkskollärareföreningarnas
utveckling och verksamhet är därför fortfarande ett
villkor för folkbildningsarbetets framgång.
O. B-m.
Skall folkskolans lärotid
nedprutas?
En öfverhängande fara för vår
folkbildning1.
1.
I Västra Vingåker.
Att vår folkskola i flera afseenden
oaflåtligen förbättras är ett glädjande
faktum, men detta får ej göra oss
blinda för, att den ännu lider af
betänkliga brister och hotas af faror, som
kunna tillintetgöra frukterna af
årtiondens ansträngningar att föra den framåt.
Den största fara, som kanske
någonsin hotat vår folkskola, är den nu
pågående förminskningen af hennes
lärotid. Än i ett, än i ett annat
skoldistrikt framkomma förslag om att
införa s. k. hvarannandags- eller
afdelningsläsning, så att hvarje barn blott
får hälften så många läsdagar som det
borde. Här och där genomföres denna
reducering af lästiden i all tysthet.
Många föräldrar och folkbildnings
vänner förstå ej frågans innebörd, förrän
saken redan är afgjord, men på andra
ställen äro de bättre på sin vakt.
Just nu är man i färd med att
införa half läsetid i ett par af våra
folkrikaste landsbygdsförsamlingar.
Folkskolans vänner där motsätta sig detta.
Och så har på båda ställena en strid
uppstått, hvars utgång ännu är
oaf-gjord.
Saken är af den betydelse, att den
förtjänar uppmärksamhet af alla
folkbildningsvänner, ty blir folkskolan
stympad, så är grundvalen för all annan
folkbildningsverksamhet vacklande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
