Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (1,016.) 19 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
SVENSK LÅEAEETIDNING.
N:r 25
nått längre, än hans närskylda vi
hoppas, om ock ej så långt, som hans
kraft och kallelse nu gifva vid handen,
att han en gång kan och skall nå.
Ehuru ännu jämförelsevis en ung kämpe,
är han dock omgifven af söner och
döttrar, hvilkas väl han främjat så i
intellektuellt som materiellt hänseende. Men
själf står han där utan eget tak öfver
hufvudet, utan ett hem. Han har sparade
skatter, men ingen sal att kalla samman
de sina i, intet bord för att därpå
framduka den kost, han annars kunde bjuda.
Huru ropar ej familjen oupphörligt på nya
gåfvor af sin väldige arbetare, men hvad
gör den för honom? Gifver honom en
ringa årlig skärf, tillräcklig att hålla den
husville vid lif men otillräcklig för att sätta
honom i stånd att bereda sig och dem
hemmets glädje. Och dock har han redan
skaffat den 50 å 100 % bättre
lefnadsvill-kor, än den hade, då han vardt till. Och
hvem kan beräkna, hvad han gjort för att
bana vägen till de utsiktsgifvande höjderna
och det samhälleliga förtroendet? Är hans
familj ej bättre i stånd att stödja honom
nu än fordom? Och till hvems förmån
skulle väl detta stöd gifvas?
Om fyra år skall den unge kämpen, den
trogne arbetaren, fylla tjugufem år. Sägen,
I alla, familjemedlemmar, borde han ej då
förhjälpas till det egna hemmet? Åt hans
likar i främmande land äro redda ej ett
men flera hem; skulle Sveriges allmänna
folkskollärareförening ensam gå husvill? Ty
att det var den unge kämpen, det hafven
I ju redan gissat. Och när I det tänkten,
då hafven I också säkert tänkt och känt
varmt och tacksamt för allt, hvad han gjort
för alla, som haft om också blott gemensamt
arbete med alla dem, som höra honom till.
Här resas vårdar på död mans graf. Eesen
en gång en vård åt den lefvande anden, en
vård, som rymmer hans manifestationer, af
hvad slag dessa nu än månde vara, ett hus
för föreningens koncentrerade kropp, dess
styrelse och förvaltning!
Men lämnom bilderna! Hvilken
betydelse skulle det ej hafva, att vår förening
hade egna lokaler, ständigt tillgängliga för
resande lärare, som söka upplysningar? Det
kan ju ej slå fel, att icke föreningen såsom
sådan redan äger ett bibliotek och ett arkiv,
hvilka, om man hade egna lokaler, skulle
i än högre grad än nu kan ske utan
särskild kostnad för föreningen ökas och, hvad
som har än större betydelse, göras
tillgängliga för medlemmar.
Ja, spalt efter spalt skulle kunna fyllas
med uppräknande af fördelarna af ett
föreningens »egna hem», men det är
obehöf-ligt, ty hvarje aldrig så litet klarsynt
person kan finna ut dem. Huru då
åstadkomma ett förverkligande af det
föreliggande önskemålet ? Till en början med
endast en liten uppoffring för en gång.
Det gäller ju att skaffa grundplåten. Till
denna kunna vår förenings medlemmar i
likhet med så många andra föreningars
bidraga med t. ex. att för en gång skänka en
dagsinkomst. De, som bo i storstäderna,
kunna säkert genom anordnande af t. ex.
en eller annan konsert eller soaré vtter-
ligare i ej obetydlig mån öka grundplåtens
storlek. Måhända, nej säkert, skall också
vår centralstyrelse eller någon af dess
medlemmar vilja och kunna gifva praktiska
förslag i saken.
Sedan grundplåten är anskaffad, torde
det ej blifva allt för oöfvervinneliga
svårigheter, helst huset, en gång färdigt, bör
kunna betala sig själft. Man kunde tänka
sig, att nedra våningen användes till
uthyrning åt firmor, som där anordnade en
ständig utställning och försäljning af
skolmateriel och skolmöbler. I våningarna öfver
S. A. F:s lokaler kunde lämpligen
förläggas ett pensionat eller hem för såväl
resande som i Stockholm, om utrymmet
sådant medgifver, boende lärare och
lärarinnor o. s. v. Dessutom, ägde Sveriges allmänna
folkskollärareförening en byggnadsfond att
samla till, och kunde den utföra den del
af sitt instruktiva arbete, som endast genom
egna lokaler kan utföras, så torde mer än
en för folkskolan nitälskande person, som
därtill har förmåga, till föreningens
byggnadskassa donera större eller mindre belopp.
Här gäller blott att visa vår egen
entusiasm för vår sak - och det är till
Sveriges allmänna folkskollärare förenings
familj, dess kretsar, dess särskilda
medlemmar landet rundt, jag med ofvanstående
velat rikta den vädjan, att de nu under
sommarens möten, måtte bringa saken framåt
så långt, att teckningslistor redan nästa år
kunna utsändas. Då jag är viss att äga
många meningsfränder, tillåter jag mig
påpeka, att uppsatser och »fria ord» i denna
fråga äro minst lika viktiga som i -
valfrågor. Och slutligen låtom oss tillämpa
skaldens vackra maning:
För visso är det en sanning, den,
att ho med fullaste hjärta gifver,
han skall få sjufaldt sin skärf igen;
och genom gåfvor ej arm man blifver.
Ty, när du tänker de helga orden,
din mor må du minnas, mins fädernejorden!
När dina åkrar du går att så,
man må dem små eller stora kalla,
i hennes allmänning låt också
ett korn, ett korn blott ur korgen falla!
Och, när du sticker ditt lass i stacken,
för henne låt falla en kärf ve i backen!
Adéle Wetterlind.
J. R. HeSSClblad f. Tisdagen den
11 dennes afled i sitt hem vid Sörby
station den åldrige f. d. folkskolläraren,
klockaren och organisten J. jR. Hesselblad i Floby.
Han var född 1820 i Uppsala, tog
orga-iiistexamen vid Musikaliska akademien 1840,
folkskollärareexamen i Skara 1845 och blef
1853 folkskollärare, organist och kantor i
Floby. Från lärarebefattningen tog han
redan 1882 afsked ined pension.
Den 16 dennes jordades hans stoft under
stora högtidligheter på Floby vackra
kyrkogård. Jordfästningen försiggick i den med
åhörare fyllda samt med blommor och grönt
sirade kyrkan. Den nära 83-årige prosten
N. M. Stenholm, som nästan under
Hessel-blads hela tjänstetid i Floby varit
skolrådsordförande, höll ett gripande och allvarligt
tal, hvari den aflidnes lifsgärning tolkades.
I kyrkans kor sjöngs efter själfva
begraf-ningsakten sången: »Integer vitse» af en
kör, ledd af organisten J. Andrén i Hjo, en
af den aflidnes många f. d. musikelevér.
D/l kistan sänktes i grafven, sjöngs en sång
af skolbarnen, hvilka förut från läktaren
biträdt vid psalmsången. Kören sjöng äfven
»Stilla skuggor». Skollärarne J. A.
Göransson i Hällestad och A. Selander i Floby
tolkade vid grafven sin egen och vänners
tacksamhet till den aflidne för hvad han
varit som lärare, vän och kamrat, därvid
erinrande om hans plikttrogna, punktliga
och ’samvetsgranna arbete i upplysningens
tjänst.
Ett tiotal folkskollärare, flertalet elever
till den döde, deltogo i processionen.
Det stundande
centralstyrelsevalet.
64.
Kandidaturen antages.
På grund af enskilda skrifvelser och många
välvilliga uttalanden -genom insändare i Svensk
Läraretidning, äfvensom för att motverka
splittring bland dem, som i centralstyrelsen önska
insätta en verklig landsortslärare, förklarar jag
mig härmed villig att antaga kandidatur till
årets centralstyrelse val inom S. A. F.
Måhända kunde jag inom S. A. F:s
centralstyrelse bättre verka för framgång åt
organisternas och kantorernas sträfvanden än såsom
eventuell medlem af kyrkomusicis blifvande
hufvudstyrelse. Ett samarbete mellan
allmänna folkskollärare- och
organistföreningarna blir i alla fall, synes det-mig, nödvändigt,
om den senare föreningen skall kunna uträtta
något nämnvärdt.
För öfrigt ber jag vissa »Medlemmar inom
S. A. F.» vara öfvertygade om, att därest
järnen, som jag har i elden, skulle bli för många,
så tager jag bort några, innan de brännas.
Lekaryd pr Gåfvetorp den 14 juni 1901.
Pehr Borgh.
Den enande landsbygds kandidaten.
Med anledning af valartikeln n;r 57,
undertecknad »Dalmas» och delvis äfven mot
inlägget under n:r 47 beder undertecknad få,
på samma gång jag tar afstånd från det
ogrannlaga talet om löneförmåners förmodade
inverkan på hr Åhléns förhållande till så rent
ideella saker som deri nu ifrågavarande,
ytterligare betona min och säkerligen mångas
uppfattning rörande hr A:s uppgift som I. O. G.
T:s ungdomstempelchef.
Det har sagts, att han som sådan rent af
är omistlig. Som ytterligare stöd härför må
erinras om det försök, som för några år
sedan gjordes att ersätta honom med en annan
lärare. Det slog icke väl ut, och storlogen var
tacksam att få återbörda hr A:s framstående
förmåga och rika erfarenheter just åt denna
Hvilka de »ganska lämpliga» efterträdare
kunna vara, som redan »fostrats», det är
åtminstone ännu en »ordenshemlighet» i mer
än en bemärkelse.
Vore det emellertid brist på lämpliga
förmågor inom S. A. F. för landsbygdens
representation, då kunde från vår ordens sida
all-varligen ifrågasättas att afstå från hr Ahlén
som Ö. I. U. T. Men då den diskussion, som
förts i »Svensk Läraretidning», visat, att det
i stället finnes öfverflöd på kandidater och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
