Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (1,018.) 3 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
SVENSK IÄRARETIDMNG,
N:r 27
varda ledamot af centralstyrelsen. Och
likväl hafva representanter för nästan alla
Gestriklands och Helsinglands
kretsföreningar, länsombudet i Västernorrlands län m. fl.,
hvilka tillräckligt satt sig in i norrländska
förhållanden, enhälligt utsett hr V. att vara
denna landsdels speciella kandidat. Att
enskilda föreningsmedlemmar här uppe hafva
en annan mening om hvad som kan vara
bäst och nyttigast är väl icke underligt.
Bland annat försåtligt tal låter insändaren
allmänheten veta,.att -»hr V. har tillåtit
prästkonferensen i Delsbo för omkring ett år sedan
att uppsätta honom på listan öfver intresserade
personer, hvilka skulle hafva till uppgift att
för norra delen af landskapet söka få till
stånd en lokalförening af Svenska folkskolans
vänner». Denna i insändarens ögon
utomordentligt viktiga upplysning, som han för att
gifva bättre kläm kursiverat, skulle alltså
bevisa, att hr V. icke är en äkta medlem af
S. A. K! Men ännu har det väl icke
kommit så långt, att en lärare blott därför, att
han åtnjuter prästers och andra myndigheters
förtroende, skulle vara ovärdig att blifva vår
förenings förtroendeman. Snarare tvärt om.
Jag vill icke förneka, det föreningen F. V.
emellanåt varit och är orsaken till split och
söndring inom Sveriges lärarekår, men det
är min fulla öfvertygelse, att detta icke är
de enskilda föreningsmedlemmarnas fel utan
fastmer några bland de styrandes.
»Stor-svenskarnes» stridssätt gent emot de
»iiorsk-vänliga» är icke för oss ett efterföljansvärdt
föredöme.
Den, som vill göra sig besvär med att
fenombläddra äldre årgångar af föreningens
rsskrift, skall där snart finna, huru länge
det dröjde och huru sakta det gått att få
kretsföreningar till stånd i denna hälft af
landet. Orsaken till denna uraktlåtenhet å
lärarepersoiialens sida är att söka ej allenast
i de långa afstånden lärarne emellan utan
fastmer i misstänksamheten Däruppe mot
allt nytt, som kommer söder ifrån. Många
häruppe trodde till en början, att denna vår
förening vore utgången af »Beelsebub», och
från hvilken hvar och en rättskaffens lärare
och lärarinna borde bedja Gud bevara sig.
För att få sådana galna fördomar skingrade
och för att här uppe få allmännare
tillslut-ning till vår förening hafva många med
mig under åratal önskat, att en norrländing
med godt namn och rykte om sig måtte blifva
invald i centralstyrelsen. Några andra
speciella norrlandsintressen finnas icke, hvadan
det kvittar oss lika, om den »utkorade» bor
i stad eller på landsbygden. Detta vårt
önskemål i rent föreningsintresse skulle helt
visst hafva uppnåtts för flera år sedan, därest
icke åtskilliga kamrater genom oförstånd,
själfviskhet och bristande sammanhållning
(för att icke tala om afund) kommit fram
med en eller flera sprängkandidater, som
tillintetgjort alla bemödanden .i detta syfte.
Ar efter år skall man nödgas höra den
valberättigade beskyllningen söderifrån: »Så
länge ni norrländingar ej kunna ena eder
om en gemensam kandidat, må ni finna eder
i att vara orepresenterade i centralstyrelsen.
Vi kunna ju ej veta, hvem som bäst passar.»
Att nu hr Vestberg i Hudiksvall blifvit
uppsatt som norrländingarnas specielle
kandidat är icke därför, att han bättre än
åtskilliga andra känner till norrländska
förhållanden eller gjort sig mest ryktbar, utan
därför att vi bland alla kända framstående
lärare häruppe anse honom vara den
lämpligaste att i denna vidsträckta landsdel kunna
bidraga till att ingifva förtroende och en
allmännare anslutning till vår förening, hvars
framgång och utveckling i god riktning vi
alla af hjärtat åstunda. Män må säga och
tänka, hvad man vill om hr V., ett är
emellertid visst och säkert: han är en uppriktig
vän till föreningen, som han alltjämt tillhört
under hela sin lärareverksamhet. Under flera
år har han varit sin kretsförenings ordförande
och centralstyrelsens länsombud i
Helsingland. F. n. har han, som bekant, förtroendet
att vara vikarierande skolinspektör i detta
landskap. Att han är ekonomiskt oberoende
af andra är heller icke utan betydelse, om
han skulle erhålla detta ansvarsfulla
förtroendeuppdrag, som helt visst skulle skaffa
honom en och annan vedersakare bland dem,
som icke betrakta S. A. F. med blida ögon.
Att i år åtskilliga sydsvenska kamrater
blandat sig i valstriden häruppe och sökt
frånkänna oss omdömes- och
urskillnmgsför-måga i dennft sak är ej fullt korrekt handladt.
De allra flesta där näre veta helt visst
mycket litet om både den ene och den andre
af våra kandidater, och hvilken bland dem
bör hafva företrädet. »Den, som bär skon,
vet bäst själf, hvar den klämmer.»
Att hr Tennman i Sandö är i besittning
af alla de goda och vackra egenskaper, som
flera insändare om honom haft att säga, är
jag såsom varande hans gamla personlige
gode vän och »skolpolitiske» meningsfrände
den förste att erkänna och intyga. Han är
kort och godt idealet för en nitisk och
skicklig lärare, en god kamrat samt i besittning
af klar, öppen blick för skolans kraf. Ej
mindre hedrande af honom är, att han utan
ringaste påstötning af någon och helt visst
uppriktigt afsade sig kandidaturen såsom
norrländingarnes specielle till förmån för hr
V. Så bör det vara: det egna intresset gifva
vika för det allmännas. Blott en enda
anmärkning har blifvit gjord mot hr T. och
hans mer eller mindre lämplighet att föra
lärareföreningens talan: hans ekonomiska
beroende af enskild mans nycker och
godtycke. Men denna omständighet har kanske
föga betydelse.
Om nu fortsättningen af valen skulle
fortgå med samma resultat som hittills, så skulle
både hrr Vestberg och Tennman jämte fröken
Jönsson blifva de tre nyvalda. Visserligen
finge vi då en mera, än hvad vi här i Norrland
vågade begära. Men någon orättvisa eller
skada vore icke därmed skedd. Götaland
finge då 6, Svealand 4 och Norrland 2 i
centralstyrelsen. Det är min fasta
Öfvertygelse, att intresset för S. A. F. härigenom
i denna landsdel skulle blifva varmare och
medlemsantalet raskt tillväxa. Det skulle
ej heller sakna sin betydelse 1903, då ju det
allmänna svenska läraremötet skall förläggas
till en norrländsk stad, om två af
centralstyrelsens medlemmar vore norrländingar.
Då hr Pehr Borgh i Lekaryd, som enligt
art. 64 vill motverka splittring bland dem,
som önska insätta en landsortslärare i
centralstyrelsen, bör kunna åtnöja sig med att,
t. v. åtminstone, varda invald som en bland
föreningens revisorer, hvilket han ju också
enligt art. 24 själf helst önskar blifva, vill
jag föreslå till medlemmar af centralstyrelsen,
förutom de tre afgående: hrr E. Vestberg i
Hudiksvall och M. Tennman i Sandö samt
fröken Hanna Jönsson l . Torn, samt till
den ene revisorn: hr Pehr Borgh i Lekaryd.
Strömsbro den 29 juni 1901.
P. O. Åkerlund,
Länsombud i Gestrikland.
74.
Hr redaktör!
Det är nog en duktig karl, den där hr
Pehr Borgh, och väldigt skämtsam. I art.
64 förklarar han sig villig antaga
kandidaturen bland annat »för att motverka splittring»
af rösterna. Och vi här uppe i Norrland
trodde, att detta vore att dela med
iiorr-landskandidaterna, Vestberg och Teimman,
d. ä. ärtnu mera öka splittringen! I sanning
behöfs det icke två norrlandskandidater
sådana som hr V. och T. för att kunna bättre
»assimilera» sörländsk åskådning med
norrländsk !
I art. 71 kommer hr »Norrländing» med
några påminnelser, bland andra att hr
De-german genom sitt svar till G. gjort sig
omöjlig för kandidaturen. En dylik
påminnelse är öfverflödig, bäste hr »Norrländing»!
Hr N. må icke tro, att denna tidnings läsare
äro alldeles renons på omdöme heller. -
Då emellertid hr »Norrländing» ej har någon
påminnelse om hr Tennmans eget svar till G.,
vågar undertecknad göra hr N. uppmärksam
därpå. Är icke detta hr Tennmans nobla
svar sådant, att detta ensamt, oafsedt andra
förtjänster hos hr T., berättigar honom en
plats i centralstyrelsen? - Det
»Tennman-ska skolagemålet», det känner hela Sveriges
lärarekår. Det må i hr »Norrländings» mun
vara en buse att skrämma otuktade
skolpojkar med, men icke vuxne valmän bland
vår kår. Man får icke låta sin egen lille
kandidat titta fram ur den egna tröjan så
mycket, att man mot bättre vetande tillåter
sig »fula» insinuationer, hr »Norrländing»!
Och medan jag håller i pennan!
Att i art. 70 ett par, tre »Många
helsingar» i »elfte timmen» hafva åtskilligt att
andraga mot förste läraren, t. f.
folkskoleinspektören hr E. Vestberg var riktigt roligt
att se. Det vore väl icke mycket bevändt
med en »kandidat», om han icke genom sin
förmåga, verksamhetslust och däraf följande
resultat, d. ä. genom sitt’»skarplynne», om
»vitsen» förstås rätt, förstått att mot sig
samla antagonister med visserligen icke
»personlig antipati» men med desto mer saklig
jalousi. - Apropos, huru många af ett par,
tre »Många helsingar» äro medlemmar af
litteratursällskapet? Ömkliga skäl, för öfrigt!
- Hr V:s »skaplynne» ja, det är helt enkelt
typiskt för en sann lärares, det kan »tillåta»
prästkonferenser och enskilda, t. ex. ett par,
tre »Många helsingar» det och det, men
tillåter ej honom själf att gå utöfver det
tillbörliga och rätta. Hans »skaplynne» tillåter,
ja, måhända bjuder honom bevista en
prästkonferens, »tillåter» en prästman föreslå
honom till styrelseledamot i en blifvande
lokalafdelning’"af Sv. F. V. Men hr V:s
»skaplynne» tillåter icke honom att svara ett
obetingadt ja härtill. Det måste bli ett
villkorligt: om nämligen denna blifvande förening
icke komme att på något sätt arbeta emot Sveriges
allmänna folkskollärare förening. -Hvad skulle
ett par, tre »Många helsingar» hafva svarat?
Detta är hela sanningen af denna famösa
historia. Hvarför emellertid i elfte timmen
söka med ett visserligen i formellt afseende
väl hopkommet men i sak intetsägande
aktstycke åstadkomma en rubbning i det hittills
lugnt och jämnt gående valresultatet? Låt
oss behålla - vi de öfriga norrländingarne
åtminstone - listan klar:
De afgående samt
Hanna Jönsson,
M. Tennman och
E. Vestberg.
J)jupvik deri 28 juni 1901.
Per Sjölund.
75.
Med anledning af framkastade påstående
i valart. 67 och 71 beder undertecknad få
anmärka:
a) att vid de norrländska verksskolorna
-f- den därintill liggande landsbygden
förekomma de mest växlande skolformer från
de högre ned till de lägsta, hvartill kommer,
att de numera högst stående verksskolor
äfven haft sin utvecklingsperiod (jämför t.
ex. valart. 30!);
b) att därför äfven en lärare sådan som
hr Tennman under sin mer än 20-åriga
verksamhetstid måste ha förvärfvat »en på
ingående personlig bekantskap grundad
kännedom om vårt lands olikartade, äfven
ogynnsamt ställda skolformer»;
c) att hr T. på grund däraf måste anses
som fullt ut lika mycket »verklig»
lands-bygdsrepresentant som någon af öfriga
föreslagna ;
d) att »Norrländing» och konsorter af
Svensk Läraretidning n:r 39 för 1897 kunna
finna, om de vilja, hur pass stor betydelse
den påpekade varningen får tillmätas.
Veda (Ångermanland) den 29 juni 1901.
Karl Dickman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
