Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (1,042.) 18 december 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
899
Från Norges skolvärld.
(Bref till Svensk Läraretidning’.)
2. Språkstriden.
Bland spörsmål, som för närvarande
lifligt diskuteras inom Norges
lärarekretsar och för öfrigt i hög grad lagt
beslag på den allmänna
uppmärksamheten, är frågan om
modersmålsunder-visningen. Norge har på senare tider,
som bekant torde vara, blifvit hugnadt
med tvänne språk, allmänna riksspråket
och landsmålet. Det förra utgör ett
naturligt arf från den 300 år långa tid,
under hvilken Norge och Danmark voro
med hvarandra förenade, och är i följd
däraf nära besläktad med danskan, från
hvilken det hufvudsakligen afviker i
afseende på uttalet. Landsmålet däremot,
som ock kallas nynorska, är ett
jämförelsevis nytt, efter olika bygdedialekter
konstrueradt språk, som i högst
väsentlig grad afviker från dansk-norska
riksspråket. Allmänna riksspråket eller
bokmålet, som det äfven kallas, behärskar
den ojämförligt största delen af
litteraturen och tidningspressen och betraktas
i öfrigt som landets kulturspråk.
Arbeten af såväl vetenskapligt som
skönlitterärt innehåll tryckas i allmänhet
på riksspråket, och af landets tidningar
finnes blott en, »Den 17:de Maj», som
begagnar landsmålet såsom
uttrycksmedel. Författare, som skrifvit eller skrifva
på landsmål, äro Ivar Aasen och Arne
Grarborg m. fl.
Landsmålet leder sitt ursprung från
bygdedialekterna. Dessa äro i
synnerhet på Västlandet, med dess från såväl
hvarandra som den öfriga världen och
dess kulturströmningar starkt isolerade
fjälldalar, vidt åtskilda och afvika
kanske mera från hvarandra än de olika
bygdemålen i Sverige. Dessa särskilda
dialekter hafva emellertid under senare
åren flitigt studerats af flera
språkforskare, som af dem sammanfört eller
uppkonstruerat ett särskildt språk, det s.
k. landsmålet eller nynorskan.
Landsmålet är således ett språk, som icke i
egentlig mening talas på något ställe i
Norge, men som det oaktadt vunnit
talrika vänner och befrämjare så godt
som öfver hela landet. I detta språk
har man äfven på visst håll trott sig
finna en kraftig sporre till väckande af
nationalitetskänslan, hvadan målfrågan
sålunda blifvit lika mycket ett politiskt
som kulturellt och pedagogiskt spörsmål.
Landsmålet afviker högst väsentligt
från allmänna riksspråket och har i
landet åstadkommit en formlig babylonisk
förbistring. Tack vare en synnerligen
liflig och energisk agitation har
»maal-strsevet» - landsmålets utbredande -
vunnit en storartad framgång, och
tillslutningen till detsamma är så allmän,
att det i närvarande stund torde vara
omöjligt att afgöra, hvilket af de båda
språken som vid en allmän omröstning
skulle komma i pluralitet.
Såsom motvikt mot
landsmålsstr|äf-vandena har bildats en riksmålsförening
med den bekante Björnstjerne
Björnson som ledare.
Målstridens böljor gå högt i Norge
och utgöra en af samtidens märkligaste
företeelser, som gifvetvis ej heller
lämnat undervisningen oberörd. Sedan flera
år tillbaka har landsmålet tillkämpat sig
plats vid undervisningen, såväl den högre
som den lägre, och den nuvarande
undervisningsministern, statsrådet
Wexelsen, anses vara deciderad »maalsmand».
Sålunda har vid universitet i Kristiania
upprättats en särskild landsmålsprofessur,
som för närvarande innehafves af
professor Mauris Hsegstad, och till gymnasiet
och middelskolen kom landsmålet genom
lagen af den 27 juli 1897. Enligt denna
skall middelskolens
modersmålsundervisning leda därtill, att eleven vid examen
kan »tydelig og udtryksfuldt Isese
saa-vel landsmaalet som det almindelige
bogmaal og ät han kan gj0re rede for
udvalgte stykker af litteraturen i begge
maal» ; och för gymnasiet bestämmes, att
undervisningen skall omfatta läsning af
både landsmål och bokmål samt
kännedom om litteratur å bägge språken, att
hvarje lärjunge äger rätt att afsätta
sina uppsatser på hvilket språk han
hehagar men att samtliga elever -
således äfven de landsmålsskrifvande -
skola erhålla undervisning i allmänna
riksspråkets skrifvande, samt att
student-skrifningarna i modersmålet, som äro
två till antalet, kunna affattas antingen
på allmänt bokspråk eller landsmål.
Angående de båda »målens» ställning
inom folkskolan meddelar den i norska
folkskolekretsar lifligt debatterade s. k.
maalparagrafen - 73 i norska
folkskolelagen - följande bestämmelser:
Undervisningen skal foregaa i det norske
sprog1. Skolestyret* bestemmer, om skolens
Isese- og Igereb0ger skal vare affattet paa
landsmaal eller i det almindelige bogmaal,
og- i hvilket af disse maal elevernes
skrift-lige arbeider i almindelighed skal affattes.
Dog- skal eleverne Isere ät Isese beg-ge maal.
I de norska folkskolorna förekomma
således tvänne språk, och en stor del af
de inom landet utgifna läroböckerna
hafva dubbla upplagor, en på allmänt
riksspråk och en på landsmål.
Läseböckerna innehålla vanligen öfningsstycken
på båda språken.
Såsom lätt inses, förutsätter detta
språkliga dubbelförhållande och i
synnerhet bestämmelsen om skolstyrelsens rätt
att besluta om ettdera språkets
användande i folkskolan, att lärarne äro fullt
mäktiga båda språken. Detta påstås
emellertid af dem själfva icke vara fallet.
Vid seminarierna, hvarest
undervisningskursen hittills endast varit tvåårig, torde
icke gifvas mycken tid till landsmålets
studium, och de särskilda »maalkurser»,
som gifvits, hafva i allmänhet ej
förmått vitfylla bristen.
Skolrådet.
För nu samlade storting föreligger
emellertid en kungl, proposition om
ändring af seminarielagen uti hithörande
hänseenden. Förslaget, framställdt af en
af undervisningsministeriet tillsatt
kommitté och förordadt af en kommission
bland seminariernas lärare, går i
korthet ut på de båda språkens fullkomliga
likställande med hvarandra, så att t. ex.
elever, som affattat sina
afgångsskrif-ningar - två till antalet - på samma
språk, skulle därpå undergå prof i det
andra språkets skriftliga behandling.
Detta förslag har under årets lopp
varit under diskussion inom de norska
lärareföreningarna och därvid visat sig
vara ett spörsmål af mycket brännande
natur. Kåren står tydligen delad i
tvänne hvarandra motsatta läger, och
på hvilken sida majoriteten är att finna,
torde för närvarande vara omöjligt att
afgöra.
Odelstinget har emellertid enligt, hvad
telegrafen meddelat, nyligen godkänt
förslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
