Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (1,058.) 9 april 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^’268
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
ha råd att använda den dyrare och
längre upp förande undervisningen,
för litet för att deras barn ensamma
skulle kunna fylla alla klasserna i
den lilla ortens »högre» skola. Den
stode därför ständigt i fara att sjunka
i elevantal, så att den förlorade
rätten att vara till.
Huru mycket statsmakterna,
myndigheterna och de lokala
styresmännen än gynna de bättre lottades barn,
kan det dock icke ske huru långt
som helst. Att med understöd af
offentliga medel uppehålla en skola
med 5 a 20 elever för hvarje
lärarekraft, under det den allmänna för
samma ålder har 40-60, ser i våra
dagar allt för illa ut, för att det skulle
kunna gå ostördt. Under sådana
omständigheter komme den förnämare
skolan tydligen i "den belägenhet, att
den måste konkurrera med
folkskolan om barnen. Huru detta komme
att verka på både barn och föräldrar,
inser hvar och en med någon
kännedom om människonaturen.
Bekräftelse på de skadliga
verkningarna af en skolorganisation af
liknande slag är icke heller svår att
erhålla. Öfverallt i våra småstäder
och andra samhällen, där den är
genomförd, äro de påtagliga för den,
som har öga att se det. Ingen, som
ser saken med oförvillad blick, skall
kunna undgå att finna denna
fortgående tudelning af skolan i de
ny-uppväxande samhällena vara en
reaktionär företeelse af allra farligaste
slag.
Likväl har i den till årets riksdag
afgifna propositionen om anslag till
de högre flickskolorna insmugglats
en framställning, som genom rikliga
anslag till s. k. samskolor skulle i
hög grad komma att gynna en
utveckling af detta slag. Vi hoppas
att riksdagens många vänner till en
sund utveckling af vårt skolväsende
komma att befria det k. förslaget från
denna farliga utväxt.
Orsaken till, att denna fara nu
hotar, ligger otvifvelaktigt däri, att så
litet blifvit gjordt för att anordna
Öfverbyggnader på folkskolan. Och
likväl hafva vi som arf från
1850-talet en skolform, hvilken är så väl
lämpad efter hvad vi nu behöfva,
att om den ej funnes, skulle
ansträngningarna nu böra riktas på att få den
till stånd. Vi mena liögre folkskolan.
Den skolform, som behöfves i de
uppväxande samhällena, bör kunna
göras ett-, två- eller treårig, allt efter
råd och lägenhet. Läroplanen bör
kunna anpassas efter de olika
intressen och behof, som äro rådande
på olika orter, Statsbidraget bör
utgå efter liberalare grunder än till
barndomsskolan. Alla dessa
fordringar uppfyller högre folkskolan.
Den kan vara samskola, gosskola
eller flickskola, men tydligen fyller
den bäst sin uppgift, om samunder-
visning är genomförd med en del
ämnen valfria för flickorna.
Att den är införd på så få ställen
synes bero därpå, att så få ha
kännedom om dess tillvaro. Under senaste
tiden har intresset för densamma visat
sig vara i raskt stigande. Enligt
meddelanden, som vi nu erhållit,
håller man på att förbereda
ordnandet af högre folkskolor inom 12 ä
15 samhällen af här afsedd art.
Det skulle då vara illa, om något
gjordes, som verkade hindrande på
en länge väntad utveckling, som nu
synes på allvar hafva börjat. I stället
böra åtgärder vidtagas för att stödja
och befordra denna.
Ingen förvandling till s. k.
samskola
skall högre folkskolan i
Malmköping undergå, enligt hvad ur bästa
källa blifvit oss meddeladt. Den
uppgift om motsatsen, som gjort sin rund
genom pressen och som föranledt
oss att i förra numret protestera mot
alla förvandlingar af dylik art, har
lyckligtvis saknat grund. Den
vilseledande tidningsuppgiften har
antagligen berott därpå, att de personer,
som formulerat densamma, ej haft
kännedom om hvad man för
närvarande hos oss enligt officiellt, ehuru
visserligen högst olämpligt språkbruk
menar med termen »samskola», d.
v. s. ett för de högre
samhällsklassernas barn afsedt läroverk med
samundervisning. Till »samskola» i
denna officiella bemärkelse har
Malmköpings högre folkskola icke blifvit
förvandlad; i densamma skall
sam-itndervisning införas, men den blir allt
fortfarande en »högre folkskola» med
uppgift att bereda barn, hvilka
inhämtat de kunskaper, som i den
egentliga folkskolan meddelas, ett
högre mått af bildning.
Förändringen innebär sålunda ingen reaktionär
åtgärd utan tvärtom ett afgjordt
framsteg.
När man lagstiftar illa.
Under denna rubrik lämnas i
tidningen »Dagen» följande redogörelse,
som utgör ett nytt bidrag till huru
dåligt man i vårt land sörjt för det
uppväxande släktets fysiska
uppfostran:
Disponenten vid aktiebolaget
Bleckva-rufabriken i Lund hade vid rådhusrätten
därstädes åtalats för det vid fabriken
användts yngre personer, utan att dessa
under tiden före kl. 3 e. ni. fått njuta
den i 1881 års förordning angående
minderåriges användande vid arbete i
fabriker stadgade ledighet af minst l Va
timme. Rådhusrätten och hofrätten
dömde också den tilltalade till .100
kronors böter. I högsta domstolen har han
emellertid på grund af den nya lagen
af 1900 frikänts.
I denna lag har nämligen
bestämmelsen om viss., .minimitid för rasterna
uteslutits, af det skäl, atrt förhållandena å
olika arbetsställen skulle vara allt för
skiftande. Det är nu_ åt arbe£sgifvaren
medgifvet att bestämma rastetiderna,
och man har ansett, att kontrollen
öfver dessa kan utöfvas af
yrkesinspektörerna och de äldre arbetarna, »hvilka nog
skulle tillse, att arbetstiden, som ju för
alla måste vara gemensam, icke blefve
utan afbrott för långt utsträckt».
Huru denna godtrogenhet verkar,
synes däraf, att då, enligt den gamla
förordningen, de ifrågavarande minderårige
skulle haft minst l Va timmes ledighet,
ha de nu, enligt hvad i målet framgått,
fått blott V2 timmes. Således en
afgjord tillbakagång i värnandet om deras
fritid!
Tyvärr är det äfven i andra
afseenden, som 1900 års lag har
betänkliga brister.
« S KOLNYHETER
Folkskoleinspektörerna äro ej
berättigade till dyrtidstillägg.
Såsom förut meddelats begärde
folkskoleinspektören L. J. Z. Leksell att komma
i åtnjutande af dyrtidstillägg för 1901.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län
förklarade, att då i den aflöning, som
till-komme L. i hans egenskap af
kyrkoherde i Björskogs församling, ostridigt
inginge bostadsförmån, så kunde något
dyrtidstillägg ej tillkomma honom, Efter
besvärshänvisning klagade L. häröfver
hos k. rn:t, som beslöt, att handlingarna
i målet skulle öfverlämnas till
statskontoret, som ägde att företaga de
anförda besvären till pröfning och
afgörande. Med anledning däraf har
statskontoret resolverat, att enär det klaganden
såsom folkskoleinspektör tillkommande
arvode hvarken blifvit .af konung och
riksdag till siffran bestämdt eller eljest
utgår efter af riksdagen profvade grunder,
så är, enligt mom. Sik. kungörelsen
den 31 maj 1901, klaganden utesluten
från rätt till dyrtidstillägg, och
statskontoret har således icke funnit skäl att
göra ändring i det slut, hvartill
länsstyrelsen kommit.
Resestipendier. Af anslaget för
resestipendier åt föreståndare, lärare och
lärarinnor vid rikets abnormskolor ha’f
k. m:t - såsom redan i föregående
num;-mer i korthet omnämdes - tilldelat
nedanstående personer följande belopp,
nämligen: ’ ’
läraren vid fjärde döf stum skoldistriktet s
skola i Vänersborg- Fridolf Svanström 200 kr.
för att under minst tre veckor vid
döfstum-institutet i Nyborg1 studera undervisningen
efter den s. k. Ijudskriftsmetoden och vid
dylika institut i Berlin eller Hamburg dels
studera s. k. höröfmngar och deras värde
för döfstumundervisningen, dels ock taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
