Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (1,062.) 7 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 19
Oaktadt sin långa tjänstgöring och
sin mångsidiga verksamhet utom skolan
är Selvén i besittning af fulla
kropps-och själskrafter, och lyckönska vi
honom, då han blifvit kallad till inspektor
å en egendom i grannförsamlingen, för
hvilken befattning hans praktiska blick
och sinne för ett rörligt lif äro
synnerligen ägnade. L. P. V.
Seminarielärarnes
kompetens-, löne- och
pensionsvillkor.
I detta ämne har som bekant
folkskolläraren A. F. Liljeliolm väckt en
motion vid årets riksdag. I motionen,
som fullständigt återgifves i denna
tidning n:r 8, hemställes,
att riksdagen ville i skrifvelse till k.
m:t anhålla, att k. m:t täcktes låta
utreda och för riksdagen framlägga förslag
till ändrade bestämmelser angående
seminarielärares kompetens-, löne- och
pensionsvillkor.
Andra kammarens skolutskott, som
vid flera sammanträden förehaft detta
ärende, har icke kunnat enas om
ett gemensamt utlåtande öfver
motionen utan i denna fråga varit deladt
i tvänne partier.
Till grund för utskottets
förhandlingar i ämnet har legat ett af
ordföranden Utarbetadt förslag till
utlåtande, hvilket i form af reservation
återgifves här nedan.
Utskottets majoritet
har i detta förslag vidtagit dels
åtskilliga strykningar, dels
modifikationer.
I fråga om Seminarielärarnes
pensionsrätt äro ändringarna och
uteslutningarna i det hela tämligen
oväsentliga, och utskottet slutar med att i
fråga om detta önskningsmål
instämma med motionären.
Beträffande Seminarielärarnes
’kompetensvillkor yttrar sig utskottet, efter
att hafva motsatt sig förslaget om
tre års tjänstgöring i folkskola, helt
kort sålunda:
Att emellertid för dessa viktiga
lärareplatser kompetensfordringarna borde -
särskildt på det praktiskt pedagogiska
området - vara i någon mån mera skärpta
än för adjunktsbefattning vid allmänt
läroverk synes utskottet uppenbart.
Meningarna kunna vara delade beträffande
hvilka fordringar, som därvidlag möjligen
borde uppställas utöfver prof år skur s. Men
det förefaller utskottet, som om man med
skäl kunde fordra, att sökanden skulle
styrka sig hafva någon praktisk
erfarenhet af folkskolans arbete.
Hvad slutligen angår
Seminarielärarnes lönevillkor har
utskottsmajoriteten uteslutit det allra mesta af
reservantens framställning. Utskottet
erkänner emellertid, att i regeln helt
få sökande anmäla sig till lediga
seminarieadjunktsbefattningar samt
tillägger därefter följande, som är
utskottets positiva förslag beträffande
lönerna:
För att vinna ändring i dessa
missförhållanden torde ett medel vara att göra
de ifrågavarande platserna i ekonomiskt
hänseende fördelaktiga genom att i allo
likställa seminarieadjunkterna med
läroverksadjunkterna samt dessutom något
öka lönevillkoren för seminarielärarne;
och de ökade kostnader, som skulle
uppstå genom ett bifall till förslaget, blefve
ganska begränsade, då det här gäller
en lärarekår, som räknar endast 62
ordinarie medlemmar. I allt f all blef ve dessa
ökade kostnader obestridligen väl
använda, och de skulle i sin mån bidraga till
lärarebildningens och därmed äfven till
folkbildningens höjande.
Därefter fortsätter utskottet
sålunda:
Af det sagda framgår, att utskottet i
åtskilligt delar motionärens uppfattning.
Hvilka åtgärder, som från det allmännas
sida kunna och böra vidtagas för ernående
af detta mål, synes lämpligen böra blifva
föremål för utredning hos k. m:t, och ett
hänvändande till k. m:t i denna fråga
synes i närvarande stund så mycket mera
på sin plats, som under loppet af den
närmaste tiden lärer .kunna förväntas
framläggande för riksdagen af förslag
angående ny lönereglering för
elementar-lärarne. Ett beaktande af
folkskollärareseminariernas och därmed äfven
folkskolans kraf torde då ock vara på sin
plats.
På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, får utskottet i anledning af den
föreliggande motionen hemställa,
att andia kammaren för sin del
måtte besluta, att riksdagen i
skrifvelse till k. m:t anhåller, att k. m:t
måtte taga i öfvervägande, huruvida
åtgärder böra vidtagas för ätt
folkskollärareseminarierna må erhålla de för
deras speciella uppgift lämpligaste och
bästa lärarekrafter, samt för riksdagen
framlägga det förslag, hvartill
förhållandena kunna föranleda.
Om detta beslut hafva sex af
utskottets ledamöter förenat sig,
nämligen kyrkoherden A. Sundblad, f. d.
folkskolläraren C. Sandqvist och
häradshöfding M. Schenström samt de
tre allmagemännen hrr N. Andersson
i Pettersborg, S. Söderberg iHubborn
och A. A. Johansson i Möllstorp.
Reservation
är afgifven dels af utskottets
ordförande E. Hammarlund, dels af vice
ordföranden med. d:r C. H. Björck
samt d:r David Bergström, hvilka två
senare förklarat sig i hufvudsak dela
den uppfattning, som finnes uttalad i
hr Hammarlunds reservation. Vi
återgifva fullständigt denna senare. Den
lyder sålunda:
Då dt>n af utskottet föreslagna
skrifvelsen synes mig vara allt för sväfvande
och hafva’ för ringa innebörd för att
böra aflåtas, och då därtill kommer, att
de i utskottets motivering ifrågasatta
ändringarna beträffande seminarielärares
kompetens- och lönevillkor icke kunna
anses vara tillräckliga för att på detta
område en verklig förbättring må komma
till stånd, har j&g reserverat mig mot
utskottets utlåtande, hvilket jag ansett
böra hafva följande lydelse:
Det är en särdeles betydelsefull fråga,
motionären här bragt på tal. Om det
i allmänhet måste anses vara af vikt, att
en läroanstalt tillförsäkras dugliga
lärarekrafter, så gäller detta i än högre grad
om de läroanstalter, som hafva till
speciell uppgift att utbilda lärare. Att
särskildt folkskollärareseminarierna erhålla
de för dessa läroanstalters viktiga
uppgift lämpligaste och bästa lärarekrafter
är en angelägenhet, som bör ligga
statsmakterna varmt om hjärtat. Riksdagen
har ock vid olika tillfällen erkänt detta.
Så yttrade rikets ständer år 1863 i
skrifvelse n:r 169 till k., m:t: »Staten
kan icke på ett kraftigare sätt höja
folkbildningen än om den sörjer därför, att
de läroanstalter, vid hvilka lärarne skola
förvärfva sin bildning, äro
ändamålsenligt ordnade och försedda med de bästa
lärare.»
För att detta af riksdagen utstakade
mål skall kunna vinnas måste man
naturligtvis tillse, att sådana åtgärder äro
vidtagna, att seminarielärareplatserna
varda särskildt eftersökta. Detta är
icke för närvarande fallet, och att
förhållandet i längden skall blifva menligt
för seminarierna är uppenbart.
För undanrödjande af de olägenheter,
som nu stå hindrande i vägen för* en
god lärarebildning, framställer
motionären tre" önskningsmål.
Det första gäller en ändring i
Seminarielärarnes pensionsrätt.
Genom k. kungörelsen den l juli 1897
blef bestämdt, att vid folkskollärare- och
folkskollärarinneseminarium anställd
ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och
ordinarie lärarinna med adjunkts
tjänstgöring må åtnjuta rätt till pension å
allmänna indragningsstaten enligt
sam-’ma grunder, som äro eller varda
stadgade för ordinarie ämneslärare vid
rikets allmänna läroverk. I följd häraf
har seminarieadjunkt rätt till pension
efter 70 lefnads- och 30 tjänsteår, dock
att, om genom läkareattest styrkes, att
sjuklighet eller förs vågadt hälsotillstånd
föreligger, pensionsrätten inträder vid
65 års ålder och efter »vid pass 40
års tjänstgöring». Pensionsbeloppet är
3,000 kronor. Någon bestämmelse om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
